Slutet är alltid nära…

Min mor dog för några veckor sedan och jag funderade en hel del där jag satt vid hennes sida tillsammans med min far. Naturligtvis gjorde hennes allt långsammare andning som till sist helt stannade mig  att åter igen att tänka på perspektiv och tid i livet.

Det kändes sorgligt men inte chockerande och även om hon kunde ha fått många år till så orkade inte hennes kropp kämpa mot den KOL som hon dragit på sig via rökning.

47509657_10156877855259190_2952667815590494208_nliisatext

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s