I förra helgen fick jag följa med min snart 10-åriga dotter och tre av hennes ridkompisar när de red vid Prinsens araber som ligger vid Yxtaholms slott (Flen).
Det var en fantastisk höstdag med massor av färger där de tränade lite dressyr och galopp i paddocken innan en stillsam ritt i närområdet.
Vi avslutade med en gemensam fika i anslutning till stallet.
Det var mysigt och kul dag som naturligtvis medförde rinnande ögon och massor av nysningar trots att jag stoppat i mig antihistamin.
Beror kanske lite på att vi även varit på ridskolan dagen innan så mitt imunförsvar var redan rejält upptaggat.
För några veckor sedan sålde jag den lilla Hyundai Getz som jag tog över efter mina föräldrar och som egentligen ungdomarna använt och då ganska sporadiskt (vilket syns av bilden).
Efter 15 år uppnådde odometern till sist 10 000 mil men rosten började äta upp tröskellådorna, både sommar och vinterdäcken slut och några bromsrör behövdes byta. Men det kändes bra att någon köpte den istället för att den skulle gå till skrot.
Men detta innebar också slutet på en epok insåg jag. Sedan 80-talet har jag nämligen alltid stått som ägare på minst två personbilar men nu plötsligt så hade jag bara en kvar enligt bilregistret eftersom Madde står för familjens andra bil.
Kvar var motorcykeln, en släpkärra från 80-talet och V90:an som numera nog kan ses som primärfordon. Den sistnämnda är en formidabel lastvagn när man hämtar upp matkassarna som man beställt online i dessa coronatider…
Tog ut teleskopet på baksidan kanske mest för att titta lite närmare på Mars som är väldigt trevlig på himlen just nu. Men kanske var jag trött för det blev mycket strul och trots en del fipplande med filter och okular så blev det långt ifrån perfekt.
Jag övergav därför snabbt mina visuella planetobservationer och riktade in teleskopet på zenit och lät min EOS-kamera få jobba lite istället. Inget avancerat utan bara några bilder med 5-60 sekunders slutartider.
De obehandlade bilderna på ett område visade tydligt hur lite vi egentligen ser!
En annan bild använde jag för att studera hur pass mycket komaproblem jag egentligen har med mitt paraboliska f/5-teleskop – är det värt att investera ett par tusen i en komakorrektor eller kan jag leva så här ett tag till?
Här är resultatet…
Ovan är hela bilden från kameraTittar man närmare uppe till vänster på bilden see man en hel del koma och kometer 🙂Uppe till höger på bilden verkar dock komaproblemet omvänt – troligen sabbade jag kollimeringen någonstans på vägen (gjorde en ganska noggrann i början av kvällsaktiviteterna)
Slutsatsen är att komakorrektor inte står högst upp på priolistan just nu.
Nu är det oktober och detta år rusar på med en hel del konstiga ”knixar”. En del bra, en del dåliga, en del bara konstiga.
Lite undrar man hur länge det ska vara så här. Är det bara nu (i år) eller kommer detta prägla hela 20-talet?
På mitt arbete är det verkligen fullt upp och det är i praktiken ca 150% beläggning. Sådant känns lite konstigt när många grannar varit permiterade. Jag sitter ju också hemma eftersom jag nästan helt arbetar på distans i dessa coronatider (direktiv från arbetsgivaren). Min fru gör som tur är mig sällskap så helt ensamt blir det inte.
Samtidigt försöker jag få tid att fixa lite i backloggen i hemmet. Bytte kyl och frys och då blir det naturligt att fixa lite av det som inte blev så bra (eller färdigt) vid köksrenoveringen.
Jag har inte hunnit få på vindskivorna efter takomläggningrn eftersom grävarna dök upp. Nu är dräneringsarbetet inne på andra veckan och det börjar bli klart. Känns skönt att för en gångs skull inte göra allting själv utan leja bort det som helenterprenad. Blir ändå en massa efterarbete i trädgården och återuppbyggnad av altanen.
Spa-poolen behöver också återställas så man kan ta sig sina välbehövliga varma dopp…
Parallellt med jobbet och hemmaarbetet så klämmer jag så klart in lite fritidsintressen också.
Motorcykeln är troligen parkerad för året och kanske blir det lite service på den så allt är klart när nya säsongen är här. Istället så låter jag amatörastronomin ta lite mer plats även om vädret varit riktigt uselt senastentiden.
Min budgetram för denna hobby har jag satt ganska lågt. Inom astrofoto är dock begrepp som ”billigt” väldigt relativt.
Jag är nöjd med min nuvarande konfiguration förutom att min ASI 120MM mini vägrar arbeta med min primära astro-dator pga USB3-problem. Får istället köra en äldre dator som tidvis inte orkar med tror jag.
Men i övrigt är min Skywatcher 150PDS på en HEQ5 perfekt för mig. Tillräcklig för visuellt bruk, snabb nog för DSO-foto, stabilt nog, tillräckligt portabelt (nära min övre gräns) o.s.v.
Passade för övrigt på att använda 3d-skrivaren (ytterligare ett fritidsintresse) för att göra lite nyttiga saker inför säsongens astro-sessioner.
Ska fixa en del saker till och ska nog sen planera in familjekvällar under stjärnhimlen. De flesta av dem är intresserade av lite visuella observationer men jag har varit dålig på att hjälpa dem med det.
Ja ja det snurrar som sagt på och imorgon ska jag testa att rida häst på Matildas ridskola (efter hennes lektion). Får se hur många blåmärken det genererar…
Tommy Blomqvist 