Ex Machina… (SPOILER ALERT)

spoileralert1Okej jag uppskattade filmen Ex Machina en hel del även om det hade en massa inbyggda problem och osannolika karaktärer. Beskrivningen var platt men tog upp saker på flera nivåer som faktiskt är intressanta.

Och så hade den roliga massa roliga scener… och en del surrealistiskt läskiga!

Har du inte sett den så ser den men se till att din robotdammsugare inte tittar på i smyg.

Ett budskap tycks vara att om man är en skitstövel som njuter av att plåga sin robot med artificiell generell intelligens så riskerar det bli lite jobbigt…

ex-machina4.gif

Ett annat budskap tycks vara att om man skapar flera sådana här robotar med olika grad av autonomt intellekt så blir det alltid minst dubbelt så jobbigt…

ex-machina3

Det här med att filmer och böcker tar upp problematik med artificiell intelligens är dock inget nytt.

 

Nej vi kommer väl alla ihåg hur mycket Dave fick kämpa med HAL9000 i ”2001” och även här var det mänskliga brister som gjorde att maskinen eliminerade pulsen hos ett flertal individer.

Ex Machina gör dock detta med en lite ny fräsh ”finess”…

ex-machina2

 

Filmtips: Blade Runner (1982)

Det är ingen hemlighet att en av mina favoritfilmer är Blade Runner från 1982.
Jag såg den först några år senare, kanske som 17 åring, även om jag läst boken ”Do Androids Dream of Eletric Sheep?” ett par gånger många år innan.

Det som jag främst gillar hos filmen är inte historien i sig eller hur den berättas utan bland annat den fantastiska miljöbeskrivning som Ridley Scott lyckas prestera.
Beskrivningarna av karaktärerna är tidvis ganska flata i filmen och starkt influerade av 80-talet om man bortser från Deckard (Harrison Ford) och Rachael (Sean Young).

Dessa karaktärer skapar i kombination med den dystopiska spänningen en atmosfär som är ovanligt intensiv.

tumblr_n9sldlwhdE1s6hy6ko1_500

Men naturligtvis glömmer man inte heller monologen som Rutger Hauer har strax innan livet lämnar honom… all those moments will be lost in time, like tears…in…rain.

tumblr_llg4odOzdu1qe0eclo1_r15_500

Halvårsuppföljningen får vänta…

Idag den sista juni är det dag 181.
Det betyder att det faktiskt inte riktigt är halvårsskifte ännu utan hela 1,5 dygn kvar.
Med min vanliga arbetsmetodik (prokrastrinering) så väntar jag därför lite med halvårsuppföljningen.

Efter två veckors semester som bland annat tillbringades i Danmark och Tyskland gör jag nu ett två-veckors inhopp på jobbet igen.
Mailen har blivit många men jag tänker ofta se till att andas och ta saker i den takt som det passar sig så här års.
Kände att alla mail och samtal under semesterna inte direkt underlättade att komma ned i det nödvändiga lågvarv som ibland behövs för att ladda batterierna.

Här i sverige tycks också sommaren lysa med sin frånvaro och desperationen blir allt större hos många människor. Än så länge har jag klarat mig men visst känner jag lite stickningar i armen som säkert beror på bristen av vitaminer.
Det enda som pekar riktigt uppåt är priserna på resor till soligare breddgrader.

Själv passade jag dock på att krypa in i biomörkret med min fru här om dagen. Jag är SciFi-nörd och denna gång tror jag även hon uppskattade filmen vi såg.
Det var Edge of Tomorrow med Tom Cruise och Emily Blunt i ledrollerna.

Filmen hade en hel del bra saker men liksom många andra som sett den så är kanske den främsta behållningen när man får se Tom Cruise dö många, många gånger – få filmer lockar så många att skratta när någon kallblodigt skjuter någon annan i huvudet.
Och det är precis vad Emily gör upprepade gånger med ”Tompa”.

headshot_1
Med andra ord kanske en film för både de som älskar eller hatar Tom Cruise 🙂