Nebulosan på andra sidan häcken

Jag hade en liten plan att försöka påbörja med M101-projekt igår kväll efter att jag kommit hem från yngsta dotterns ridning. De utlovade låga molnen tycktes nämligen utebli så vid 21-tiden slängde jag upp riggen på garageuppfarten som ligger norr om huset.

Inriktningen mot polstjärnan gick snabb och guidningen kickade igång men vid fokusering så insåg jag snabbt att gatubelysning störde på tok för mycket.
Efter en snabb blick runt på himlen insåg jag att Orionnebulosan precis gått över häcken och jag hade någon timma innan den skulle gömma sig bakom garageväggen.

Nu hann jag bara fånga ett 40-tal 60sek (light) frames innan guidningen träffade garaget och gav upp när jag låg i badet (då riktade jag om det mot Andromedagalaxen men det är en helt annan historia).

Kopierar mitt egna facebook-inlägg

Skrev ett facebookinlägg i morse som jag helt sonika kopierar in hit.

Satt i soffan tillsammans med Madde och kollade på en TV-serie där de sliter ut hjärtan och använder som walkie talkies (!?!) Samtidigt lekte jag med teleskopet ute i trädgården (wifi) – hade snabbt lyckats hitta NCP (”himmelsnordpolen”) med 0’52” noggrannhet och guidningen låg mest under 1″, den så kallade plate solvingen gick blixtsnabbt vid byte av objekt och centrerade perfekt.En perfekt kväll med andra ord!

Nu önskar jag mig bara fler molnfria kvällar och kanske en autofokus-lösning 🙂

* kanske även en skål chips och en öl


Ett lagom småtramsigt inlägg men det stämmer så väl med känsla av det här med EAA (Electronically-Assisted Astronomy) som de senaste åren förändrat situationen ganska mycket för oss som inte måste frysa och få orginalfotonerna från avlägsna deep sky objekt skjutna direkt på hornhinnan.

Ganska kul faktiskt att fotoner som färdats genom rymden i miljontals, ja ibland flera miljarder år, snopet hamnar på ett CMOS-chip och registreras som en elektrisk signal med elektroner för att digitaliseras i en dator och skickas via elektromagnetiska fält till en annan burk som omvandlar det igen till elektroner som i sin tur till nästa burk…
Tänk vilken chock efter att ha levt ett så långt och lugnt liv att plötsligt bli omvandlad och analyserad i rasande tempo!

Fast egentligen händer nästan samma saker om fotonen träffar hornhinnan.
Det riktigt ”magiska” är väl hur våra hjärnor registrerar strukturer och faktiskt tänker på vad de innebär och betyder.

Min vana trogen kunde jag inte låta bli att ta ett tiotal lights som oprocessat påminner mycket av det man kan se direkt via ett okular.

M31 10x30s lights oprocessat utan darks

Jag upplever att ASIAIR pro passar mig perfekt även om det så klart alltid finns mer att önska.

Den här gången gjorde jag en snabb inställning med monteringens polsökare. Efter en sekundsnabb plate solve så körde jag en PA från soffan som tog några minuter eftersom jag var tvungen att gå ut och justera lite.

Kalibreringen för guidningen tuggade på ett tag (kanske två minuter) men det kan berodde nog på fel gain för guidekameran. Efter att ha skruvat upp den ett snäpp gick det blixtsnabbt och guidningen fungerade perfekt resten av passat när jag panorerade till andra objekt.

Rubriksättaren strejkar

I förra helgen fick jag följa med min snart 10-åriga dotter och tre av hennes ridkompisar när de red vid Prinsens araber som ligger vid Yxtaholms slott (Flen).

Det var en fantastisk höstdag med massor av färger där de tränade lite dressyr och galopp i paddocken innan en stillsam ritt i närområdet.

Vi avslutade med en gemensam fika i anslutning till stallet.

Det var mysigt och kul dag som naturligtvis medförde rinnande ögon och massor av nysningar trots att jag stoppat i mig antihistamin.

Beror kanske lite på att vi även varit på ridskolan dagen innan så mitt imunförsvar var redan rejält upptaggat.

Ytterligare en epok gick i graven…

För några veckor sedan sålde jag den lilla Hyundai Getz som jag tog över efter mina föräldrar och som egentligen ungdomarna använt och då ganska sporadiskt (vilket syns av bilden).

Efter 15 år uppnådde odometern till sist 10 000 mil men rosten började äta upp tröskellådorna, både sommar och vinterdäcken slut och några bromsrör behövdes byta. Men det kändes bra att någon köpte den istället för att den skulle gå till skrot.


Men detta innebar också slutet på en epok insåg jag.
Sedan 80-talet har jag nämligen alltid stått som ägare på minst två personbilar men nu plötsligt så hade jag bara en kvar enligt bilregistret eftersom Madde står för familjens andra bil.

Kvar var motorcykeln, en släpkärra från 80-talet och V90:an som numera nog kan ses som primärfordon. Den sistnämnda är en formidabel lastvagn när man hämtar upp matkassarna som man beställt online i dessa coronatider…

Mars i oktober…

Tog ut teleskopet på baksidan kanske mest för att titta lite närmare på Mars som är väldigt trevlig på himlen just nu. Men kanske var jag trött för det blev mycket strul och trots en del fipplande med filter och okular så blev det långt ifrån perfekt.

Jag övergav därför snabbt mina visuella planetobservationer och riktade in teleskopet på zenit och lät min EOS-kamera få jobba lite istället.
Inget avancerat utan bara några bilder med 5-60 sekunders slutartider.

De obehandlade bilderna på ett område visade tydligt hur lite vi egentligen ser!

En annan bild använde jag för att studera hur pass mycket komaproblem jag egentligen har med mitt paraboliska f/5-teleskop – är det värt att investera ett par tusen i en komakorrektor eller kan jag leva så här ett tag till?

Här är resultatet…

Ovan är hela bilden från kamera
Tittar man närmare uppe till vänster på bilden see man en hel del koma och kometer 🙂
Uppe till höger på bilden verkar dock komaproblemet omvänt – troligen sabbade jag kollimeringen någonstans på vägen (gjorde en ganska noggrann i början av kvällsaktiviteterna)

Slutsatsen är att komakorrektor inte står högst upp på priolistan just nu.

Full rulle under tunga moln!

Nu är det oktober och detta år rusar på med en hel del konstiga ”knixar”. En del bra, en del dåliga, en del bara konstiga.

Lite undrar man hur länge det ska vara så här. Är det bara nu (i år) eller kommer detta prägla hela 20-talet?

På mitt arbete är det verkligen fullt upp och det är i praktiken ca 150% beläggning. Sådant känns lite konstigt när många grannar varit permiterade. Jag sitter ju också hemma eftersom jag nästan helt arbetar på distans i dessa coronatider (direktiv från arbetsgivaren). Min fru gör som tur är mig sällskap så helt ensamt blir det inte.

Samtidigt försöker jag få tid att fixa lite i backloggen i hemmet. Bytte kyl och frys och då blir det naturligt att fixa lite av det som inte blev så bra (eller färdigt) vid köksrenoveringen.

Jag har inte hunnit få på vindskivorna efter takomläggningrn eftersom grävarna dök upp. Nu är dräneringsarbetet inne på andra veckan och det börjar bli klart.
Känns skönt att för en gångs skull inte göra allting själv utan leja bort det som helenterprenad.
Blir ändå en massa efterarbete i trädgården och återuppbyggnad av altanen.

Spa-poolen behöver också återställas så man kan ta sig sina välbehövliga varma dopp…


Parallellt med jobbet och hemmaarbetet så klämmer jag så klart in lite fritidsintressen också.

Motorcykeln är troligen parkerad för året och kanske blir det lite service på den så allt är klart när nya säsongen är här. Istället så låter jag amatörastronomin ta lite mer plats även om vädret varit riktigt uselt senastentiden.

Min budgetram för denna hobby har jag satt ganska lågt. Inom astrofoto är dock begrepp som ”billigt” väldigt relativt.

Jag är nöjd med min nuvarande konfiguration förutom att min ASI 120MM mini vägrar arbeta med min primära astro-dator pga USB3-problem. Får istället köra en äldre dator som tidvis inte orkar med tror jag.

Men i övrigt är min Skywatcher 150PDS på en HEQ5 perfekt för mig. Tillräcklig för visuellt bruk, snabb nog för DSO-foto, stabilt nog, tillräckligt portabelt (nära min övre gräns) o.s.v.

Passade för övrigt på att använda 3d-skrivaren (ytterligare ett fritidsintresse) för att göra lite nyttiga saker inför säsongens astro-sessioner.

Ska fixa en del saker till och ska nog sen planera in familjekvällar under stjärnhimlen. De flesta av dem är intresserade av lite visuella observationer men jag har varit dålig på att hjälpa dem med det.

Ja ja det snurrar som sagt på och imorgon ska jag testa att rida häst på Matildas ridskola (efter hennes lektion). Får se hur många blåmärken det genererar…

Himla kul leksaker

Då har jag nog börjat få kläm på min nya utrustning för att studera natthimlen – ett par kvällar med övningar i att kalibrera med polstjärnan och nu idag en första kollimering med laser har gett mersmak.

Laserkollimering pågår

Ikväll tänkte jag primärt köra lite visuellt och testa lite av Meade Serie 4000-okularen. Har totalt fem stycken (6, 9, 13, 18 och 32mm brännvidd) samt en 2x barlow samt en gigantisk Skywatcher 28mm med 2 tums fattning.

Jämförde dem med ett gammalt 6mm HM-okular som jag hade i min gamla 114mm reflektor som jag fått av min farmor – viss skillnad i storlek!

När solen gått ned en bit under horisonten påbörjas kvällen experimenterande under Bortle 5-himlen (ganska ljust mörker med andra ord) i sällskap med 32 miljoner små blodsugande kompisar.

Idag är det bara lek och jag konstaterar att jag måste bli bättre på att justera in polstjärnan eftersom jag ser en uppenbar ”drift” även på korta exponeringar med kameran (använder en Canon EOS 600D i primärfokus).

Fångade något ”oidentifierbart” framför M31 på en av de korta exponeringarna.

Trots ganska mediokra bilder och ett ganska slött visuellt observerande så var det skitkul (R) att återuppta sin hobby efter så många år – och denna gång med mycket modernare och bättre utrustning 🙂

Naturäventyr med astronomiska dimensioner…

Min fru, jag och den yngsta är hemma själva nu då den äldsta gör GMU och de två mellankidsen flyttat hemifrån.

Så det var ingen som frågade om varför vi packade tre ryggsäckar med liggundetlag, sovsäckar och hängmattor. Vi valde åka till en plats som vi testat förrut som ligger en bit in på sörmlandsleden vid kusten mot Bråviken. Natten skulle bli lite kallare visste vi och det slutade med att det blev två personer i en av hängmattorna…

Dock var det ett underbart väder och vi spelade spel och hade det mysigt fram till solnedgången.

Väl nedkrupna i sovsäckarna kunde vi blicka ut över vattnet genom myggnätet. Denna natt så sken månen så starkt att man lätt kunde läsa en bok!

Dock var den inte ensam utan solsystemets två jättar tävlade om uppmärksamhet strax bredvid månen. Faktum är att bilden jag tog med min Samsung S10 fångade hur åtminstone Jupiters sken reflekteras tydligt i Östersjöns vatten – häftigt!

Nu är det semester (igen)

Nu har jag loggat ut från jobbdatorn och spärrat telefonen och ser fram emot 3 veckors semester.

Naturligtvis betyder det att jag säkert kommer bli klar med taket (pannor, hängrännor och vindskivor ska på).

Men blir det bra väder så blir det alla gånger någon eller några dygn i nsturen. Vi är två vuxna och en 9-åring som gillar våra hängmattor och ser fram emot att få slå läger.

Klean Kanteen och Thermos

Jag och stora delar av övriga familjen gillar ju att vara ute i mark och natur.
Både då och lite annars uppstår det behov av att ha med sig lite vatten för att dricka och mycket av detta vatten har vi förvarat i olika kärl från Klean Kanteen.

Ibland stoppar vi även med lite varmvatten i ryggsäcken för kaffe, tea och något SnackPot (vilket är jättebra kort-vandrings-mat) och då använder vi primärt termos från Thermos.

wp-1588938049447676583431073726890.jpg

Faktum är att även den nu 9-åriga dottern har sedan många år slopat alla sina vattenflaskor i plast och helt gått över till färgglada Klean Kanteen-flaskor.

I vår familj har vi två små flaskor, sex stora samt tre små termosflaskor/muggar med vridbart lock. Vi har testat ”suglock”, trälock och lite annat.

Så vad tycker jag (vi) om dessa?

Kvaliteten är fantastiskt bra med otrolig hållbarhet och gått med reservdelar (lock) när och om man vill ha det. Trots fall från hög höjd utefter bergssidor brukar de hålla tätt.
Det finns säkert även de som tycker att stålflaskor är bättre än plast då dessa kan släppa mindre hälsosamma ämnen (och partiklar) i vattnet och även miljön.

Betyg: KANON och rekommenderas starkt (negativ sida är att de är lite dyra)

När det gäller vår rejäla termos från Thermos så blir väl betyget lite det samma även om den inte tål lika mycket stryk. Locket/muggen är i plast klädd med tunn metall och kommer definitivt gå sönder om man misshandlar den tillräckligt. Även inre lockets (korken) är i plast men verkar ganska rejäl.

Thermosen är för övrigt i stål men håller temperaturen helt otroligt bra.
En liter vatten är skållhet efter 6 timmar i flaskan!

Betyg: KANON och rekommenderas starkt – håller temperaturen otroligt bra.