Samhället behöver inte mer ideologi

Jag ser väldigt positivt på utvecklingen inom nästan alla områden.
Världen blir faktiskt lite bättre hela tiden och det får man inte glömma bort.

De som säger att vi håller på att förstöra oss själva och är på helt fel väg har oftast antingen egna agendor eller saknar delvis verklighetsförankring.

Men även jag kritiserar samhällsutvecklingen ganska hårt ibland.
För även om det mesta blir bättre så finns det klara tecken på att andra saker håller på att just nu bli sämre.

Kanske står vi i ett vägskäl där det finns många alternativ och utmaningar som leder till att människor känner att det är svårt att se en tydlig väg.
Det leder till att vissa går tillbaka till rötterna i form av ideologier och teoretiska modeller medan försöker bromsa utvecklingen som uppfattas som osäker.

Men detta är enligt mig fel och i en situation där vi har svårt att se hur vi bäst tar oss fram och det krävs stor flexibilitet och agilt handlande så behövs naturligtvis en pragmatisk inställning.

Bara för en (kanske gammal) tanke och ideologi var rätt förra årtusendet betyder det inte att är relevant idag och det betyder att vi hela tiden måste vara på tårna och vara beredda på att anpassa oss efter den dynamiska värld som vi faktiskt lever i.

Naturligtvis ska man lära sig av vår historia men ironiskt nog visar den delvis faran med att blint lita på historien upprepar sig.

Inte minst behöver detta genomsyra våra, samhällets, styrmekanismer och hur vi lyckas åstadkomma en hållbar utveckling av samhället och alla ingående individer.

Systemkollaps!?

Staffan Landin skrev en tweet häromdagen som fick ganska stort genomslag.
Han använda lätt tillgänglig statistik för att visa att samhället inte alls är nära den systemkollaps som en del påstår.

Staffan valde med glimten i ögat att tagga inlägget #systemkallops vilket så klart medförde stor förvirring. Aldrig tidigare hade ordet ”kalops” slagits upp så mycket i Svenska Akademiens ordlista… för inte kan det väl stavas med två ”L”?!
kalops2

Men efter att första förvirringen lagt sig så började i alla fall jag läsa det blogginlägg som Staffan lagt upp rörande detta (http://staffanlandin.se/?page_id=1745).

Och naturligtvis har han rätt i det mesta.
Jag delar helt hans uppfattning om att skriket om systemkollaps är överdrivna även om det finns stora utmaningar och problem.

Staffan antyder i ett stycke att det faktisk finns problem med fördelningen och det kanske är just detta som många känner som ett problem men som de har svårt att sätta fingret på.

Alla som faktiskt räknar på samhällskostnader och -nyttor inser att det i långa loppet och stora perspektiven alltid är med t.ex. alla former av invandring.
Men i det mindre perspektivet, speciellt i närtid, så kan vissa dra stora fördelar (”Bert Karlssons”) och för andra innebär det stora negativa konsekvenser.

Vi saknar helt enkelt idag bra styrmedel för hur samhället snabbt ska kunna anpassa sig för de nya förutsättningarna.

Det går runt-och-runt

En viktig aspekt som man ofta väljer att glömma bort är att kostnader för olika insatser i samhället skapar arbetsuppgifter för personer och företag.
Att det ”kostar samhället 50 000 per natt” betyder ganska exakt att 50 000 kronor per natt går till några leverantörer, företag och människor. Dessa betalar ofta skatt och om de lyckas undvika det så kommer pengarna till sist nästan alltid konsumeras.

Här bör man kanske fundera på vilka leverantörer man väljer och se till att använda ”närodlade” produkter och tjänster.

Har vi ett problem?

Jo det kvittar hur mycket arbetslösheten minskar, hur mycket rikare vi blir eller hur bra vi mår enligt olika statistiska undersökning om personer i vårt samhälle drabbas negativt eller mår extremt illa på grund av att de inte ges korrekta förutsättningar.

Märk väl att det inte alltid är möjligt för samhället att hjälpa alla – oavsett egna medborgare eller flyktingar. Att må dåligt, hat, konflikter och liknande kommer nämligen alltid, alltid… ALLTID från den egna individen.

Men hur mår vi EGENTLIGEN?!

Att mäta hur ”man mår” är inte helt lätt.
Dock pekar övervägande delen av nationella och internationella studier på sådant som att kunskapsnivåerna, livslängden, välbefinnandet ökar och nästan alla blir rikare.
Fattigdomen är på väg att utplånas men dyker likt pesten som enstaka fall lite här och var.

Även populära slagträn så som våld minskar konstant och på det hela taget har vi allt mindre att gnälla om.
Det är faktiskt riktigt jobbigt för vissa 🙂

Pengar och livslängd är inga bra mått på hur vi mår men mycket pekar på att våra förutsättningar blir allt bättre för den absoluta majoriteten av människor som bor på vår planet.

Feminism och jag?!

Eddie_izzard (1)
Eddie Izzard är en av mina favoritkomiker och likt honom så kan jag mycket väl tänka mig att klä ta på en en schysst klänning om jag känner det passar. Han påstår att han är transvestit men ibland undra jag inte om han mest gör det för att få uppmärksamhet.
För min del kanske det är detsamma…
…eller så är jag bara avundsjuk på klänningarna.

Jag och feminism?!

Jag har länge kallat mig för feminist men inser att jag troligen inte längre bör kalla mig för det så ofta.

Det beror kanske på att jag misstolkat vad feminism faktiskt var och är eller så har begreppet har förändrats över tiden…

Det är nog lite som så att begreppet tidvis helt enkelt ”kidnappats” via tämligen extrema tolkningar. Det är dock bara ett begrepp så jag rusar inte till undsättning för att rädda det.
De som har tagit över får helt enkelt nu förvalta det på bästa sätt.

Det gäller att välja sina strider och denna känns inte som min.

Men vad är jag då?!

Kön, ras eller andra tillhörigheter ska nämligen aldrig spela någon större roll i vilka förutsättningar samhället ger dig.

Det betyder att jag bland annat anser att det ska vara helt (100,00%) jämlikt mellan könen.
Det är den enkla sanningen och tydligen inte feminism.

Kom-i-håg: 100,00%

 

 

Realfeminism?

Jag har redan kommenterat Måns Vestins debattartikel i aftonbladet rörande kvinnoförtryck på ett antal ställen. Måns är likt jag intresserad och engagerad i genusfrågor och invandring.
Han är vänsterorienterad medan jag är liberal och mycket nära mitten i de flesta frågor.
Jag har inget emot Måns som person men ser det som belägg för en, kanske långtgående, felaktig kollektiv bild av verkligheten som råder inom våra vänsterläger.

Då feminism idag ofta tenderar att vara vänsterorienterad så orsakar detta stora negativa konsekvenser för jämställdhetsarbetet i stort.

aftbladet_150115

Artikeln beskriver kort vissa händelser ur Måns uppväxt samt en incident vid ett krogbesök för inte allt för länge sedan. Som rubriken antyder så gjorde Måns en sexuell handling mot en kvinna som absolut inte var korrekt.

Måns beskriver att han skäms och det är förstår jag.

Men sedan brister tankekedjan rejält för debattörens slutsats är att ”kvinnoförtrycket är så införlivat i manskulturen att vi knappt märker det”.

Jag tolkar inte alls det som detta utan att Måns karaktär inte var, eller är, riktigt i harmoni med hans egna ideal. Han vill vara den perfekta ”hen” men i ruset av alkoholhaltiga drycker överraskas han av sig själv.

Det är inte ett problem med ”manskulturen” utan ett problem med ”Måns”.

Jag faller kanske in i en väldigt känd stereotyp när jag säger att jag aldrig, aldrig, ALDRIG har låtit min hand vandra någonstans på någon kvinna utan att jag varit säker på att hon önskat det. Om jag hade märkt att jag missbedömt det hela (vilket aldrig inträffat) så hade jag bett om ursäkt och förklarat misstaget.

Jag hade aldrig skrivit en debattartikel där jag förklarat att jag gjort det med flit mot hennes vilja och samtidigt skuldbelagt män på ett kollektivt sätt så som Måns försöker göra.

Måns har nog mer än en sak att vara  generad över…

Undersköterskor mot män!?!

Läste en ledarkrönika i Aftonbladet skriven av Eva Franchell.

”Tjata inte mer om pampvälde” är titeln och det är föranledd av den nu heta debatten rörande att flera personer med hög ställning inom Kommunal missbrukat förtroendet på ett fragrant sätt.

aftonbladet1
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/evafranchell/article22105654.ab

Det som tas upp i denna krönika är inte alls unikt men åter igen är det värt att notera en katastrofal och kontraproduktiv inställning:

En undersköterska tjänar runt 20 000 kronor i månaden. I årets avtalsrörelse har Kommunal planerat att prioritera de lågavlönade kvinnorna och vi får väl se hur det går. En undersköterska tjänar nästan 3 000 kronor mindre än en industriarbetare. Kvinnor värderas lägre än män.

Eva jämför lönerna mellan undersköterskor och industriarbetare och har helt rätt i att dessa skiljer sig på ett sätt som inte alls verkar vara motiverat av arbetsuppgifterna eller ansvaret.
Något är onekligen fel (kanske hur de olika facken arbetat och arbetar?).

Men sen är det slutklämmen som får hela resonemanget, krönikan, logiken och trovärdigheten att falla rejält;
Kvinnor värderas lägre än män

Jag har arbetat inom vården OCH industrin och vill påstå att det mycket väl finns grund för vissa antaganden, så som t.ex:
Vårdyrken värderas lägre än industriyrken som värderas mindre än hantverkaryrken som värderas mindre än vissa tjänstemannayrken…

Hur könet kommer in i det hela förstår jag helt enkelt inte!?!

Repris: Män och kön som kollektiv företeelse

Efter ett ovanligt högt antal medialt uppmärksammade fall där män gjort sexuella närmanden mot okända kvinnor i gruppsammanhang så är debatten livlig.
Jag vill direkt säga att jag anser att INGEN ska tillåtas göra några som helst sexuella (eller andra icke önskade) utspel mot NÅGON.
Det är helt enkelt aldrig okej!

Men samtidigt så fastnar ofta debatten i samma gropar hela tiden som gör att samtalet ofta glider snett och lätt kidnappas för helt andra ändamål (t.ex. rasism).
Sedan har vi det här problemet med att se det som statistik och ett kollektivt problem…

160111-prtscr1

Om jag får raljera riktigt, riktigt elakt:

Det är nästan samma sak som att säga ”kvinnor (alla) måste lära sig att inte hela tiden gå och fantisera och hoppas på att bli våldtagna”.

Personligen misstänker jag att uttalanden som detta när man drar någon grupp över ”en och samma kam” antingen är;
– obetänkta
– felaktiga
– helt enkelt menade att vara provocerande.

Mitt citat ovan hamnar definitivt i den sista kategorin för jag tror inte en sekund själv på det jag skriver där för även om det eventuellt finns kvinnor som har fantasier som rör olika former av sexuellt tvång så betyder det ingenting i sammanhanget.

Precis lika lite betyder det att när en Syrier eller Norrlänning gnuggar sina könsdelar mot en 14-årig tjej på en festival så innebär det att jag anser det vara okej eller kan tänka mig göra det själv.
Tvärt om riskerar denna ”man” att få en riktig avhyvling av mig om jag skulle se det.

Inte heller någon av mina kollegor eller vänner (vilka är män, serber, låssmeder, kvinnor, bögar, delfiner, undersköterskor, lesbiska,  ungrare, ingenjörer m.fl.) anser det vara okej.

Så varför dra slutsatsen ”Män behöver en ny uppförandekod”?

Varför göra det så enkelt att säga att ett kön är vållande och måste korrigeras när det endast är få som egentligen tror att det ens är nära sanningen.

Är det bara ren skär lathet?!

Men kanske ska vi här passa på att ta upp företeelsen ”Fifty shades of grey”?!
En (dåligt skriven) bokserie som helt handlar om hur en ung kvinna underkastar sig en man sexuellt. Visserligen finns det nyanser i historien men hennes tankar är tydliga.
femtionyanserGRID
Statistiken talar sitt tydliga språk och många, väldigt många, kvinnor har köpt och läst denna fler än en gång.
Få män (inklusive undertecknad) har läst boken och berörts speciellt mycket.
Känner ingen man som läst den mer än en gång (men många som slutat mitt i första boken för att sedan ”tappa bort den”)…

Vad betyder detta för kollektivet ”kvinnor”?!
Svaret är lätt; Absolut ingenting!

Ref:
Debattartikel Expressen 2016-01-16: http://www.expressen.se/debatt/man-behover-en-ny-uppforandekod/
Artikel om Fifty shades of Grey i Amelia (som bara skriver sådant som är sanningar för alla kvinnor (eller hur?): http://www.amelia.se/noje/fifty-shades-of-grey—boken-alla-pratar-om/

Riskerar IS skapa en polisstat?!

Jag är bekymrad…

Det finns nämligen tendenser idag som tydlig indikerar att vi går mot en värld där tolerans och integritet håller på att bli urholkade begrepp.

Det finns flera drivkrafter bakom detta och vissa av dessa är naturliga och periodiska svängningar och återkommande – nästa cykliska – förändringar. Vi är inom många områden konstant i svängning mellan två ytterlägen ( läge b(n) mellan a(n) och c(n)…).

Detta aktuella läge och ytterlägena varierar mellan olika grupperingar och nationer. Inom gemenskaper så som t.ex. FN, EU och NATO skapas olika gemensamma ändlägen på denna skala.

Terrorhot från t.ex. IS kan dock göra att man som enskild grupp, nationell eller till och med på ett globalt plan passerar dessa ytterlägen.
Det är tydligt i takt med att det framkommer hur IS använder sig av enkla och allmänt tillgängliga verktyg så som Tor, Kik och WhatsApp.

151125 1
(länk i inlägget: http://www.thanksforsharing.se/2015/11/17/is-erbjuder-24h-telefonsupport-for-jihadister/http://www.thanksforsharing.se/2015/11/17/is-erbjuder-24h-telefonsupport-for-jihadister/)

Man hamnar då lätt i en ”gul” riskzon där vissa grundläggande principer om individens rätt i samhället inte längre gäller. NSA, FRA och många andra har redan lyckats driva igenom juridiska möjligheter att kringgå integritetsskydden på ett sätt som bara för några år sedan var absolut förbjudet och tabu.

Riskzonen gör att utvecklingen ytterligare drivs på eftersom vissa skyddsmekanismer nedmonterats eller inte längre fungerar som tänkt.

Då riskerar man hamna i en ”röd” zon där vi i praktiken har skapat en polisstat där individens rättigheter inte längre i praktiken har någon betydelse.

151125 b

Man kan likna detta ”röda” område vid ett svart hål.
Mekanismer som kan hindra fortsatt negativ utveckling är obefintliga och sker detta på internationell nivå så är det svårt att se vad som ska kunna stoppa utvecklingen på kort sikt.

På lång sikt (många generationer) kommer dock sannolikt läget stabiliseras men det är en annan historia…

Jämställdhet i praktiken…

Ganska ofta har jag kallat mig för feminist och ansett mig stå för absolut jämställdhet mellan könen men inte nödvändigtvis individer. Vi är nämligen alla olika och det samhälle där alla ska vara lika och krävas på samma förmågor så överlever troligtvis ingen en längre tid.

Nu på senaste tiden så känner jag att ordet ”feminist” smakar allt mer illa i min mun.

Dels beror det på att man valt en benämning för arbetet och synen på en relativ könsneutralitet som i sig är genusladdat.
Men det beror än mer på att ordet är kidnappat av, tidvis rabiata, individer och element i samhället.

För den absoluta massan individer i Sverige är detta med jämlikhet helt enkelt sunt förnuft och ingen egentlig stridsfråga.
Men för en minoritet så är detta inte bara en stridsfråga utan en krigsfråga.
De har ofta tappat kontakten med verkligheten och ibland även det som vi andra kallar för sunt förnuft.

Kanske får jag kalla mig för jämställdhetshumanist istället?!

Igår träffade jag vår nya förskolechef…

Hon verkade vara en trevlig och jordnära individ även om jag naturligtvis skruvade lite på mig när hon kastade bort ett par välsignelser på mig. De hade nog gjort bättre nytta någon annanstans och vid närmare eftertanke så kanske hon med andra ord inte var helt ”jordnära”… ja ja vi är alla olika!

Vad jag dock reflekterade på var just det här med jämställdhet.
På den avdelning där min yngsta dotter går var det:

6 mammor kom utan respektive
3 mammor kom med män
3 pappor kom med sina kvinnor
0 pappor kom utan respektive
3 fröknar
1 kvinnlig förskoleklasspedagog
1 kvinnlig förskolechef
Summa: [oooooooooooooo][xxx].

Det var med andra ord över 80% kvinnor.
Det är inte jämställdhet!

Var det bara att männen inte hann, kunde eller prioriterade annorlunda?
Är det samma sak som när männen bestämmer vilket hus, husdjur, soffa, bil eller filmjölk man ska köpa?
Njae… beslut om hur förskolemöten prioriteras och bemannas sker nog av båda parterna.
Ingen part kan sedan ställa sig bredvid och peka finger och säga ”det var han som inte ville”.
Det handlar om prioriteringar av sina strider och sunt förnuft.

Jag är rädd för att att minst en mamma tyckte det var väldigt praktiskt att ”slippa” ha med sin respektive där.
Och där är början till ojämlikhet och samtidigt det synsätt som oavsett kön tvingar fram det.

Rå-feminismen drar detta till absurdum.
Man står på muren och kräver skrikandes jämlikhet samtidigt som man tydligt pekar ut ett kön som primärt vållande.
Är det någon annan än jag som ser den mörka ironin i detta?

Hets mot folkgrupp…

Jag är ibland tveksam på hur lagar mot ”hets mot folkgrupp” efterlevs.
Lagen är grundad i sunda antaganden men som så ofta kan den utnyttjas i annat syfte.

Det scenario man vill förhindra är en grogrund för att skapa grupperingar som har en uttrycklig fientligt inställning mot en eller flera annan grupper som leder till klart negativa konsekvenser för denna/dessa.

Jag anser att det alltid ska vara ställt utom allt tvivel att vissa förutsättningar faktiskt finns innan någon ska kunna fällas av samhället för ”hets mot folkgrupp”.

1. Det ska finnas en tydlig gruppering som individen kan adressera och överföra sina åsikter till.
Om inte så utnyttjar individen bara sin rätt till att uttrycka personliga åsikter och kan inte anses vara ett direkt hot mot en grupp.

2. Det ska finnas en tydlig gruppering som individen eller gruppen intar negativ ställning mot.
Detta efterlevs nästan helt idag och ”hets mot folkgrupp” har aldrig accepterats när det riktats mot idéer.
Men vissa tecken finns att detta är under uppluckring.

3. Det ska leda till tydliga negativa konsekvenser.
Ofta kan man här se nästan löjeväckande proportioner.
Att en individ kanske kopplad till ett fåtal andra i en lös och diffus gruppering uttryckt negativa åsikter om en annan grupp bestående av tusen, eller miljontals, individer i strikta organisationer.
Lite som att en 8-åring går fram och slår med en träpinne mot en stridsvagn varvid barnet straffas med spöstraff.

Jupp – medeltiden och det ociviliserade samhället sticker tidvis fram sitt fula tryne även i de mest civiliserade samhällen.

Jag är rädd för att det idag finns flera, ja faktiskt massor, av grupper som hetsar mot strängare tolkning av lagar och till och med nya lagar som inskränker individens rätt till att uttrycka sina faktiska åsikter.

Svensk politik på låg nivå

Jag konstaterara att svensk politik just nu är på en låg nivå.
Men jag menar egentligen inget negativt med detta utan det är lite av en omställning och storstädning.
Kanske är det här helt enkelt en punkt som vi måste passera för att komma framåt.

Det som nu hänt kunde ha undvikits av både den borgerliga alliansen och den löst sammansatta ihopkokta regeringen (min syn på denna kanske lite lätt lyser igenom).
Naturligtvis hade även SD kunnat agera på ett annat sätt så vi inte hamnat här.
Till sist kunde ju också väljarna ha sett till att rösta ”lite vettigare” så vi helt undvikit denna situation.
Eller varför ha demokrati överhuvud taget…

Nej skämt o sido så tror jag att vi på något sätt hade hamnat här förr eller senare.
Och då är nog nu ett lika bra tillfälle som något.
Kanske t.o.m. bra eftersom det går bra för Sverige jämfört med omvärlden.
Vi har råd och tid att vända oss inåt och navelskåda och göra resurskrävande förändringar utan att de hämmar oss speciellt mycket.

Partipolitiken blir mindre viktigt ett tag framåt och blocköverskridande överenskommelser kommer få stor betydelse.
Detta kommer ändras i framtiden men just nu blir det så här.

Själv funderar jag på var jag ska lägga min röst vid det sannolikt kommande nyvalet.
Just nu så ser Anna Kinberg Batra ut att ligga bra till för att kunna fiska in min valsedel…