Spännande om gemensam dataskyddsförordning

Jag har nyfiket följt aktiviteterna kring en gemensam dataskyddsförordning inom EU och blev inte direkt överraskad när jag fick läsa en artikel i IDG som citerar Viviane Reding som är vice ordförande i EU-kommissionen.
(länk till artikeln på idg.se)

Det finns väldigt mycket att tänka till på i den här frågan.
Naturligtvis så finns det dessutom en viss misstänksamhet från vissa/flertalet av de nationella dataskyddsmyndigheterna.
Förslagen har ju varit för enhetliga lösningar där myndigheterna måste ”lita” på varandra.
Kanske hör det liksom till sakens natur att de är misstänksamma vilket nog är klokt.

Parallellt så finns en hel del andra problem och inte minst att detta kan öppna för lösningar som systematiskt kan utnyttjas om det finns brister (vilket det iprincip alltid finns).

Speechless….

Helt ärligt har det varit ett ganska bra ”flyt” på både jobbet och privat under några veckor nu.
Saker och ting har snurrat på och fallit på plats med lite vridande, vickande och ibland lite hårdare krafttag.
Känns lite konstigt och jag är helt enkelt lite ”speechless”.

Tyvärr är baksidan med detta att man inser hur mycket det finns kvar att göra.
Lite som att man inte ser skogen för alla träd…
…förrän de blåst omkull och man inser hur många träd man ska samla ihop.

Liknelsen har stora brister.
Träd är hårdvaluta och det betalar sig att snabbt samla ihop dem.
Saker som man upptäcker är kvar att göra när man har lite ”flyt” följer inte alltid samma princip…

Ja ja det var en kort och kanske inte allt för intressant eller exakt betraktelse från min sida.

Att göra en pudel…

Rensade ut lite dokument och kom då ihåg när jag för snart sju år sedan gjorde en pudel.
Jag har till och med diariefört det som 115-12986-2007.
I just detta fall handlade det (dock) om ett projektet PUDEL med målet att få myndighetens personal att använda ett nytt dokumenthanteringssystem.

Jag hade till och med sett till att skaffa en ”projekt-maskot”…
…snacka om engagemang!

Tidstjuvar…

Jag gillar verkligen Terry Gillians film Time bandits.
Men den är påhittad och handlar väl egentligen inte alls om samma sak som man normalt tänker på när man säger ”tidstjuvar”.

Det här blogginlägget tillhör faktiskt inte tidstjuvarna utan mer i multitasking-området under lunchen. Tuggar på en macka, sväljer och försöker smälta det hela samtidigt som jag skriver ned några rader.

Under förmiddagen har jag pendlat lite mellan hopp och förtvivlan. Inser nämligen att det är massor att göra och att min egna tid inte riktigt räcker till.

Det blir lätt så här sista månaden på året. Det är mer saker som ska göras klart och samtidigt så måste nya året planeras för fullt.

Sitter i lync-möten med fötterna på bordet och sneglar lite på min Casio-klocka och inser att tiden är dyrbar. Faktum är att den nog är det dyrbaraste vi har.

Förlorad tid kan man nämligen aldrig få tillbaka.

För de som passerar mitt rum kan man lätt tro att jag håller på att somna men sanningen är precis tvärt om.
Jag brinner av iver att få jobba på med problem, utveckling och framtiden.