Kodnamn Sardine…

Senaste dagarna har det varit många höjda röster och en hel del rubriker kopplat till USAs övervakning av ledare i flera allierade länder.

Det var bara en tidsfråga innan rubrikerna letade sig fram till det faktum att sverige deltagit som en aktiv part i detta.
Det är dock inte direkt någon nyhet (läs mer på http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sverige-deltog-i-nsa-overvakning_8492260.svd).

sardinesJag personligen ser en väldigt stor risk med denna form av organiserade övervakning.

Inte för jag misstror intentionerna i sig utan det faktum att vi har med ”vanliga människor” att göra.

Inget är starkare än den svagaste länken och läckorna inom USA:s underrättelsetjänst visar tydligt på detta.

I mitt stilla sinne undrar jag om hur många rubriker det blivit, eller protester, om Snowden läckt t.ex. viktiga affärshemligheter till ett stort amerikanskt bolag (som inte livnär sig på att sprida nyheter utan t.ex. teknikföretag)?
Kanske hemligheter som fångats in från ett avlyssnat samtal med Angela Merkel.

Jag tror definitivt att absolut ingen skulle ha märkt om Snowden t.ex. sålt hemligheterna mot kontant ersättning om mottagaren hade skäl att hålla det hemligt!!!

Så hur många gånger har detta hänt, och kommer hända, per gång som någon får för sig att sippra information utan vinning och samtidigt få sina liv ödelagda?!

Bara en stilla fundering…
…och svaren oroar mig!

Sårbart samhälle

De flesta känner till, eller i alla fall misstänker, att samhället blivit allt mer sårbart.
Tekniken gör att vi kan optimera massor av processer och annat i våra liv och det gör oss allt mer beroende.

Nu är sådant som papperspengar på väg att försvinna vilket naturligtvis skapar en intressant situation i händelse av omfattande problem.
Problemen kan vara fel i IT-system, sabotage i IT-system eller så pass enkelt som någon annan viktig del som försvinner.
Papperspengar fungerar i skenet av ett stearinljus även en vecka efter att snöstormen rev ned kraftledningarna…

Jag ÄLSKAR teknik men inser att det inte bara är positivt, speciellt när man inte tar höjd för problem. Visst har vi myndigheten MSB och en hel del andra beredskapsfunktioner i samhället.
Men de räcker inte alls till om det skulle bli riktigt illa.

Se bara på igår när jag skulle försöka ta mig de 10 milen till Stockholm för ett seminarium som e-delegationen höll.

Först möttes jag av websidor som betedde sig konstigt som attan.
Insåg att SJ hade problem men knappast kunde lägga ut info på sina sidor då det helt uppenbart lagt av.
Så jag gick till det så populära Facebook och skrev ”SJ” i sökfönstret och fick upp ”självmord” (tänkvärt?).

130919_sj2

Det var först många, många, många timmar senare SJ kunde få upp följande text:

130919_sj4

Det konstiga var (får säkert höra mer om detta senare) att även systemet för handläggarna på SJ hade problem.
Denna DDOS-attack lyckades alltså slå ut det interna bokningssystemet.
Jag vet inte hur det är byggt men konstaterar två saker:
1) Systemen borde gå att konstruera så de själva känner av problem som DDOS och då separera det från det interna bokningssystemet
2) Om man inte byggt enligt ovan kanske man skulle (manuellt) ha separerat det interna systemet så man kunde boka biljett via telefon

Visst är tågen avreglerade men samtidigt anser jag fortfarande att det är ett samhällsviktigt system.
Jag menar inte kan samhället strunta i system och infrastruktur bara för att de blivit privatiserade?!

I så fall kanske man ska fundera en gång till över vilka delar som kan och ska privatiseras…

Vi lever i vad som kan vara början på en mörk medeltid

Länge har jag observerat trender som är så pass kraftiga att i alla fall jag tror historiker om många, många år kommer förbrylla sig över dem. Det har inget med den digitala tekniken att göra i sig men denna har fungerat som en slags katalysator misstänker jag.

Det går nämligen idag att göra rätt och fel saker väldigt fort och enkelt.

Grunduppfattningar om människors frihet och öppenhet samt tolerans mot avvikelser minskar kraftigt för var dag som går.
Saker som vi kunde sägas på 60, 70 och 80 talet kan och får helt enkelt inte längre sägas. Kanske är det som så att det man slogs för vanns, brukades och glömdes senare bort.

Det känns som det finns en kollektiv dragning mot där allt sker i mer kontrollerade former.
Avvikelser ska till varje pris undvikas om de inte gör sig bra i något TV-program.

För mig är det uppenbart att det allt mer kontrollerade informationsflödet är en symptom och inte orsak.
Att FRA, NSA och GSHQ gör galna saker (se bara detta med The Guardian) är bara en konsekvens av de förändringar som vi ser i samhället i stort.

Jag tror inte heller de allt mer intensiva, ja till och med fanatiska, religiösa aktiviteterna är någon orsak utan också mest konsekvenserna av att folk i allmänhet tycks sluta orka eller våga ha egna uppfattningar och agera efter dem.

1984
Finns det ett spöke i oss som faktiskt inte fruktar Storebror utan att vi har en persvers längtan efter att han ska komma och lägger sin hand på vår axel?!

Plausible deniability…

Begreppet plausible deniablity är allt annat än nytt så det förvånar mig ibland att det inte används oftare i praktiken. Den kritiske ställer sig så klart frågan hur jag vet att den faktiskt inte används eftersom det här till själva definitionen av begreppet.
Men jag håller fast vid min övertygelse som jag baserar på mina egna observationer.

plausibe_deniablility_001

Själv har jag väl inte tillräckligt många hemligheter för att det i praktiken ska vara aktuellt för mig.
Men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka det är väldigt intressant.
Ser man till toppolitiker i sverige så har de under många år (1900-talet) använt sig massor av att snarlika metoder. Det är först under 2000-talet som de börjar försöka vara ”ärliga”.
Och många gånger har det slutat i katastrof?!?

Så frågan är hur man ska svara på när kollegan/frugan/vännen frågar ”hur tycker du min nya frisyr ser ut?”?
Jag ska nog även i fortsättning skylla på hysterisk blindhet…