Rubriksättaren strejkar

I förra helgen fick jag följa med min snart 10-åriga dotter och tre av hennes ridkompisar när de red vid Prinsens araber som ligger vid Yxtaholms slott (Flen).

Det var en fantastisk höstdag med massor av färger där de tränade lite dressyr och galopp i paddocken innan en stillsam ritt i närområdet.

Vi avslutade med en gemensam fika i anslutning till stallet.

Det var mysigt och kul dag som naturligtvis medförde rinnande ögon och massor av nysningar trots att jag stoppat i mig antihistamin.

Beror kanske lite på att vi även varit på ridskolan dagen innan så mitt imunförsvar var redan rejält upptaggat.

Ytterligare en epok gick i graven…

För några veckor sedan sålde jag den lilla Hyundai Getz som jag tog över efter mina föräldrar och som egentligen ungdomarna använt och då ganska sporadiskt (vilket syns av bilden).

Efter 15 år uppnådde odometern till sist 10 000 mil men rosten började äta upp tröskellådorna, både sommar och vinterdäcken slut och några bromsrör behövdes byta. Men det kändes bra att någon köpte den istället för att den skulle gå till skrot.


Men detta innebar också slutet på en epok insåg jag.
Sedan 80-talet har jag nämligen alltid stått som ägare på minst två personbilar men nu plötsligt så hade jag bara en kvar enligt bilregistret eftersom Madde står för familjens andra bil.

Kvar var motorcykeln, en släpkärra från 80-talet och V90:an som numera nog kan ses som primärfordon. Den sistnämnda är en formidabel lastvagn när man hämtar upp matkassarna som man beställt online i dessa coronatider…

Mars i oktober…

Tog ut teleskopet på baksidan kanske mest för att titta lite närmare på Mars som är väldigt trevlig på himlen just nu. Men kanske var jag trött för det blev mycket strul och trots en del fipplande med filter och okular så blev det långt ifrån perfekt.

Jag övergav därför snabbt mina visuella planetobservationer och riktade in teleskopet på zenit och lät min EOS-kamera få jobba lite istället.
Inget avancerat utan bara några bilder med 5-60 sekunders slutartider.

De obehandlade bilderna på ett område visade tydligt hur lite vi egentligen ser!

En annan bild använde jag för att studera hur pass mycket komaproblem jag egentligen har med mitt paraboliska f/5-teleskop – är det värt att investera ett par tusen i en komakorrektor eller kan jag leva så här ett tag till?

Här är resultatet…

Ovan är hela bilden från kamera
Tittar man närmare uppe till vänster på bilden see man en hel del koma och kometer 🙂
Uppe till höger på bilden verkar dock komaproblemet omvänt – troligen sabbade jag kollimeringen någonstans på vägen (gjorde en ganska noggrann i början av kvällsaktiviteterna)

Slutsatsen är att komakorrektor inte står högst upp på priolistan just nu.

Full rulle under tunga moln!

Nu är det oktober och detta år rusar på med en hel del konstiga ”knixar”. En del bra, en del dåliga, en del bara konstiga.

Lite undrar man hur länge det ska vara så här. Är det bara nu (i år) eller kommer detta prägla hela 20-talet?

På mitt arbete är det verkligen fullt upp och det är i praktiken ca 150% beläggning. Sådant känns lite konstigt när många grannar varit permiterade. Jag sitter ju också hemma eftersom jag nästan helt arbetar på distans i dessa coronatider (direktiv från arbetsgivaren). Min fru gör som tur är mig sällskap så helt ensamt blir det inte.

Samtidigt försöker jag få tid att fixa lite i backloggen i hemmet. Bytte kyl och frys och då blir det naturligt att fixa lite av det som inte blev så bra (eller färdigt) vid köksrenoveringen.

Jag har inte hunnit få på vindskivorna efter takomläggningrn eftersom grävarna dök upp. Nu är dräneringsarbetet inne på andra veckan och det börjar bli klart.
Känns skönt att för en gångs skull inte göra allting själv utan leja bort det som helenterprenad.
Blir ändå en massa efterarbete i trädgården och återuppbyggnad av altanen.

Spa-poolen behöver också återställas så man kan ta sig sina välbehövliga varma dopp…


Parallellt med jobbet och hemmaarbetet så klämmer jag så klart in lite fritidsintressen också.

Motorcykeln är troligen parkerad för året och kanske blir det lite service på den så allt är klart när nya säsongen är här. Istället så låter jag amatörastronomin ta lite mer plats även om vädret varit riktigt uselt senastentiden.

Min budgetram för denna hobby har jag satt ganska lågt. Inom astrofoto är dock begrepp som ”billigt” väldigt relativt.

Jag är nöjd med min nuvarande konfiguration förutom att min ASI 120MM mini vägrar arbeta med min primära astro-dator pga USB3-problem. Får istället köra en äldre dator som tidvis inte orkar med tror jag.

Men i övrigt är min Skywatcher 150PDS på en HEQ5 perfekt för mig. Tillräcklig för visuellt bruk, snabb nog för DSO-foto, stabilt nog, tillräckligt portabelt (nära min övre gräns) o.s.v.

Passade för övrigt på att använda 3d-skrivaren (ytterligare ett fritidsintresse) för att göra lite nyttiga saker inför säsongens astro-sessioner.

Ska fixa en del saker till och ska nog sen planera in familjekvällar under stjärnhimlen. De flesta av dem är intresserade av lite visuella observationer men jag har varit dålig på att hjälpa dem med det.

Ja ja det snurrar som sagt på och imorgon ska jag testa att rida häst på Matildas ridskola (efter hennes lektion). Får se hur många blåmärken det genererar…

Snart är september också slut…

2020 är som bekant ett annorlunda år och kanske har jag nu resignerat lite och tänkte följa med strömmen ett tag och inte kämpa emot. Sommaren har varit väldigt bra men tyvärr kanske jobbet drog igång lite väl mycket på en gång men det är sannolikt högst övergående.

Privat så händer också en hel del med takomläggningar, bankbyten (och omförhandlade lån), en nioåring som verkligen vuxit och nu nästa vecka en helt egen vallgrav då vi börjar dränera om huset.

På det mer personliga planet så inser jag att nog har ett behov av att faktiskt underhålla några hobbies. Lite att prioritera kvalitet framför kvantitet.
Träning och friluftsliv räknar inte in i detta för det är en hygienfaktor både för mig och min fru.

Nej min hobbisar just och en tid framåt är nog det här med motorcykel och amatörastronomi … det känns liksom som jag landat lite där.

19 360 dagar senare…

Jahapp i tisdags hade Jorden snurrat 19360 gånger kring sin axel sedan jag föddes.
Ja egentligen stämmer ju inte det eftersom det inte räknar med att den samtidigt roterat 53 gånger kring solen men vi kanske kan ta det en annan gång.

Istället kan vi konstatera att min corona-inspirerade affärsidé #toapappersakuten inte direkt har gått bra. Endast en enda liten leverans har det blivit.


Jag påbörjade även lite produktion av alternativa andningsskydd med lite stil.
Även i detta fall tycks jag ha missat något i tidpunkt eller design verkar det som.

Det var någonstans här i mitt bloggförfattande jag fattade beslutet att lägga upp en helt ny kategori som fick heta ”Trams”…

Ska bättre mig till nästa gång – ska i alla fall försöka!

Himla kul leksaker

Då har jag nog börjat få kläm på min nya utrustning för att studera natthimlen – ett par kvällar med övningar i att kalibrera med polstjärnan och nu idag en första kollimering med laser har gett mersmak.

Laserkollimering pågår

Ikväll tänkte jag primärt köra lite visuellt och testa lite av Meade Serie 4000-okularen. Har totalt fem stycken (6, 9, 13, 18 och 32mm brännvidd) samt en 2x barlow samt en gigantisk Skywatcher 28mm med 2 tums fattning.

Jämförde dem med ett gammalt 6mm HM-okular som jag hade i min gamla 114mm reflektor som jag fått av min farmor – viss skillnad i storlek!

När solen gått ned en bit under horisonten påbörjas kvällen experimenterande under Bortle 5-himlen (ganska ljust mörker med andra ord) i sällskap med 32 miljoner små blodsugande kompisar.

Idag är det bara lek och jag konstaterar att jag måste bli bättre på att justera in polstjärnan eftersom jag ser en uppenbar ”drift” även på korta exponeringar med kameran (använder en Canon EOS 600D i primärfokus).

Fångade något ”oidentifierbart” framför M31 på en av de korta exponeringarna.

Trots ganska mediokra bilder och ett ganska slött visuellt observerande så var det skitkul (R) att återuppta sin hobby efter så många år – och denna gång med mycket modernare och bättre utrustning 🙂

Naturäventyr med astronomiska dimensioner…

Min fru, jag och den yngsta är hemma själva nu då den äldsta gör GMU och de två mellankidsen flyttat hemifrån.

Så det var ingen som frågade om varför vi packade tre ryggsäckar med liggundetlag, sovsäckar och hängmattor. Vi valde åka till en plats som vi testat förrut som ligger en bit in på sörmlandsleden vid kusten mot Bråviken. Natten skulle bli lite kallare visste vi och det slutade med att det blev två personer i en av hängmattorna…

Dock var det ett underbart väder och vi spelade spel och hade det mysigt fram till solnedgången.

Väl nedkrupna i sovsäckarna kunde vi blicka ut över vattnet genom myggnätet. Denna natt så sken månen så starkt att man lätt kunde läsa en bok!

Dock var den inte ensam utan solsystemets två jättar tävlade om uppmärksamhet strax bredvid månen. Faktum är att bilden jag tog med min Samsung S10 fångade hur åtminstone Jupiters sken reflekteras tydligt i Östersjöns vatten – häftigt!

Nu är det semester (igen)

Nu har jag loggat ut från jobbdatorn och spärrat telefonen och ser fram emot 3 veckors semester.

Naturligtvis betyder det att jag säkert kommer bli klar med taket (pannor, hängrännor och vindskivor ska på).

Men blir det bra väder så blir det alla gånger någon eller några dygn i nsturen. Vi är två vuxna och en 9-åring som gillar våra hängmattor och ser fram emot att få slå läger.

Fest med rymdtema…

Förra inlägget handlade lite om amatörastronomi och på någon långsökt väg började jag fundera på att skapa en ”rymdfest” någon gång när Corona lagt sig lite.
För att få inspiration så kollade jag på ett par av de mer kända företagen som säljer party-kostymer och insåg snabbt att utbudet för kvinnor och män skiljer sig lite åt…

i_rymden_1

Notera t.ex. dräkten som killen har uppe till vänster… poserar mest som en ”rymdclown” och inte ens en läskig sådan utan en mer åt Ronald McDonalds-hållet (R2-D2-kostymen kommenterar jag inte alls).

Han Solo-figuren är väl inte heller så hipp utan med en hatt kunde det lika gärna vara en Amish-person istället. Det krävs tydligen att ansiktet döljs och en rejäl bössa kommer fram för killen (eller vad det nu är) längst ned till höger har i alla fall någon form av ”charm”.

i_rymden_2

Tjejerna då?!

Ja, Leias klänning har den där tajta passformen som passar i tyngdlöshet och slitsen är välplacerad och tilltagen när hon ska ta på sig de höga stövlarna med klack.

Klackarna är också noterbara i övriga kostymer vilket kanske beror på att kvinnor annars blir för korta för att nå upp (trots eventuell tyngdlöshet). Även det sparsamma utrymmet för atmosfär mellan personens hud och klädesplaggen är sannolikt grundade i olika tekniska faktorer.

Personligen gillade jag att självaste NASA sponsrat dressen med tjejen med limpistolen.

Man kan tycka olika saker om sådana här fenomen men jag gör ingen djupare analys i detta inlägg…