Funderar på en annorlunda klocka…

Jag är lite löjligt intresserad av armbandsur men har en mycket sparsam budget för införskaffande av klockor rent generellt. Till vardags kör jag oftast med en smartwatch (just nu oftast en Samsung Gear S2 som har fler år och ett batteribyte bakom sig) men när det blir lite mer friluftsaktiviteter åker min Garmin Fenix 3 på armen istället.
Men ska jag vara lite mer representabel så blir det nästan alltid en automat.
Min favorit är en ganska anspråkslös och diskret Victorinox.

Nu har jag dock länge gått och sneglat på 24-timmarsklockor och kan inte släppa Botta-klockorna. Tycker verkligen t.ex. UNO 24 är kanonintressant och kul !!!
Vad tycker ni?

https://www.botta-design.de/en/watchmodels/uno-24/uno24-titan-black-green-quartz/a-10000/

Då, nu och mot oändligheten…

20190905_1534387382466471766721797.jpgSom vanligt är den här bloggen allt annat än prioriterad och när jag väl lägger ut något så kan man säkert ifrågasätta kvaliteten…

Hur som helst så drog det igång ordentligt efter den underbara sommaren. Det var ingen kanonvärme i år men både jag och familjen är nöjda.

På jobbet har det rusat på med många spännande utmaningar och jag tycker jag fått ett rejält flyt förutom när det kommer till löneförhandling 😉

Har blivit en hel del resor till bland annat Göteborg för att träffa kollegorna.

Nu när termometrarna faller så inser jag att det är dags att flytta in sommarväxterna från trädgården, tömma poolen ned till utloppet och göra allt det där andra som måste göras (vinddruvorna som mognade är redan inplockade).

Inser också att det nog inte blir så mycket mer motorcykelåkande till i år.
Kanske hinner jag med en sista tur nästa vecka…
…jag menar vad kan gå fel med ett sista åk ?!

2d81e62fe23160f754a6ea4947762da8--funny-wallpapers-sport-sport6702782278442164688.jpg

Men framtiden är svår att sia om så istället begrundar jag det trevliga besöket på Nils Oscars bryggeri här i Nyköping, den oplanerade bekantskapen med en autonom minibuss i Göteborg och att få sitta på i en V90 istället för bakom ratten!

 

Då testar vi Nike-skor…

Efter att ha kört fyra omgångar med ASICS löparskor (GT-2000) så ville jag testa något nytt och gjorde därför ett besök på Löplabbet i Stockholm för att pröva runt lite. Efter en del analys av löpsteget och testning av olika skor så blev jag lite överraskad över vad som kändes bäst.

Det blev nämligen inte alls en sko med så mycket stabilitet som jag trodde jag behövde utan en ganska neutral sko i form av Nike Vomero 14 med stöd från en extra sula från Icebug.

20191004_1020281608497186799845309.jpg
Nu har jag sprungit ett tjugotal mil i dessa och vågar mig på att göra en liten recension…

Kombinationen sko och sula kändes verkligen oskön och instabil i början och även nu efter att ha blivit insprungen. Plösen är väldigt kort vilket tidvis känns konstigt och onödig i en sko som inte är avsedd för race.
Dämpningen är tydlig i hälen men fram känns den väldigt tunn – kanske lite väl tunn.

Jag var på väg att lämna tillbaka dem men istället valde ja att ge dem en chans på årets upplaga av Midnattsloppet i Stockholm (det femte på raken för mig).

Resultatet är att jag måste erkänna att löpstegen känns mycket lättare än för samtliga mina GT-2000-modeller – faktiskt lättast av alla skor jag haft. Dessutom så försvann min tidvisa värk i knäna efter bara några mil för att inte återkomma.
Rent generellt så har denna sko helt enkelt vuxet på mig och även om jag så sent som 6km-slingan igår kväll kom att tänka på hur lite stöd skon gav mig så orkar jag längre, snabbare och med mindre återhämtning än tidigare.

Jag har inte testat den längre än dryga 10km-sträckar och känner att jag inte skulle vilja springa 20km eller mer för då räcker inte dämpningen till för mig.

Bloggpost från campingplatsen…

Efter ett par spännande dygn vid Idrefjäll så befinner jag mig på Orsa camping.

Som vanligt trivs jag likt en strandsatt fisk i det kaotiska, och i min syn smått dekadenta, campingparadiset. Tänker smått på TV serien ”The good place” där himlen visar sig vara helvetet.

Nog om det och min knusslighet.

De tidigare dagarna av vandring väger gott och väl upp mot detta.

Matilda, Madelene och jag besökte sveriges högsta vattenfall och parkerade bilen på sveriges högst belägna väg.

Och både fika på 1100 m.ö.h. och lunchen några hundra meter lägre var fantastisk och gav mersmak.

Smygsemester…

Denna vecka tar jag två dagar semester lite som en övning för de fyra veckor helsemester som jag och min fru planerat ihop denna sommar.Ovanligt kort för oss med 35 respektive 37 dagar semester men kanske har vi en baktanke om vädret tvingar oss till en klimatförstörande semesterresa söderut senare i år.Fast just nu överlever jag trots det tidvis mindre roliga vädret. Kunde vara värre tycker både jag och min lilla kompis som jag hade på stranden här om dagen…

Och så det här med hästbiten!

Lilltjejen har visar sig gilla hästar och att rida på de små liven.

Jag har alltid varit fruktansvärt allergisk mot hästar men har till min förvåning märkt att just nu känns det lite bättre (även om det inte är perfekt och allergimedicin nästan är ett krav i längden).

Det här betyder dock att både jag och min fru dras med i att hantera dessa fyrfotade djur vilket tidvis är utmanande.

20190405_1637228607803041539629682.jpg

Fast visst är det oftast ganska kul.

Som gruppbilden ovan där Moylena faktiskt lutade sig in i kameran (hon såg väl en obekant häst i telefonen) 🙂