Fest med rymdtema…

Förra inlägget handlade lite om amatörastronomi och på någon långsökt väg började jag fundera på att skapa en ”rymdfest” någon gång när Corona lagt sig lite.
För att få inspiration så kollade jag på ett par av de mer kända företagen som säljer party-kostymer och insåg snabbt att utbudet för kvinnor och män skiljer sig lite åt…

i_rymden_1

Notera t.ex. dräkten som killen har uppe till vänster… poserar mest som en ”rymdclown” och inte ens en läskig sådan utan en mer åt Ronald McDonalds-hållet (R2-D2-kostymen kommenterar jag inte alls).

Han Solo-figuren är väl inte heller så hipp utan med en hatt kunde det lika gärna vara en Amish-person istället. Det krävs tydligen att ansiktet döljs och en rejäl bössa kommer fram för killen (eller vad det nu är) längst ned till höger har i alla fall någon form av ”charm”.

i_rymden_2

Tjejerna då?!

Ja, Leias klänning har den där tajta passformen som passar i tyngdlöshet och slitsen är välplacerad och tilltagen när hon ska ta på sig de höga stövlarna med klack.

Klackarna är också noterbara i övriga kostymer vilket kanske beror på att kvinnor annars blir för korta för att nå upp (trots eventuell tyngdlöshet). Även det sparsamma utrymmet för atmosfär mellan personens hud och klädesplaggen är sannolikt grundade i olika tekniska faktorer.

Personligen gillade jag att självaste NASA sponsrat dressen med tjejen med limpistolen.

Man kan tycka olika saker om sådana här fenomen men jag gör ingen djupare analys i detta inlägg…

Feminism och jag?!

Eddie_izzard (1)
Eddie Izzard är en av mina favoritkomiker och likt honom så kan jag mycket väl tänka mig att klä ta på en en schysst klänning om jag känner det passar. Han påstår att han är transvestit men ibland undra jag inte om han mest gör det för att få uppmärksamhet.
För min del kanske det är detsamma…
…eller så är jag bara avundsjuk på klänningarna.

Jag och feminism?!

Jag har länge kallat mig för feminist men inser att jag troligen inte längre bör kalla mig för det så ofta.

Det beror kanske på att jag misstolkat vad feminism faktiskt var och är eller så har begreppet har förändrats över tiden…

Det är nog lite som så att begreppet tidvis helt enkelt ”kidnappats” via tämligen extrema tolkningar. Det är dock bara ett begrepp så jag rusar inte till undsättning för att rädda det.
De som har tagit över får helt enkelt nu förvalta det på bästa sätt.

Det gäller att välja sina strider och denna känns inte som min.

Men vad är jag då?!

Kön, ras eller andra tillhörigheter ska nämligen aldrig spela någon större roll i vilka förutsättningar samhället ger dig.

Det betyder att jag bland annat anser att det ska vara helt (100,00%) jämlikt mellan könen.
Det är den enkla sanningen och tydligen inte feminism.

Kom-i-håg: 100,00%

 

 

Realfeminism?

Jag har redan kommenterat Måns Vestins debattartikel i aftonbladet rörande kvinnoförtryck på ett antal ställen. Måns är likt jag intresserad och engagerad i genusfrågor och invandring.
Han är vänsterorienterad medan jag är liberal och mycket nära mitten i de flesta frågor.
Jag har inget emot Måns som person men ser det som belägg för en, kanske långtgående, felaktig kollektiv bild av verkligheten som råder inom våra vänsterläger.

Då feminism idag ofta tenderar att vara vänsterorienterad så orsakar detta stora negativa konsekvenser för jämställdhetsarbetet i stort.

aftbladet_150115

Artikeln beskriver kort vissa händelser ur Måns uppväxt samt en incident vid ett krogbesök för inte allt för länge sedan. Som rubriken antyder så gjorde Måns en sexuell handling mot en kvinna som absolut inte var korrekt.

Måns beskriver att han skäms och det är förstår jag.

Men sedan brister tankekedjan rejält för debattörens slutsats är att ”kvinnoförtrycket är så införlivat i manskulturen att vi knappt märker det”.

Jag tolkar inte alls det som detta utan att Måns karaktär inte var, eller är, riktigt i harmoni med hans egna ideal. Han vill vara den perfekta ”hen” men i ruset av alkoholhaltiga drycker överraskas han av sig själv.

Det är inte ett problem med ”manskulturen” utan ett problem med ”Måns”.

Jag faller kanske in i en väldigt känd stereotyp när jag säger att jag aldrig, aldrig, ALDRIG har låtit min hand vandra någonstans på någon kvinna utan att jag varit säker på att hon önskat det. Om jag hade märkt att jag missbedömt det hela (vilket aldrig inträffat) så hade jag bett om ursäkt och förklarat misstaget.

Jag hade aldrig skrivit en debattartikel där jag förklarat att jag gjort det med flit mot hennes vilja och samtidigt skuldbelagt män på ett kollektivt sätt så som Måns försöker göra.

Måns har nog mer än en sak att vara  generad över…

Undersköterskor mot män!?!

Läste en ledarkrönika i Aftonbladet skriven av Eva Franchell.

”Tjata inte mer om pampvälde” är titeln och det är föranledd av den nu heta debatten rörande att flera personer med hög ställning inom Kommunal missbrukat förtroendet på ett fragrant sätt.

aftonbladet1
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/evafranchell/article22105654.ab

Det som tas upp i denna krönika är inte alls unikt men åter igen är det värt att notera en katastrofal och kontraproduktiv inställning:

En undersköterska tjänar runt 20 000 kronor i månaden. I årets avtalsrörelse har Kommunal planerat att prioritera de lågavlönade kvinnorna och vi får väl se hur det går. En undersköterska tjänar nästan 3 000 kronor mindre än en industriarbetare. Kvinnor värderas lägre än män.

Eva jämför lönerna mellan undersköterskor och industriarbetare och har helt rätt i att dessa skiljer sig på ett sätt som inte alls verkar vara motiverat av arbetsuppgifterna eller ansvaret.
Något är onekligen fel (kanske hur de olika facken arbetat och arbetar?).

Men sen är det slutklämmen som får hela resonemanget, krönikan, logiken och trovärdigheten att falla rejält;
Kvinnor värderas lägre än män

Jag har arbetat inom vården OCH industrin och vill påstå att det mycket väl finns grund för vissa antaganden, så som t.ex:
Vårdyrken värderas lägre än industriyrken som värderas mindre än hantverkaryrken som värderas mindre än vissa tjänstemannayrken…

Hur könet kommer in i det hela förstår jag helt enkelt inte!?!

Repris: Män och kön som kollektiv företeelse

Efter ett ovanligt högt antal medialt uppmärksammade fall där män gjort sexuella närmanden mot okända kvinnor i gruppsammanhang så är debatten livlig.
Jag vill direkt säga att jag anser att INGEN ska tillåtas göra några som helst sexuella (eller andra icke önskade) utspel mot NÅGON.
Det är helt enkelt aldrig okej!

Men samtidigt så fastnar ofta debatten i samma gropar hela tiden som gör att samtalet ofta glider snett och lätt kidnappas för helt andra ändamål (t.ex. rasism).
Sedan har vi det här problemet med att se det som statistik och ett kollektivt problem…

160111-prtscr1

Om jag får raljera riktigt, riktigt elakt:

Det är nästan samma sak som att säga ”kvinnor (alla) måste lära sig att inte hela tiden gå och fantisera och hoppas på att bli våldtagna”.

Personligen misstänker jag att uttalanden som detta när man drar någon grupp över ”en och samma kam” antingen är;
– obetänkta
– felaktiga
– helt enkelt menade att vara provocerande.

Mitt citat ovan hamnar definitivt i den sista kategorin för jag tror inte en sekund själv på det jag skriver där för även om det eventuellt finns kvinnor som har fantasier som rör olika former av sexuellt tvång så betyder det ingenting i sammanhanget.

Precis lika lite betyder det att när en Syrier eller Norrlänning gnuggar sina könsdelar mot en 14-årig tjej på en festival så innebär det att jag anser det vara okej eller kan tänka mig göra det själv.
Tvärt om riskerar denna ”man” att få en riktig avhyvling av mig om jag skulle se det.

Inte heller någon av mina kollegor eller vänner (vilka är män, serber, låssmeder, kvinnor, bögar, delfiner, undersköterskor, lesbiska,  ungrare, ingenjörer m.fl.) anser det vara okej.

Så varför dra slutsatsen ”Män behöver en ny uppförandekod”?

Varför göra det så enkelt att säga att ett kön är vållande och måste korrigeras när det endast är få som egentligen tror att det ens är nära sanningen.

Är det bara ren skär lathet?!

Men kanske ska vi här passa på att ta upp företeelsen ”Fifty shades of grey”?!
En (dåligt skriven) bokserie som helt handlar om hur en ung kvinna underkastar sig en man sexuellt. Visserligen finns det nyanser i historien men hennes tankar är tydliga.
femtionyanserGRID
Statistiken talar sitt tydliga språk och många, väldigt många, kvinnor har köpt och läst denna fler än en gång.
Få män (inklusive undertecknad) har läst boken och berörts speciellt mycket.
Känner ingen man som läst den mer än en gång (men många som slutat mitt i första boken för att sedan ”tappa bort den”)…

Vad betyder detta för kollektivet ”kvinnor”?!
Svaret är lätt; Absolut ingenting!

Ref:
Debattartikel Expressen 2016-01-16: http://www.expressen.se/debatt/man-behover-en-ny-uppforandekod/
Artikel om Fifty shades of Grey i Amelia (som bara skriver sådant som är sanningar för alla kvinnor (eller hur?): http://www.amelia.se/noje/fifty-shades-of-grey—boken-alla-pratar-om/

Jämställdhet i praktiken…

Ganska ofta har jag kallat mig för feminist och ansett mig stå för absolut jämställdhet mellan könen men inte nödvändigtvis individer. Vi är nämligen alla olika och det samhälle där alla ska vara lika och krävas på samma förmågor så överlever troligtvis ingen en längre tid.

Nu på senaste tiden så känner jag att ordet ”feminist” smakar allt mer illa i min mun.

Dels beror det på att man valt en benämning för arbetet och synen på en relativ könsneutralitet som i sig är genusladdat.
Men det beror än mer på att ordet är kidnappat av, tidvis rabiata, individer och element i samhället.

För den absoluta massan individer i Sverige är detta med jämlikhet helt enkelt sunt förnuft och ingen egentlig stridsfråga.
Men för en minoritet så är detta inte bara en stridsfråga utan en krigsfråga.
De har ofta tappat kontakten med verkligheten och ibland även det som vi andra kallar för sunt förnuft.

Kanske får jag kalla mig för jämställdhetshumanist istället?!

Igår träffade jag vår nya förskolechef…

Hon verkade vara en trevlig och jordnära individ även om jag naturligtvis skruvade lite på mig när hon kastade bort ett par välsignelser på mig. De hade nog gjort bättre nytta någon annanstans och vid närmare eftertanke så kanske hon med andra ord inte var helt ”jordnära”… ja ja vi är alla olika!

Vad jag dock reflekterade på var just det här med jämställdhet.
På den avdelning där min yngsta dotter går var det:

6 mammor kom utan respektive
3 mammor kom med män
3 pappor kom med sina kvinnor
0 pappor kom utan respektive
3 fröknar
1 kvinnlig förskoleklasspedagog
1 kvinnlig förskolechef
Summa: [oooooooooooooo][xxx].

Det var med andra ord över 80% kvinnor.
Det är inte jämställdhet!

Var det bara att männen inte hann, kunde eller prioriterade annorlunda?
Är det samma sak som när männen bestämmer vilket hus, husdjur, soffa, bil eller filmjölk man ska köpa?
Njae… beslut om hur förskolemöten prioriteras och bemannas sker nog av båda parterna.
Ingen part kan sedan ställa sig bredvid och peka finger och säga ”det var han som inte ville”.
Det handlar om prioriteringar av sina strider och sunt förnuft.

Jag är rädd för att att minst en mamma tyckte det var väldigt praktiskt att ”slippa” ha med sin respektive där.
Och där är början till ojämlikhet och samtidigt det synsätt som oavsett kön tvingar fram det.

Rå-feminismen drar detta till absurdum.
Man står på muren och kräver skrikandes jämlikhet samtidigt som man tydligt pekar ut ett kön som primärt vållande.
Är det någon annan än jag som ser den mörka ironin i detta?

Läser om att lönerna lika ojämställda som för 20 år sedan

Jag funderar en hel del på olikheter i samhället och varför de ständigt uppstår och tycks vara så svåra att arbeta bort.
Eller vill vi ens ta bort dem?!
Kan det vara som så att nästan alla ojämlikheter faktiskt uppstår eftersom någon eller några vill ha det så?!

Som exempel kan man ta den ständiga frågan om män och kvinnors löner.
Just nu har fackförbundet Kommunal en stor informationskampanj.
Den är saklig, delvis fyndig och enligt mig troligen nästan helt korrekt.

Lönerna lika ojämställda som för 20 år sedan – Kommunal.

Men lik förbaskat blir man lite fundersam på vissa saker.
Jag anser att det är större skillnader mellan individer än mellan kön. Samma sak gäller så klart härkomst, utbildningar o.s.v. Men ser man på grupper med statistiska medel så visar det på skillnader.

jamstalldhet-man-kvinnor

Fråga/Problem 1:
Varför finns det kvinno- respektive mansdominerade yrken?
Oavsett orsak så innebär detta ett stort problem i lönebildningen och inte minst uppföljning och utvärdering av t.ex. lönenivåer.
Yrken går sällan att jämföra hur gärna man vill det eftersom det helt enkelt inte går att få med alla relevanta faktorer.
Relevansen är nämligen viktad på lika många olika sätt som vi är människor i det här landet – och några till.

Svar 1 och problem 2:
Jo det finns tydligen klara skillnader mellan könen (oavsett om man vill det eller inte) med hur INDIVIDEN ser på vad som är attraktivt arbete.
Det är alltså individen som väljer (redan vid gymnasieval) ”fel” eller ”rätt” trots alla kampanjer från Kommunal och liknande.

Jag säger inte det är fel att könen ska ha lika lön eller att man ska få välja vilka arbeten man vill.
Men jag säger att vi har ett grundproblem som man kanske borde arbeta mycket mera med.
Borde inte Kommunal m.fl. arbeta för att t.ex. göra vårdyrket mer attraktivt för män?
Och hur får man in mer kvinnor i byggsektorn?

dagisfroken_476
Men det finns så klart en problem/paradox för Kommunal.
I och med att de måste jobba aktivt med att minska löneskillnaderna mellan könen så arbetar de för en reallönesänkning (jämfört kvinnorna) för sina manliga medlemmar.
Det kvittar nästan hur solidarisk man är så är detta ett problem om man inte är så pass inskränkt att man inte noterar det.

Avslutande reflektion och navelskåderi:
Jag arbetar vid en statlig myndighet där antalet kvinnor och män är relativt lika.
Inom IT-området där jag arbetar så är lönerna för kvinnorna lite högre än för men i samma klassificeringsgrupp (BESTA).
Så jag vet att när kampanjer som Kommunals inte är helt sanningsenligt.
Det finns lösningar och det ser inte lika mörkt ut överallt.