Nebulosan på andra sidan häcken

Jag hade en liten plan att försöka påbörja med M101-projekt igår kväll efter att jag kommit hem från yngsta dotterns ridning. De utlovade låga molnen tycktes nämligen utebli så vid 21-tiden slängde jag upp riggen på garageuppfarten som ligger norr om huset.

Inriktningen mot polstjärnan gick snabb och guidningen kickade igång men vid fokusering så insåg jag snabbt att gatubelysning störde på tok för mycket.
Efter en snabb blick runt på himlen insåg jag att Orionnebulosan precis gått över häcken och jag hade någon timma innan den skulle gömma sig bakom garageväggen.

Nu hann jag bara fånga ett 40-tal 60sek (light) frames innan guidningen träffade garaget och gav upp när jag låg i badet (då riktade jag om det mot Andromedagalaxen men det är en helt annan historia).

Nya experiment i en petriskål…

Vi dränerade om huset för någon månad sen och det märks en stor förändring i källaren. Det beror sannolikt mest på att vi passade på att isolera med Optidrän och väggarna är märkbart och mätbart varmare.

Vi misstänkte att fuktigheten i väggarna börjat stiga så det var hög tid (45 år sedan sist) att göra detta småtråkiga arbete. Även om mätningar inte visade för hög fukt så fanns det tecken på att något inte var helt ok.

Lite i efterhand började jag fundera på om vi fått något mögelangrepp så nu innan allt hunnit torka upp så passar jag på att göra ett mögeltest i en petriskål.

Tog luftprov idag och nu ska det få stå orört i fyra dygn så får vi se hur många mögelkolonier jag lyckats odla fram. Lite spännande faktiskt…

Och där dog min smartwatch…

För fem år sedan gav min fru mig min första riktiga smartwatch i julklapp. En precis lagom Samsung Gear S2 classic.

Den passade perfekt som komplement till mina ”beaters” som oftast är något bombsäker Casio-quartz när jag meckar bil eller bygger hus, eller någon smått överdimensionera Garmin sportklocka när jag tränar eller är ute i naturen.

Till fest, eller när jag bara vill vara lite offline, kör jag oftast någon trevlig osmart automat.


Så Samsungen var perfekt till t.ex. jobbet eller vanliga vardagen.

Men så i förra veckan så dog den bara helt plötsligt under en promenad. För ett år sedan bytte jag batteri i den så jag var bekant med innehållet och slet snabbt upp boetten för att identifiera eventuella problem.

Noterade att en av de två knapparna åkt ur läge inne i boetten samt att det var en hårfin spricka i en flatkabel… och faktum är att jag är tveksam om jag löser detta 😦

Så jag började snegla på en ny smartwatch då det ändå hänt en hel del på dessa fem år…

…eller har de det?

Jag läste recensioner och test från olika fabrikat och insåg att utvecklingen för smartwatch gått ganska trögt – min fem år gamla klocka var så klar långsammare än de senaste modellerna men det kvittar lite när de nya inte hade några funktioner som utnyttjar denna ökade processorkraft.

Dessutom så verkade batteritiden nästan bara bli sämre!?!

Endast Garmin verkade ha fart på sin utveckling men deras modeller är ofast riktad mot sport och träning både i fysiskt design och OS och det har jag ju redan.

Nej jag vill ha en någorlunda diskret men stilig boett, gärna med ett bekvämt läderband (kommer inte bada med klockan) och funktioner för avisering och allmän hälsomätning.

Får se om jag sträcker mig och köper en ny Samsung Watch 3 som precis kommit ut eller om jag avvaktar. Den större boetten tror jag blir lite stor egentligen (45mm) men den finns i svart vilket jag gillar och dessutom har den lite bättre upplösning samt batteritid…

Men innan dess så ska jag gå igenom min classic en gång till för att se om jag inte kan pressa ur något år till ur den.

Kopierar mitt egna facebook-inlägg

Skrev ett facebookinlägg i morse som jag helt sonika kopierar in hit.

Satt i soffan tillsammans med Madde och kollade på en TV-serie där de sliter ut hjärtan och använder som walkie talkies (!?!) Samtidigt lekte jag med teleskopet ute i trädgården (wifi) – hade snabbt lyckats hitta NCP (”himmelsnordpolen”) med 0’52” noggrannhet och guidningen låg mest under 1″, den så kallade plate solvingen gick blixtsnabbt vid byte av objekt och centrerade perfekt.En perfekt kväll med andra ord!

Nu önskar jag mig bara fler molnfria kvällar och kanske en autofokus-lösning 🙂

* kanske även en skål chips och en öl


Ett lagom småtramsigt inlägg men det stämmer så väl med känsla av det här med EAA (Electronically-Assisted Astronomy) som de senaste åren förändrat situationen ganska mycket för oss som inte måste frysa och få orginalfotonerna från avlägsna deep sky objekt skjutna direkt på hornhinnan.

Ganska kul faktiskt att fotoner som färdats genom rymden i miljontals, ja ibland flera miljarder år, snopet hamnar på ett CMOS-chip och registreras som en elektrisk signal med elektroner för att digitaliseras i en dator och skickas via elektromagnetiska fält till en annan burk som omvandlar det igen till elektroner som i sin tur till nästa burk…
Tänk vilken chock efter att ha levt ett så långt och lugnt liv att plötsligt bli omvandlad och analyserad i rasande tempo!

Fast egentligen händer nästan samma saker om fotonen träffar hornhinnan.
Det riktigt ”magiska” är väl hur våra hjärnor registrerar strukturer och faktiskt tänker på vad de innebär och betyder.

Min vana trogen kunde jag inte låta bli att ta ett tiotal lights som oprocessat påminner mycket av det man kan se direkt via ett okular.

M31 10x30s lights oprocessat utan darks

Jag upplever att ASIAIR pro passar mig perfekt även om det så klart alltid finns mer att önska.

Den här gången gjorde jag en snabb inställning med monteringens polsökare. Efter en sekundsnabb plate solve så körde jag en PA från soffan som tog några minuter eftersom jag var tvungen att gå ut och justera lite.

Kalibreringen för guidningen tuggade på ett tag (kanske två minuter) men det kan berodde nog på fel gain för guidekameran. Efter att ha skruvat upp den ett snäpp gick det blixtsnabbt och guidningen fungerade perfekt resten av passat när jag panorerade till andra objekt.

Rubriksättaren strejkar

I förra helgen fick jag följa med min snart 10-åriga dotter och tre av hennes ridkompisar när de red vid Prinsens araber som ligger vid Yxtaholms slott (Flen).

Det var en fantastisk höstdag med massor av färger där de tränade lite dressyr och galopp i paddocken innan en stillsam ritt i närområdet.

Vi avslutade med en gemensam fika i anslutning till stallet.

Det var mysigt och kul dag som naturligtvis medförde rinnande ögon och massor av nysningar trots att jag stoppat i mig antihistamin.

Beror kanske lite på att vi även varit på ridskolan dagen innan så mitt imunförsvar var redan rejält upptaggat.

Ytterligare en epok gick i graven…

För några veckor sedan sålde jag den lilla Hyundai Getz som jag tog över efter mina föräldrar och som egentligen ungdomarna använt och då ganska sporadiskt (vilket syns av bilden).

Efter 15 år uppnådde odometern till sist 10 000 mil men rosten började äta upp tröskellådorna, både sommar och vinterdäcken slut och några bromsrör behövdes byta. Men det kändes bra att någon köpte den istället för att den skulle gå till skrot.


Men detta innebar också slutet på en epok insåg jag.
Sedan 80-talet har jag nämligen alltid stått som ägare på minst två personbilar men nu plötsligt så hade jag bara en kvar enligt bilregistret eftersom Madde står för familjens andra bil.

Kvar var motorcykeln, en släpkärra från 80-talet och V90:an som numera nog kan ses som primärfordon. Den sistnämnda är en formidabel lastvagn när man hämtar upp matkassarna som man beställt online i dessa coronatider…

Mars i oktober…

Tog ut teleskopet på baksidan kanske mest för att titta lite närmare på Mars som är väldigt trevlig på himlen just nu. Men kanske var jag trött för det blev mycket strul och trots en del fipplande med filter och okular så blev det långt ifrån perfekt.

Jag övergav därför snabbt mina visuella planetobservationer och riktade in teleskopet på zenit och lät min EOS-kamera få jobba lite istället.
Inget avancerat utan bara några bilder med 5-60 sekunders slutartider.

De obehandlade bilderna på ett område visade tydligt hur lite vi egentligen ser!

En annan bild använde jag för att studera hur pass mycket komaproblem jag egentligen har med mitt paraboliska f/5-teleskop – är det värt att investera ett par tusen i en komakorrektor eller kan jag leva så här ett tag till?

Här är resultatet…

Ovan är hela bilden från kamera
Tittar man närmare uppe till vänster på bilden see man en hel del koma och kometer 🙂
Uppe till höger på bilden verkar dock komaproblemet omvänt – troligen sabbade jag kollimeringen någonstans på vägen (gjorde en ganska noggrann i början av kvällsaktiviteterna)

Slutsatsen är att komakorrektor inte står högst upp på priolistan just nu.

Full rulle under tunga moln!

Nu är det oktober och detta år rusar på med en hel del konstiga ”knixar”. En del bra, en del dåliga, en del bara konstiga.

Lite undrar man hur länge det ska vara så här. Är det bara nu (i år) eller kommer detta prägla hela 20-talet?

På mitt arbete är det verkligen fullt upp och det är i praktiken ca 150% beläggning. Sådant känns lite konstigt när många grannar varit permiterade. Jag sitter ju också hemma eftersom jag nästan helt arbetar på distans i dessa coronatider (direktiv från arbetsgivaren). Min fru gör som tur är mig sällskap så helt ensamt blir det inte.

Samtidigt försöker jag få tid att fixa lite i backloggen i hemmet. Bytte kyl och frys och då blir det naturligt att fixa lite av det som inte blev så bra (eller färdigt) vid köksrenoveringen.

Jag har inte hunnit få på vindskivorna efter takomläggningrn eftersom grävarna dök upp. Nu är dräneringsarbetet inne på andra veckan och det börjar bli klart.
Känns skönt att för en gångs skull inte göra allting själv utan leja bort det som helenterprenad.
Blir ändå en massa efterarbete i trädgården och återuppbyggnad av altanen.

Spa-poolen behöver också återställas så man kan ta sig sina välbehövliga varma dopp…


Parallellt med jobbet och hemmaarbetet så klämmer jag så klart in lite fritidsintressen också.

Motorcykeln är troligen parkerad för året och kanske blir det lite service på den så allt är klart när nya säsongen är här. Istället så låter jag amatörastronomin ta lite mer plats även om vädret varit riktigt uselt senastentiden.

Min budgetram för denna hobby har jag satt ganska lågt. Inom astrofoto är dock begrepp som ”billigt” väldigt relativt.

Jag är nöjd med min nuvarande konfiguration förutom att min ASI 120MM mini vägrar arbeta med min primära astro-dator pga USB3-problem. Får istället köra en äldre dator som tidvis inte orkar med tror jag.

Men i övrigt är min Skywatcher 150PDS på en HEQ5 perfekt för mig. Tillräcklig för visuellt bruk, snabb nog för DSO-foto, stabilt nog, tillräckligt portabelt (nära min övre gräns) o.s.v.

Passade för övrigt på att använda 3d-skrivaren (ytterligare ett fritidsintresse) för att göra lite nyttiga saker inför säsongens astro-sessioner.

Ska fixa en del saker till och ska nog sen planera in familjekvällar under stjärnhimlen. De flesta av dem är intresserade av lite visuella observationer men jag har varit dålig på att hjälpa dem med det.

Ja ja det snurrar som sagt på och imorgon ska jag testa att rida häst på Matildas ridskola (efter hennes lektion). Får se hur många blåmärken det genererar…

Snart är september också slut…

2020 är som bekant ett annorlunda år och kanske har jag nu resignerat lite och tänkte följa med strömmen ett tag och inte kämpa emot. Sommaren har varit väldigt bra men tyvärr kanske jobbet drog igång lite väl mycket på en gång men det är sannolikt högst övergående.

Privat så händer också en hel del med takomläggningar, bankbyten (och omförhandlade lån), en nioåring som verkligen vuxit och nu nästa vecka en helt egen vallgrav då vi börjar dränera om huset.

På det mer personliga planet så inser jag att nog har ett behov av att faktiskt underhålla några hobbies. Lite att prioritera kvalitet framför kvantitet.
Träning och friluftsliv räknar inte in i detta för det är en hygienfaktor både för mig och min fru.

Nej min hobbisar just och en tid framåt är nog det här med motorcykel och amatörastronomi … det känns liksom som jag landat lite där.

19 360 dagar senare…

Jahapp i tisdags hade Jorden snurrat 19360 gånger kring sin axel sedan jag föddes.
Ja egentligen stämmer ju inte det eftersom det inte räknar med att den samtidigt roterat 53 gånger kring solen men vi kanske kan ta det en annan gång.

Istället kan vi konstatera att min corona-inspirerade affärsidé #toapappersakuten inte direkt har gått bra. Endast en enda liten leverans har det blivit.


Jag påbörjade även lite produktion av alternativa andningsskydd med lite stil.
Även i detta fall tycks jag ha missat något i tidpunkt eller design verkar det som.

Det var någonstans här i mitt bloggförfattande jag fattade beslutet att lägga upp en helt ny kategori som fick heta ”Trams”…

Ska bättre mig till nästa gång – ska i alla fall försöka!