Ytterligare en epok gick i graven…

För några veckor sedan sålde jag den lilla Hyundai Getz som jag tog över efter mina föräldrar och som egentligen ungdomarna använt och då ganska sporadiskt (vilket syns av bilden).

Efter 15 år uppnådde odometern till sist 10 000 mil men rosten började äta upp tröskellådorna, både sommar och vinterdäcken slut och några bromsrör behövdes byta. Men det kändes bra att någon köpte den istället för att den skulle gå till skrot.


Men detta innebar också slutet på en epok insåg jag.
Sedan 80-talet har jag nämligen alltid stått som ägare på minst två personbilar men nu plötsligt så hade jag bara en kvar enligt bilregistret eftersom Madde står för familjens andra bil.

Kvar var motorcykeln, en släpkärra från 80-talet och V90:an som numera nog kan ses som primärfordon. Den sistnämnda är en formidabel lastvagn när man hämtar upp matkassarna som man beställt online i dessa coronatider…

Min modifierade åkgräsklippare

I mitten av mars luftade jag min lite smågubbiga ER6-n för första gången i år. Vinterns grus låg delvis kvar men det har blivit bättre och bättre men tyvärr har tid, väder och kanske lust medfört att det inte blivit så många mil än.

Denna säsong har jag monterat på nya däck och var lite orolig att jag fått framdäck som skulle kännas helt fel då modellen egentligen är mer anpassad för tyngre maskiner. Risken är att den blir för snabb (instabil) i reaktionerna.

Än så länge har jag dock inte märkt av det och greppet från dessa är fantastiskt även när de är ganska kalla.

Nu börjar också årstiden där man även kan välja att ta motorcykeln till jobbet vilket inte alls är fel. Det går nog nästan lika snabbt med trampcykeln men det är inte lika roligt.

wp-15889363723245797261836226287561.jpg

 

 

Ny bil – projekt V90…

Huvudbilen, en vit sedan Saab 9-3 1,8t BioPower från 2009, kommer snart fylla 10 år och även om den går bra så böjar åren och milen sätta lite spår. Dessutom känns den inte helt optimal utrymmesmässigt på lite längre turer.

Med de större barnen utflugna så kunde vi nu fokusera oss på en ersättare utan extra stolsrad som vår äventyrliga Renault Grand Espace från 2007 hade haft.
Den hade varit ett riktigt äventyr och måndagsexemplar och efterföljande ägare valde faktiskt att skrota den bara 10 år gammal – det är uppseendeväckande för en så pass dyr bil från en (ö)känd tillverkare…

Madelene var sugen på en Passat och jag tyckte det lät som en bra ide men när offerterna damp ned från både Volkswagen och Volvo så konstaterade vi att pris utrustningsnivåerna inte var jämförbara så blicken föll snabbt på en V90.

Kanske hade den nya V60 också fungerat men inga bra erbjudanden fanns av denna helt nya modell så där mitt i november satt jag och Madelene hos Volvosäljaren och prickade i önskelistan.

v90_splash2

Den ursprungliga offerten var på en enligt mig välutrustad Momentum-version med komfort- och klimatpaket samt lite annat som ingår i ”Special Edition Advanced”.
Efter lite snurrande i listorna upptäckte vi att teknikpaketet innehöll den önskade backkameran och navigationen vilket gjorde att vi ”fick med” Smartphone integration och Dynamiska LED för 300 kronor!
Till detta lade vi också till den jätteläckra HeadUp-displayen, elektrisk förarstol med minne och dubbfria vinterhjul.

Några veckor senare byggdes så bilen i Göteborg och bara på under 7 veckor så kunde vi hämta ut den hos den lokala volvo-handlaren på självaste luciadagen…

leverans_v90

Det är den absolut mest välutrustade (och dyra) som varit i min ägo och jag vill gärna ge en första upplevelserapport så här fem dagar in i ägarskapet 🙂

  • Skatten betald igår och då detta är en bonus malus-bil så blir den ganska saftig i tre år – det ingick dock i vår kalkyl och jag tycker mig kunna se att priset på erbjudandet kanske kompenserar det en hel del.
  • Dyamiska LED – inte bara häftigt utan väldigt trevlig för både mig och Madde som tidvis tycker mörkerkörning är jobbig. Krävs viss tillvänjning av att lysena lever sitt egna liv när man är ute och kör i midvintermörkret.
  • HeadUp anses av merparten vara något ganska onödigt men vi tycker det gör körningen mer avkopplade och säkrare. Det är otroligt behagligt att ha all nödvändig information så lätt tillgängligt utan att släppa trafiken med blicken för ens en bråkdel av en sekund.
  • Det lyser överallt! Belysningspaketet medför att det finns ännu fler belysningspunkter än normalt. En hel del av dessa är väldigt onödiga men visst ökar det trivselfaktorn en hel del.
    Jag personligen har alltid varit barnsligt förtjust i sådant men inser att jag känner att bilen närmare sig en gräns där det kanske blir ”för mycket” av det goda 🙂
  • 8-åringen hatar förändring och denna bil var inte undantagen.
    Men efter kanske 3 första milen hade hatet lagt sig något och efter kanske 12 mil så sa hon nästan förvånat att hon nog tyckte det var den bästa bilen som vi haft.
    Väl sagt det så tycker jag att även om baksätet är rymligt så är det inte alls lika lyxigt som fram. Eftersom vi hade läder/textil så är armstödet inte det lyxiga med inbyggt fack utan bara enkla mugghållare vilket känns lite snikigt.
  • Volvo On Call – jag gillar det här med att vara uppkopplad och hittills fungerar det mesta som jag vill – tycker kanske att det är en miss att app och webbsida visar en uppskattad temperatur från SMHI istället för att hämta från bilens egna sensorer.

Summering så här långt är att vi är väldigt nöjda med denna ekonomiskt vansinniga investering.

Den gör att ”Maddes” bil Saaben kommer kunna hålla några år till som andrabil och så småningom kanske ersättas med en ren elbil.
Men det är ett annat spännande projekt…

 

Snälla låt mig slippa detta snart!

Med glatt mod gick jag lite tidigare från arbetet för att hämta upp 3-åringen från dagis.
Drog upp det glänsande nyckelkortet till bilen.
Eftersom de gamla korten börjat trilla i smådelar så lämnade jag in bilen för cirka två veckor sedan för att få en ny programmerad nyckel… kostade ca 2000 kronor.

Var ju inte så farligt om man sätter det i relation till vad det kostat med alla annat som rasat på bilen.

Direkt när jag tryckte på startknappen så var det något som fångade min uppmärksamhet.
Ett ovanligt vinande ljud.

imperialwalkers_2_aEfter bara ett par hundra meter bryter helvetet ut.

Alla franska varningslampor och texter blinkar och varningssignalerna ylar i mina öron.

Nått ÄR fel och bilen kräver att jag ska stanna NU!

espace1
Efter en kort analys i motorrummet inser jag att med 99% sannolikhet har generatorn gett upp. Den luktar som bacon som man kört i mikrovågsugnen på 900 W i cirka 78 timmar.

Jag tappar helt aptiten och sväljer hårt.
Inte på grund av lukten och inte heller på tanken att byta generator för det gör jag på ett par timmar.
Nä mer på det faktum att dessa vattenskylda tingestar kostar drygt 5000 kronor. Kanske kan man hitta en sliten för 3500-4000 vilket inte känns direkt bättre.

Det som får mig mest att tappa aptiten är dock att jag inte ser någon möjlighet att byta bil än på ett tag.
Dels så behöver jag de sju sätena och just nu känns det som jag lagt ned (sålt) min skäl till den.

Utvärdering Renault Espace 07…

Lite skämtsamt har jag skrivit mer än en negativ kommentar på facebook om min Renault Espace av årmodell 07. Mer seriöst så vill jag direkt säga att jag valde just den bilen eftersom den på många sätt är otroligt trevlig.

espace1

När familjen växte så uppstod plötligt ett behov som få vanliga bilar löser.
Vi var nu totalt fem, i princip fullvuxna personer, samt ett mindre barn som krävde både barnstol och barnvagn.
Vi hade också målsättningen att alla skulle kunna åka 40-50 mil utan att behöva uppsöka akut sjukvård efteråt.

Det betyder att de ganska många bilar idag som är femsitsiga med två extrastolar föll bort.
Kvar blev de traditionella minibussarna så som Chrysler Voyager, franska skaran riktiga sjusitsiga men även Volvo XC90.

Tanken var att dem här bilen/bussen skulle vara ett komplement till en mer normal sedan/kombi så det fick något begagnat.

Våren 2010 stod plötsligt valet mellan en mördarsvart Renault Grand Espace -07 och en lika mörk Volvo XC90 -06.

Efter lite provkörning och inspektion så verkade Renault ett bättre alternativ. Köregenskaperna var överraskande positiva men detta ÄR en minibus och man åker mer med den än kör.
Men man åker jäkligt bra.

Vad som ganska snabbt blev uppenbart är att någon slitvarg var det inte.

Vi körde ganska mycket med den men spindelleder, elektronisk brom och andra saker slets helt enkelt ut för fort. Det är enligt mig inte bra om man efter ett par år och inte allt för många mil måste byta halva bilen.

Spindelleder och liknande bytte jag själv så det blev inte så dyrt men på grund av tidsbrist lämnade jag in bilen på verkstad för bland annat bytet av handbroms.
Det kostade 14 000:- vilket är på tok för dyrt och indikerar felkonstruktion.

Samma sak är det med kamdrivningen som i och för sig inte behöver bytas oftare än hos andra modeller utan kedja.
Dock så är konstruktionen så dumt gjord att det är svårt för hemmameckaren att fixa det OCH det är vansinnigt dyrt att lämna in det.
Tar det mer än 1 arbetsdag för en van mekaniker att byta något var 3-5 år så bör man kanske fundera på om detta kunde göras/konstueras bättre.

Just nu är det en annan uppenbar konstruktionsmiss som är aktuell.
Den sciencefiction-doftande nyckelkorten (som används till många Renault-modeller) är kanske snygga men inte speciellt praktiska eftersom det är dumt designade.
Man kan inte sätta dem på nyckelknippa eller ha de i plånboken trots formatet.

Sedan har man tänkt med höger knäskål vid själva konstruktionen.
Man monterar ett litet kretskort med SMD-komponenter i ett ganska flexibelt plasthölje.
Hur många gånger kan den av misstag ligga kvar i bakfickan när man sätter sig innan komponenterna börjar hoppa ifrån kretskortet tror ni?!

Jäpp fransk ingenjörskonst kan ibland vara enastående men precis som i många andra fall så blir prioriteringarn mellan funktion och design inte alltid rätt…

140115_nyckel1

Dags för nya sommarsulor till espacen…

130404_camaro_renault

Den sjusitsiga bilen behöver verkligen nya gummin då de gamla börjar likna slicks.
På den sitter ganska trevliga Goodyear Eagle F1 Asymmetric 2 dimension 245/45-18 100Y.
Frågan är om man ska våga sig på att testa Fulda SportControl med samma dimension…
…vad tycker du?

dacksval1<

Svar som "vem bryr sig", "slicks är koolt" och liknande är helt ok 🙂

Funderade på gamla bilar

Jag erkänner att jag under lunchen faktiskt plockade upp facebook och såg att en vän lagt ut en bild på en Chevy 56:a. Tråkigt nog så skymdes bilen lite av en blond tjej iklädd högklackade skor och en halv 2-delad bikini…
Bilden fick mig osökt att fundera lite på design och min allt mer tidsbegränsade motorhobby.

55chevy
Jag kunde inte låta bli att kommentera att jag ända sedan jag såg American Graffitti första gången fått en viss kärlek till Chevy 55:or.
Samtidigt så måste jag erkänna att jag tycker det är en annan årsmodell som är snyggast…

chevy_55_58_1

Vad tycker ni andra?

Should I stay or should I go?!

Det är ingen stor hemlighet att jag länge sucktat efter en ny båge.
Jag har haft några men alla har varit verkligen gamla rishögar redan när jag köpte dem.
Gav bort min senaste eftersom den inte hade något värde alls efter 22 år och en massa mil.

Vet att med 25-35 papp så får man idag precis den hoj som jag alltid önskat.
Men realisten i mig inser att läget är fel.

Och kanske var det lite att jag träffade en gammal kompis med sin 200sx med barnslig vinge som fick mig tänka på saker och ting igen.
Kanske borde jag kanske dra igång camaron som bara står där på garageuppfarten och egentligen inte har några större fel.
Visst är det lite rost här och var och saker som måste justeras.
Men med en trimmad 350 så kan man nog roa sig lite nu i sommar… vi får se.