Astronomi som hobby

Ny webbplats från och med 2021-03-31

Jag öppnar upp en dedikerad webbplats för hobbyastronomi.
Du hittar den här:

tbastroPix – …min hobbyastronomiska webbplats (wordpress.com)

First light med min SW150PDS och EOS 1100D sensommaren 2020.

Som så många andra barn så intresserade jag mig för rymden när jag var liten.

Mitt intresse ledde till ett billig 60mm-refraktor från Hobbex när jag var i 10-årsåldern och även lite tidiga experiment med astrofoto i 12-årsåldern med min Canon AV-1 systemkamera.

Varken tekniken eller ekonomin fanns där men jag fortsatte trots detta studera stjärnhimlen visuellt med bland annat ett äldre 4,5-tums Newtonteleskop som jag fått av min farmor.

Intresset av astronomi växte dock konstant och utan någon större bakomliggande ambition så läste jag lite astronomikurser vid Stockholms universitet och sög i mig vetenskapliga publikationer inom området.

Webben kom ju plötsligt att bli en guldgruva till bra information och skapade även en slags paradox. Det var uppenbart att oavsett hur mycket tid och pengar som jag skulle lägga ned på utrustning så skulle jag aldrig konkurrera med materialet från t.ex. Hubbleteleskopet.
Vad var liksom vitsen med att slänga ut (tio)tusentals kronor och stå och frysa för att producera halvmediokra bilder?!

Ja, många av er vet svaret på denna fråga redan även om det varierar något från person till person.

Så för några år sedan återstartade jag mitt astrofotointresse med en ganska långsiktig plan med ett mål någon gång 2021. För ovanlighetens skull har det dock lite fortare än så och jag passerade mitt ”målsnöre” för ganska länge sedan nu.
Dock så har jag satt upp nya mål på vägen så än så länge ser jag inget slut…

Primära instrumentet version 2020-12-09. Mycket sladdar blir det.

Under corona-året 2020 fick jag många ideer som jag under vår och sommaren som jag försökte omsätta i praktiken. Jag bytte bland annat ut mina webbkameralösningar mot en DSLR och införskaffade ett litet dedikerat guideteleskop. Tanken var att skaffa en egen kyld astrokamera så småningom.

Naturligtvis blir balansen bättre när jag sätter kameran ”nedåt”. Guideteleskopet sitter lite ”of axis”
vilket försämrar balansen men det är just nu den lösning som funkar med monteringen och befintlig sökarsko.
Naturligtvis blir visuella observationer minst sagt svåra 🙂

Visuellt, EAA eller astrofoto?

Om du stöter på mig en stjärnklar natt så kan du ofta se mig titta upp mot stjärnorna. Men nu för tiden så är det väldigt sällan jag gör några visuella observationer via teleskop.
Istället kör jag ofta olika former av EAA (Electronically Assisted Astronomy).
Tekniken för detta är lite snarlik astrofoto men målet är att observera i realtid.

Dock så sparar man ofta på sig digital bildinformation under EAA-observationer som är lika användbara som regelrätta astrofoto-sessioner.

Jag tror EAA är en observationsform som vi kommer se öka mest kommande år.
Dels så ger den novisen den där ”wow”-känslan när man ser en spiralgalax eller nebulosa växa fram efter bara ett par stackade bilder.
Ni vet den där känslan som helt utebli när samma person knäcker nacken och desperat försöker se rätt i okularet för att till sists se en diffus färglös fläck 😉

Dels så kan den vara en intressant avkopplande alternativ till mer seriösa astrofoto-observationer och även ge den mest inbitne.

Utrustning för EAA

EAA behöver inte vara krångligt eller speciellt dyrt att komma igång med (allt är dock relativt).
Jag rekommenderar dock definitivt med att börja med ett GoTo-teleskop men det behöver kanske inte vara ekvatoriellt speciellt om man inte tänker köra någon (eller så mycket) traditionellt astrofoto.

Den ljussamlande förmåga kan hållas mycket mindre än om man kör klassiskt visuellt så det behövs ingen stor Newton i Dobson-montering vilket annars är en rekommendation nybörjare ofta får.

Aktuell rigg

Valen är många och inte alls lätta när man ska sätta ihop sin rigg. Själv tycker jag att Trevor Jones skrivit en hel del bra tips på sin sajt https://astrobackyard.com/ men jag har inte själv följt hans råd. Vi är nämligen alla lite olika 😉

Just nu (2021-03-29) består min primära rigg av en hel del ihopplockade saker.

Monteringen är ju grundbulten och just nu är det en SkyWatcher HEQ5.
Jag gillar den skarpt och den är stabil även med den relativt stora vikt som jag lastar på den (ca 9kg) så den blir nog kvar länge. Den är nämligen fortfarande lite portabel till skillnad från om man går upp ett snäpp.

Primäroptiken (OTA) består av en SkyWatcher Explorer 150PDS.
En 150mm (6-tum) Newton med 750 mm fokallängd som alltså ger f/5.
Fördelen med PDS är mycket stabilare fokuserare och att primärfokus är lite längre ut vilket passar bättre för astrofoto.

Guideteleskopet består av en enkel Orion 50mm miniteleskop (50/162) med en liten ZWO 120MM mini guidekamera. Denna kombination har fungera utan problem om man bortser från kamerans relativt stora problem med USB-kompatibilitet med nyare datorer.

Primärkamera just nu är en Canon EOS 1100D.
Den har ett chip som ger ganska stora vyer (FOV) vilket gör den ganska lättarbetad.
Chipet är på 22.2 x 14.8 mm med 4272 x 2848 punkter (12MP) vilket ger en pixelstorlek på 5,19 um (klassiska beräkning 5,19/750 x 206 ger 1,43 vilket ligger ganska mitt i målområdet 1-2).

Under sommarfixarna 2020 ville jag gå mer över till EAA och då kändes det lämpligt att börja testa någon av de dedikerade ”astrodatorerna”. I mitt fall föll valet på ZWOs ganska nya modell av ASIAIR PRO. Hittills har den fungerat felfritt och de har uppenbart använt NINA som bas i programvaran vilket passar mig perfekt.

För att uppnå mina mål med EAA investerade jag även i en servo för fokusering.
Då jag kör ZWO på andra saker så blev den en ZWO EAF som funkar kanonbra för DSO-observationer men kan inte användas för t.ex. månen.
Jag har ingen handkontroll till den så jag måste fokusera via programvara eftersom det är omöjligt (och skadar fokuseraren) att kämpa emot hållmomentet i servon.

Jag har för övrigt kopplat in ASIAIR PRO-burken direkt mot HEQ5 via en EQDIR-sladd och helt hoppat över SynScan-kontrollen som följde med monteringen.
Den ligger tillsammans med lite annan onödig utrustning i en låda.
Här hittar man även t.ex. sökaren till teleskopet, en mängd 1,25-tums okular med filter och en barlow-lins.

Framtida planer

I nuläget är jag ganska nöjd men har två saker som jag funderar en hel del på.

1) Modda om DSLR-kameran.
Den moddning som är gjord blev inte perfekt så jag funderar på att plocka isär den och göra om det från grunden. Har dock inte riktigt bestämt med för vilken typ och det påverkar val av filter så det dröjer kanske ett tag om det alls blir av.

2) Införskaffa kyld astrokamera.
Kanske lite därför jag velar med DSLR-moddningen eftersom jag misstänker att jag förr eller senare kommer gå över till en dedikerad kyld astrokamera.
Eftersom jag gillar EAA så kommer det sannolikt blir en färgkamera (OSC) och då jag kör ASIAIR PRO så blir det alla gånger en från ZWO.
Budgeten sätter också vissa tydliga begränsningar så valet ligger nog på ZWO 292MC PRO eller ZWO 533MC PRO.


Både 294:an och 533:an kan ses som instegsmodeller för kylda astrokameror.
294:an har länge varit populär och är en relativt klassisk 11MP astrokamera baserad på Sonys IMX294-chip. I den andra används istället Sonys IMX533-chip.
Den senare är på 9MP och har ett spännande/utmanande/galet 1:1-format.
Då 533:ans chip är klart mindre och har mycket mindre pixelstorlek så blir FOV väldigt olika.

FOV för ASI292MC, ASI533MC och EOS1100D för M42 och M101.

294:an är delvis ganska lik min DSLR och 533:an skapar utmaningar med sitt relativt begränsade synfält i min rigg. Det som talar för 533:an är:
– 533:ans avsaknad av ”ampglow” är värdefull vid inte minst EAA (294:an lider av rejäl ”ampglow” vilket kan rensas bort vid efterarbete men svårare vid livestackiung har jag märkt).
– Kan vara mer optimal sampling med sin något mindre pixeltäthet (naturligtvis sett till vilken rigg man använder den på).
– 1:1-förhållandet och synfältet minskar behovet av koma-korrektor och faktiskt utnyttjas teleskopets optik i högre grad (den är ju oftast rund).

Att 533:an har ett 1:1-förhållande beror ju på att den är konstruerad för 360-kameror och Sony försökt få den att passa så bra som man kan med en fyrkant.

3) En alternativ OTA.
Många föredrar en lite mindre refraktor framför en ”klumpig” Newton-reflektorerna (se t.ex. denna artikel: https://astrobackyard.com/refractor-telescope-astrophotography/).
Själv har jag sneglat på inte minst SkyWatchers EvoStar-serie och inte minst den lilla 72/420 skulle vara intressanta att testa lite – även om den lite större 80/600 också verkar spännande. Men eftersom det funkar väldigt bra med min Newton även när jag åker till mörkare områden så är just detta kanske den idé som har lägst prioritet.