Produkttest: Garmin Fenix 3 HR

Jag tänkte skriva några rader om den sportklocka som jag för närvarande använder sedan en tid tillbaka. Den är inte den senaste modellen men det gör att priset sänkts lite och just nu så är den kanske mer prisvärd än tidigare.

GARMIN-Fenix-3-HR---SvartDet handlar om Garmin Fenix 3 HR som jag fick i födelsedagspresent för inte alls så länge sedan. Men trots att jag inte haft den så länge så har jag lyckats få så mycket erfarenheter från den att ett litet utlåtande är på sin plats.

Som vanligt så kan du dock hitta en mycket mer omfattande och fantastiskt bra test av denna klocka hos DC rainmaker [länk]

Jag har primärt använt den vid löpning men även vid vandring i naturen  samt vid simning i både bassäng och öppet vatten (medelhavet) – samt lite cykling i terräng och på väg.

Jag konstaterar att detta är en mycket kapabel klocka som verkligen ger bra återkoppling vid både träning och andra aktiviteter. Den är i hög grad konfigurerbar och kan anpassas efter individens önskemål.

Vid löpning kan jag lätt anpassa den att ge den mest nödvändiga informationen direkt och resten (massor) av information på andra vyer och i efterhand. GPS:en är snabb och exakt.

Vid vandring är kompass och höjdmätare väl fungerande komplement till GPS:en.
Inga riktiga kartor laddas men den plottade rutten har hjälp mig ett par gånger att hitta rätt (tillbaka till bilen).

Vid simning fungerar inte GPS dåligt och hjärtmonitorn inte alls.
I mitt fall så märkte jag lite diffar mellan faktisk simmad sträcka och den uppmätta vilket säker beror på mitt ofrekventa plaskande.  Detta gällde både i 25 metersbassäng och turer i öppet vatten.

POSITIVT
+ Mycket väl fungerande GPS
+ Mycket väl fungerande hjärtmonitor
+ Konfigurerabar
+ Bra skärm
+ Otrolig batteritid
+ Väldigt många funktioner
+ Användbar till många olika sporter och fritidsaktiviter
+ Verkar robust och hållbar

NEGATIVT
– Kanske lite väl klumpig (Fenix 5:an finns i mindre modeller men kostar mer)
– Priset

Och så det här med funktionen om uppskattad prestation och VO2 max…

22446885_10155813892039190_1256796282_n

Jag uppskattar dessa funktioner men i början hoppade min uppskattade vo2-max en hel del vilket jag inte tror stämmer med verkligheten.

Delvis beror det på att jag använder olika tempo då jag tränar i grupp med andra men det borde inte inverka i den grad som jag upplever det.

Både på gott och ont så anger klockan en uppskattad prestation som är 15-20% bättre än vad jag i praktiken uppnår.

Kanske har jag underskattat min potential, är lat eller så har klockan fel…

 

Annonser

Kvalitetsarbete är viktigt…

21078705_10155695391229190_8563938900107132018_nNaturligtvis drog jag lite lätt åå smilbanden när jag fick en förnyad inbjudan till Kvalitetsmässan 14-15 november.

Underrubriken ”den självklara mötesplatsen för offentliga sektor” är både slagkraftig och utmanande.

Tyvärr inser man att arrangörerna säkert skruvat på sig en och annan gång när Anders Borg hängs ut i media och AKB kastar handdukar.

Kanske visar det lite på den utmaning kvalitet och kvalitetsbegrepp medför.
Det är helt enkelt inte alltid lätt och vissa delar hamnar i den där zonen där man saknar kontroll.

Ingen ISO-certifiering i världen skyddar mot ett meteoritnedslag i datahallen och backuperna är ganska irrelevanta om meteoriten är 10 km eller större…

Då var det dags för resten av livet…

För exakt en vecka sedan fyllde jag 50 år!

Jag hade planerat att tillbringa dagen och helgen tillsammans med fru och barn i skogen men tyvärr så var inte vädret det bästa. Som tur är så hittade vi ett bra substitut i form av en tredagarsövning med spa-hotell och TomTits Experiment i metropolen Södertälje samt en tur till huvudstaden.
Turen till Stockholm var en kombination av avlämning av 21-åringen inför studiestarten dagen efter och att ha en gemensam middag på Hard Rock café på Sveavägen.

Vardagen före och efter har varit kantad av mycket bestyr vilket komplicerats av lite sjukdomar i familjen och kärleksbekymmer hos vissa barn.

Nu så här en vecka in i början på min andra halva århundrade känner jag att jag nog bör fundera lite på vad jag ska göra med mitt liv.

Vissa kallar det för 50-årskris har jag hört…

17883832_10155243220494190_2720106943026414913_nSjälv så ser jag det som en naturlig utveckling.

Framtiden är som en ny vass rakhyvel och livet är som ett femtio år gammalt ansikte.
Tänker man sig inte för så blir det helt enkelt lätt fel.

 

 

Sommaren är kort…

Då plötsligt slog kalendern om och det är redan september och jag sitter smått mållös framför en av mina datorer.

”Det här gick på tok för fort” säger jag högt för mig själv.
21268587_10155704273219190_835721279_n
Som vanligt har jag headset på mig för att kunna skylla på någon obskyr skype-kommunikation om någon skulle upptäcka mina ”ticks” som ibland består av lösrykta svordomar och andra gånger hela ramsor av ord.

”Det här är bara så fel” säger jag rakt ut och kommer på mig själv.

Här på östkusten strax söder och stockholm har sommaren åter igen varit torr.
De små åsarna ett par mil norr om staden skapar tillsammans med Kolmårdsbackarna en kil med ett frizon från regn, vind och många andra extrema väderväxlingar.

Men trots detta har det känts som ett spöke vandrat vid ens sida varje gång man tagit sig ut i skogen eller efter att solen gått ned. Den där riktiga sommarluften som man så väl behöver och längtar efter har aldrig riktigt fått fäste i naturen.

Nu är det dock sommaren över och den just nu icke uppvärmda lilla poolens vatten är så kallt och trist att inte ens sexåringen vill dyka ned där. Istället så blir det spa-poolens konstanta 39 grader som lockar.

Måndag med en 50-årskris?!

”Hua” säger jag lite för mig själv så här en måndagsmorgon där jag sitter på jobbet och sippar på mitt kaffe. Just nu arbetar jag inte utan har en ”fikapaus” där jag passar på att omvärldsbevaka och kasta upp ett och annat på internet.

C1JNmbBWIAAytXZ

På facebook-gruppen ”Vi som älskar måndagar” [länk] lägger jag ut en bild där det står ”Hello monday” på med mjuk trevlig färgsättning och teckensnitt.

Och det stämmer verkligen att även om veckorna ibland kan vara långa  så känns måndagarna nästan alltid som början på nya utmaningar och överraskningar.

Vad som oroar mig lite är att det tidvis blir för lite kreativa utmaningar utan mest blir belastningsrelaterade toppar. De kan också var ”kul” men i längden blir det inte direkt inspirerande…

Kanske ska denna reflektion läggas till ”gnäll” eller så är det en del av min 50-årskris?!

För visst tänker jag på praktikaliteterna kring att jag snart fyller jämnt igen.
För både inom arbetsliv och fritid har jag passerat två, kanske tre, olika faser sedan början av 90-talet och känner nu att jag börjar närma mig en ny som kanske blir den sista innan man börjar dra sig tillbaka och fokusera sig helt på fritiden 🙂

För att få lite inspiration till mina vägval så börjar jag läsa om Christer Olssons bok ”Vart är du på väg – och vill du dit?”… om det inte andas kris så vet jag inte vad som gör det!

 

Vårkänslor…

Snötäcket här i mellansverige har i princip varit obefintligt denna vinter.
Men ändå stiger vårkänslorna i takt med att ljuset nu återkommit till våra breddgrader.

Hela februari var lite förkylt i familjen och till råga på allt råkade jag ut för benhinneinflammation. Det är först nu det börjar kännas bra igen och man kan dra på sig joggingskorna utan att tveka…
…de första rundorna nu känns dock minst sagt svettiga.

Otroligt vad snabbt flåset försvinner när man har lite uppehåll!

17360929_10155163880369190_900348949_n