I förra veckan fick de två högstadieungdomarna i familjen medskick hem om att iordningsställa ”paket” som skulle förmedlas via läkarmissionen.
Båda ungdomarna hade var för sig uppfattat det som nästan att krav varför båda jag och min fru reagerade.
Naturligtvis både vill och kan vi ge pengar till behövande men vi är båda på olika sätt insatta i problematiken kring att skolan aktivt ”styr” sådana insatser.
Jag hade tidigare kommit i kontakt med kritik mot just läkarmissionen och läste då på vad just denna organisation hade för arbetssätt och värdegrund.
Nu som då kan jag bara säga att läkarmissionen måste vara ett av de ”säkraste korten” om man vill vara säker på att det ska nå fram till de behövande.
Kanske är det bara den på till namnet påminnande organisationen ”läkare utan gränser” som får högre ranking enligt mig.
Men TROTS detta finns det tveksamheter:
– Organisationer så som Sida har riktat kritik mot Läkarmissionen
– Det har funnit, och finns, klara brister i öppenhet och insyn
– Varför avgick Josefine Hörnberg efter bara åtta månader
– Varför avgick Arne Hübsch när extern revision röstades ned i styrelsen
– Varför kvarstår samma interna och externa kritik efter flera år
Min slutsats är att det nog mest bevisar att det är väldigt svårt för en ideell organisation att vara obefäckad eftersom man måste utyttja tjänster från vinstdrivande organisationer och företag.
Men det finns faktiskt en grogrund till problem i organisationen då det delvis saknas insyn och öppenhet. Vi talar nämligen om ”vanliga människor” och det är inget fel med att konstatera att rent statistiskt förekommer det alltid personer som utnyttjar situationen fel om möjlighet ges.
Att läkarmissionen i botten är kyrklig är både ett fördel och ett jätteproblem. Den kristna värdegrunden är nästan en garanti för att vissa grundläggande ”hygienfaktorer” upprätthålls.
Men samtidigt är det också tidvis en begränsande faktor, om inte annat för personer med andan religion eller livsåskådning.
Tommy Blomqvist 