Fest med rymdtema…

Förra inlägget handlade lite om amatörastronomi och på någon långsökt väg började jag fundera på att skapa en ”rymdfest” någon gång när Corona lagt sig lite.
För att få inspiration så kollade jag på ett par av de mer kända företagen som säljer party-kostymer och insåg snabbt att utbudet för kvinnor och män skiljer sig lite åt…

i_rymden_1

Notera t.ex. dräkten som killen har uppe till vänster… poserar mest som en ”rymdclown” och inte ens en läskig sådan utan en mer åt Ronald McDonalds-hållet (R2-D2-kostymen kommenterar jag inte alls).

Han Solo-figuren är väl inte heller så hipp utan med en hatt kunde det lika gärna vara en Amish-person istället. Det krävs tydligen att ansiktet döljs och en rejäl bössa kommer fram för killen (eller vad det nu är) längst ned till höger har i alla fall någon form av ”charm”.

i_rymden_2

Tjejerna då?!

Ja, Leias klänning har den där tajta passformen som passar i tyngdlöshet och slitsen är välplacerad och tilltagen när hon ska ta på sig de höga stövlarna med klack.

Klackarna är också noterbara i övriga kostymer vilket kanske beror på att kvinnor annars blir för korta för att nå upp (trots eventuell tyngdlöshet). Även det sparsamma utrymmet för atmosfär mellan personens hud och klädesplaggen är sannolikt grundade i olika tekniska faktorer.

Personligen gillade jag att självaste NASA sponsrat dressen med tjejen med limpistolen.

Man kan tycka olika saker om sådana här fenomen men jag gör ingen djupare analys i detta inlägg…

Feminism och jag?!

Eddie_izzard (1)
Eddie Izzard är en av mina favoritkomiker och likt honom så kan jag mycket väl tänka mig att klä ta på en en schysst klänning om jag känner det passar. Han påstår att han är transvestit men ibland undra jag inte om han mest gör det för att få uppmärksamhet.
För min del kanske det är detsamma…
…eller så är jag bara avundsjuk på klänningarna.

Jag och feminism?!

Jag har länge kallat mig för feminist men inser att jag troligen inte längre bör kalla mig för det så ofta.

Det beror kanske på att jag misstolkat vad feminism faktiskt var och är eller så har begreppet har förändrats över tiden…

Det är nog lite som så att begreppet tidvis helt enkelt ”kidnappats” via tämligen extrema tolkningar. Det är dock bara ett begrepp så jag rusar inte till undsättning för att rädda det.
De som har tagit över får helt enkelt nu förvalta det på bästa sätt.

Det gäller att välja sina strider och denna känns inte som min.

Men vad är jag då?!

Kön, ras eller andra tillhörigheter ska nämligen aldrig spela någon större roll i vilka förutsättningar samhället ger dig.

Det betyder att jag bland annat anser att det ska vara helt (100,00%) jämlikt mellan könen.
Det är den enkla sanningen och tydligen inte feminism.

Kom-i-håg: 100,00%

 

 

Realfeminism?

Jag har redan kommenterat Måns Vestins debattartikel i aftonbladet rörande kvinnoförtryck på ett antal ställen. Måns är likt jag intresserad och engagerad i genusfrågor och invandring.
Han är vänsterorienterad medan jag är liberal och mycket nära mitten i de flesta frågor.
Jag har inget emot Måns som person men ser det som belägg för en, kanske långtgående, felaktig kollektiv bild av verkligheten som råder inom våra vänsterläger.

Då feminism idag ofta tenderar att vara vänsterorienterad så orsakar detta stora negativa konsekvenser för jämställdhetsarbetet i stort.

aftbladet_150115

Artikeln beskriver kort vissa händelser ur Måns uppväxt samt en incident vid ett krogbesök för inte allt för länge sedan. Som rubriken antyder så gjorde Måns en sexuell handling mot en kvinna som absolut inte var korrekt.

Måns beskriver att han skäms och det är förstår jag.

Men sedan brister tankekedjan rejält för debattörens slutsats är att ”kvinnoförtrycket är så införlivat i manskulturen att vi knappt märker det”.

Jag tolkar inte alls det som detta utan att Måns karaktär inte var, eller är, riktigt i harmoni med hans egna ideal. Han vill vara den perfekta ”hen” men i ruset av alkoholhaltiga drycker överraskas han av sig själv.

Det är inte ett problem med ”manskulturen” utan ett problem med ”Måns”.

Jag faller kanske in i en väldigt känd stereotyp när jag säger att jag aldrig, aldrig, ALDRIG har låtit min hand vandra någonstans på någon kvinna utan att jag varit säker på att hon önskat det. Om jag hade märkt att jag missbedömt det hela (vilket aldrig inträffat) så hade jag bett om ursäkt och förklarat misstaget.

Jag hade aldrig skrivit en debattartikel där jag förklarat att jag gjort det med flit mot hennes vilja och samtidigt skuldbelagt män på ett kollektivt sätt så som Måns försöker göra.

Måns har nog mer än en sak att vara  generad över…

Repris: Män och kön som kollektiv företeelse

Efter ett ovanligt högt antal medialt uppmärksammade fall där män gjort sexuella närmanden mot okända kvinnor i gruppsammanhang så är debatten livlig.
Jag vill direkt säga att jag anser att INGEN ska tillåtas göra några som helst sexuella (eller andra icke önskade) utspel mot NÅGON.
Det är helt enkelt aldrig okej!

Men samtidigt så fastnar ofta debatten i samma gropar hela tiden som gör att samtalet ofta glider snett och lätt kidnappas för helt andra ändamål (t.ex. rasism).
Sedan har vi det här problemet med att se det som statistik och ett kollektivt problem…

160111-prtscr1

Om jag får raljera riktigt, riktigt elakt:

Det är nästan samma sak som att säga ”kvinnor (alla) måste lära sig att inte hela tiden gå och fantisera och hoppas på att bli våldtagna”.

Personligen misstänker jag att uttalanden som detta när man drar någon grupp över ”en och samma kam” antingen är;
– obetänkta
– felaktiga
– helt enkelt menade att vara provocerande.

Mitt citat ovan hamnar definitivt i den sista kategorin för jag tror inte en sekund själv på det jag skriver där för även om det eventuellt finns kvinnor som har fantasier som rör olika former av sexuellt tvång så betyder det ingenting i sammanhanget.

Precis lika lite betyder det att när en Syrier eller Norrlänning gnuggar sina könsdelar mot en 14-årig tjej på en festival så innebär det att jag anser det vara okej eller kan tänka mig göra det själv.
Tvärt om riskerar denna ”man” att få en riktig avhyvling av mig om jag skulle se det.

Inte heller någon av mina kollegor eller vänner (vilka är män, serber, låssmeder, kvinnor, bögar, delfiner, undersköterskor, lesbiska,  ungrare, ingenjörer m.fl.) anser det vara okej.

Så varför dra slutsatsen ”Män behöver en ny uppförandekod”?

Varför göra det så enkelt att säga att ett kön är vållande och måste korrigeras när det endast är få som egentligen tror att det ens är nära sanningen.

Är det bara ren skär lathet?!

Men kanske ska vi här passa på att ta upp företeelsen ”Fifty shades of grey”?!
En (dåligt skriven) bokserie som helt handlar om hur en ung kvinna underkastar sig en man sexuellt. Visserligen finns det nyanser i historien men hennes tankar är tydliga.
femtionyanserGRID
Statistiken talar sitt tydliga språk och många, väldigt många, kvinnor har köpt och läst denna fler än en gång.
Få män (inklusive undertecknad) har läst boken och berörts speciellt mycket.
Känner ingen man som läst den mer än en gång (men många som slutat mitt i första boken för att sedan ”tappa bort den”)…

Vad betyder detta för kollektivet ”kvinnor”?!
Svaret är lätt; Absolut ingenting!

Ref:
Debattartikel Expressen 2016-01-16: http://www.expressen.se/debatt/man-behover-en-ny-uppforandekod/
Artikel om Fifty shades of Grey i Amelia (som bara skriver sådant som är sanningar för alla kvinnor (eller hur?): http://www.amelia.se/noje/fifty-shades-of-grey—boken-alla-pratar-om/