Himla kul leksaker

Då har jag nog börjat få kläm på min nya utrustning för att studera natthimlen – ett par kvällar med övningar i att kalibrera med polstjärnan och nu idag en första kollimering med laser har gett mersmak.

Laserkollimering pågår

Ikväll tänkte jag primärt köra lite visuellt och testa lite av Meade Serie 4000-okularen. Har totalt fem stycken (6, 9, 13, 18 och 32mm brännvidd) samt en 2x barlow samt en gigantisk Skywatcher 28mm med 2 tums fattning.

Jämförde dem med ett gammalt 6mm HM-okular som jag hade i min gamla 114mm reflektor som jag fått av min farmor – viss skillnad i storlek!

När solen gått ned en bit under horisonten påbörjas kvällen experimenterande under Bortle 5-himlen (ganska ljust mörker med andra ord) i sällskap med 32 miljoner små blodsugande kompisar.

Idag är det bara lek och jag konstaterar att jag måste bli bättre på att justera in polstjärnan eftersom jag ser en uppenbar ”drift” även på korta exponeringar med kameran (använder en Canon EOS 600D i primärfokus).

Fångade något ”oidentifierbart” framför M31 på en av de korta exponeringarna.

Trots ganska mediokra bilder och ett ganska slött visuellt observerande så var det skitkul (R) att återuppta sin hobby efter så många år – och denna gång med mycket modernare och bättre utrustning 🙂

Naturäventyr med astronomiska dimensioner…

Min fru, jag och den yngsta är hemma själva nu då den äldsta gör GMU och de två mellankidsen flyttat hemifrån.

Så det var ingen som frågade om varför vi packade tre ryggsäckar med liggundetlag, sovsäckar och hängmattor. Vi valde åka till en plats som vi testat förrut som ligger en bit in på sörmlandsleden vid kusten mot Bråviken. Natten skulle bli lite kallare visste vi och det slutade med att det blev två personer i en av hängmattorna…

Dock var det ett underbart väder och vi spelade spel och hade det mysigt fram till solnedgången.

Väl nedkrupna i sovsäckarna kunde vi blicka ut över vattnet genom myggnätet. Denna natt så sken månen så starkt att man lätt kunde läsa en bok!

Dock var den inte ensam utan solsystemets två jättar tävlade om uppmärksamhet strax bredvid månen. Faktum är att bilden jag tog med min Samsung S10 fångade hur åtminstone Jupiters sken reflekteras tydligt i Östersjöns vatten – häftigt!

Nu är det semester (igen)

Nu har jag loggat ut från jobbdatorn och spärrat telefonen och ser fram emot 3 veckors semester.

Naturligtvis betyder det att jag säkert kommer bli klar med taket (pannor, hängrännor och vindskivor ska på).

Men blir det bra väder så blir det alla gånger någon eller några dygn i nsturen. Vi är två vuxna och en 9-åring som gillar våra hängmattor och ser fram emot att få slå läger.

Suget efter en gammal hobby…

Efter att ha monterat lite 45×95-reglar på taket (mer om detta i ett senare inlägg) så tog jag en paus eftersom min rygg försöker förklara för mig att jag inte är född takläggare.
Passade på att ta en snabb mil-tur med Kawan på de ny-asfalterade småvägarna sydväst om ”Nypan”.
De nya Dunlop Roadsmart III-däcken bet otroligt bra och jag såg till att ha solen i ryggen på den mest utmanande/inspirerande delen av vägen – vilken känsla!

Det här med motorcykelhobby är något som följt med mig större delen av livet även om pauserna ibland vara långa. I mitten av förra sommaren köpte jag en begagnad (2010) ER-6n som var i fint skick vilket täcker mina nuvarande behov (sug) mer än väl.
En rolig naken hoj som absolut inte är ett fartvidunder men med ganska modern teknik och tar kurvor lika bra som värre maskiner.

En stor finess är naturligtvis att den nästan inte kostar något alls att ha med den låga märkesförsäkringen som jag valt. Det blir inga ”måsten” eller krav utan den kan stå i garaget eller så åker man en sväng…

Men nu börjar suget efter en annan gammal hobby som jag pausat länge…

Jag har alltid varit fascinerad av amatörastronomi och sparade ihop till en 60 mm refraktor vid 10-års ålder.

60mm_refraktor_1

Kommer inte ihåg vad den kostade men jag beställde den från Hobbex och tillbringade en hel del kvällar med den riktad mot natthimlen.

Naturligtvis såg man inte så mycket med denna lite tveksamma utrustning men det var ett bra komplement till mitt allmänna astronomiintresse.
Att se lite själv av allt man kunde läsa sig till om i böckerna.

När jag fick min första systemkamera, en Canon AV-1, så fick väcktes intresset för astrofotografering och jag gjorde ett antal mer eller mindre experimentella försök som 12-åring.

Jag saknade dock motorföljning och de var helt utan guidning vilket gjorde de till mer ”konstnärliga” alster än naturtrogna…

(Lite i smyg läste jag dock hela tiden nytryckta produktkataloger från Celestron och andra stora tillverkare och dreglade mer över dessa än vad andra tonåringar säkert gjorde i helt andra typer av trycksaker)

Min farmor hade också ett intresse och köpte en 114 mm reflektor från Clas Ohlson men jag tror aldrig hon riktigt fick till det och efter några år gav hon det teleskopet till mig.
Men även om öppningen var större så var inte heller det motor och stativet hade samma rangliga konstruktion som min gamla refraktor.
Hade dock kvar det länge ståendes lite som prydnad och markör för astronomiintresset i vardagsrummet. Ganska ofta tog jag ut det på altanen för att spana lite och visa barnen lite av himlens hemligheter.

Men för två år sen sålde jag den på loppis men kanske inte så för att jag tröttnat på hobbyn utan mer på att jag ville ha mer. Speciellt var jag sugen på astrofotografering efter att ha lekt en del med familjens systemkameror (dock fortfarande utan motorstyrning).

Jag sa till mig själv att nu får hobbyn pausa ett tag tills jag har ork, råd och lust till att införskaffa något nytt som mer uppfyller mina önskemål.
För ett tag sedan upptäckte jag att alla dessa tre kriterier är uppfyllda men jag hade missat ett litet, litet problem:
– vad är egentligen mina önskemål och krav?

Utan att veta det så blir valet av utrustning svårt.
Ja nu för tiden kan det vara svårt att välja även om man vet precis vad man vill!
Utbudet är ganska enormt och valen många.

Mina tankar så här långt…

För att göra det lite enklare så riktar jag in mig på en huvudleverantör som har tillräckligt bra rykte men ändå har ett bra pris-prestanda-förhållande; SkyWatcher.

Sen har jag identifierat två saker jag definitivt vill kunna göra;
– visuella observationer mest kanske för att kunna visa andra (t.ex. barnen) lite saker
– astrofoto
För att krångla till det lite så vill jag kunna göra detta både för DSO och inom solsystemet.

Jag konstaterar att det här kräver en ekvatoriell montering med motorstyrning.
Men jag är lat så GoTo är nog mer än ett önskemål – och möjlighet till guideteleskop.
Valet av optik och öppning fastställer vikt och därmed kravet på hur mycket monteringen ska klara.

Visst kan man göra det enkelt och köpa den kraftigaste monteringen men det är dyrt och dessutom blir det tungt och bökigt.

sky-watcher-sky-watcher-eqm-35-pro-synscan-montering
Tankar kring montering
Valet faller nog på en Skywatcher med Synscan datorstyrning.

EQ-3 känns dock helt enkelt lite för klent för allt annat än DSLR-kamera med ganska litet objektiv och kanske ännu mindre guideteleskop.

HEQ-5 är motsatsen och fungerar nog för allt jag kan föreställa mig och lite till…

EQM-35 är en kanske (snål?) medelväg som jag tror fungerar bra med mina tänkta lite mindre konfigurationer. Men det går så klart inte att utöka speciellt mycket om visionerna svävar ut. Men i nuläget är väl visionerna på sin höjd ett mindre guideteleskop…

orion-orion-magnificent-mini-autoguider-paket
Tankar kring optik och tub
Jag gillar Newton-reflektorer och tror jag vill köra men en sådan i min första nya konfiguration…sky-watcher-sky-watcher-explorer-130pds-f5-newton

Men istället för att smälla på med en 200 eller 150 så har jag en tanke på att glida ned till en 130, troligen en Skywatcher Explorer-130PDS som har uppgraderad fokus-mekanism och bra möjligheter med astrofoto i primärfokus.

Med sina under 4 kg så trivs den nog bra på EQM-35 även om man tynger ned med lite annat. 150:an är ju mer än två kilo tyngre och det gör att jag nog bör tänka på HEQ-5:an.

Så även om prisskillnaden på tuberna inte är så stor så blir totalkostnaden ganska mycket högre. 130:an kommer inte ge samma effekt vid visuella observationer men för astrofoto är de likvärdiga med sina f/5.

Lite ”stöd” har jag fått på internet av personer som lovordar just 130pds-konfigurationer (dock oftast med bättre montering än EQM-35) så som https://stargazerslounge.com/topic/210593-imaging-with-the-130pds/

Slutsats (2020-07-20)

Just nu lutar det alltså åt en Skywatcher Explorer-130PDS på en EQM-35 Pro montering.
Kompletterar sannolikt det medföljande 28mm-okularet men ett zoom-okular för enkelhetens skull.
Men, nej, det blir nog för dyrt trots att jag snålade lite i konfigurationen… suck
Får spana lite i annonserna efter någon som vill sälja något liknande.

Uppdatering 2020-07-24

Spanade runt på begagnad utrustning och just nu lutar det kanske åt att det blir större utrustning.

Kanske en 200PDS på en HEQ5 Pro.

Tuben tycker jag egentligen är för stor men fördelen är att det möjliggör lite mer upplevelse när man vill göra visuella observationer.

Får se hur det här slutar…

Uppdatering 2020-08-04

Trots den fantastiska natthimlen så valde jag avvakta med inköp. Tyvärr lyser lagerstatus rött på alla ställen så det ger mig tid att fundera resten av året.

Det här med astrofoto kommer därför sannolikt bli ett projekt för 2021.

Just nu lutar det åt en HEQ5 men en 130PDS eller maximal 150PDS.

Uppdatering 2020-08-07 (samt 2020-08-17)

Kanske kunde jag sagt att projektet var för i år eftersom jag redan nu verkar få in prylar till en initial ”rigg”.

Det blir en 150PDS på en HEQ5.

Kommer dock köra utan guidning och koma-korrektor eftersom ambitionen mest är att lära mig utrustningen ordentligt innan jag gör några mer seriösa försök till att göra mer ”seriös” astrofotografering.

Klean Kanteen och Thermos

Jag och stora delar av övriga familjen gillar ju att vara ute i mark och natur.
Både då och lite annars uppstår det behov av att ha med sig lite vatten för att dricka och mycket av detta vatten har vi förvarat i olika kärl från Klean Kanteen.

Ibland stoppar vi även med lite varmvatten i ryggsäcken för kaffe, tea och något SnackPot (vilket är jättebra kort-vandrings-mat) och då använder vi primärt termos från Thermos.

wp-1588938049447676583431073726890.jpg

Faktum är att även den nu 9-åriga dottern har sedan många år slopat alla sina vattenflaskor i plast och helt gått över till färgglada Klean Kanteen-flaskor.

I vår familj har vi två små flaskor, sex stora samt tre små termosflaskor/muggar med vridbart lock. Vi har testat ”suglock”, trälock och lite annat.

Så vad tycker jag (vi) om dessa?

Kvaliteten är fantastiskt bra med otrolig hållbarhet och gått med reservdelar (lock) när och om man vill ha det. Trots fall från hög höjd utefter bergssidor brukar de hålla tätt.
Det finns säkert även de som tycker att stålflaskor är bättre än plast då dessa kan släppa mindre hälsosamma ämnen (och partiklar) i vattnet och även miljön.

Betyg: KANON och rekommenderas starkt (negativ sida är att de är lite dyra)

När det gäller vår rejäla termos från Thermos så blir väl betyget lite det samma även om den inte tål lika mycket stryk. Locket/muggen är i plast klädd med tunn metall och kommer definitivt gå sönder om man misshandlar den tillräckligt. Även inre lockets (korken) är i plast men verkar ganska rejäl.

Thermosen är för övrigt i stål men håller temperaturen helt otroligt bra.
En liter vatten är skållhet efter 6 timmar i flaskan!

Betyg: KANON och rekommenderas starkt – håller temperaturen otroligt bra.

 

 

 

 

 

Min modifierade åkgräsklippare

I mitten av mars luftade jag min lite smågubbiga ER6-n för första gången i år. Vinterns grus låg delvis kvar men det har blivit bättre och bättre men tyvärr har tid, väder och kanske lust medfört att det inte blivit så många mil än.

Denna säsong har jag monterat på nya däck och var lite orolig att jag fått framdäck som skulle kännas helt fel då modellen egentligen är mer anpassad för tyngre maskiner. Risken är att den blir för snabb (instabil) i reaktionerna.

Än så länge har jag dock inte märkt av det och greppet från dessa är fantastiskt även när de är ganska kalla.

Nu börjar också årstiden där man även kan välja att ta motorcykeln till jobbet vilket inte alls är fel. Det går nog nästan lika snabbt med trampcykeln men det är inte lika roligt.

wp-15889363723245797261836226287561.jpg

 

 

Många turer på sörmlandsleden

Familjen har alltid gillat att vandra både här och där men senaste tiden har i alla fall tre av oss (totalt sex) börjat utforska nya etapper på sörmlandsleden.

Nu undrat vissa hur det kan kan finnas icke uforskade etapper för oss ”gamlingar” men då ska man betänka att denna lokala led är en av sveriges tre längsta så det tar tid att beta av den.

Madde och jag har även börjat köra lite terrängjogg vissa sträckor vilket gett ”blodad tand” så det lär det bli mer av.

Bloggpost från campingplatsen…

Efter ett par spännande dygn vid Idrefjäll så befinner jag mig på Orsa camping.

Som vanligt trivs jag likt en strandsatt fisk i det kaotiska, och i min syn smått dekadenta, campingparadiset. Tänker smått på TV serien ”The good place” där himlen visar sig vara helvetet.

Nog om det och min knusslighet.

De tidigare dagarna av vandring väger gott och väl upp mot detta.

Matilda, Madelene och jag besökte sveriges högsta vattenfall och parkerade bilen på sveriges högst belägna väg.

Och både fika på 1100 m.ö.h. och lunchen några hundra meter lägre var fantastisk och gav mersmak.

Utvärdering #1 Volvo V90…

På luciadagen den 13 december var jag och min fru och hämtade ut vår nya Volvo V90 T4. I praktiken är det ”min bil” eftersom hon mer gillar sin tio år äldre Saab 9-3 1,8 BioPower som således är ”hennes bil”.

Vi tillhör alltså den där skaran som valt att köpa en V90 eller S90 privat (ca 90% ägs av företag) – smart eller vansinnigt får tiden utvisa.

Så här efter snart två månader tänkte jag skriva ihop några första reflektioner om den nya bilen.

Ska börja med att poängtera att även om jag haft många Volvon så var det så länge sedan att det är preskriberat och jag är idag allt annat än ”volvonörd”.

volvo1

Fotot ovan visar några av mina tidigare volvon… en kraschad turbokonverterade 142:a följd en fin 164:a, en Volvo 343 rem-johan, en 245 med takräcke och min nödbil i form av en flerfärgad 144:a. Min sista volvo avvecklades i skiftet från 80 till 90-tal.

Reflektion 1A – Vinter kommer varje år!

I östra svealand där jag bor blir det faktiskt vinter nästan varje år.
Vi snackar inte permafrost eller meterhöga snödjup men tillräckligt för några veckor skidåkning och behov av vinterdäck. Jag valde dubbfria Continental VikingContact 7 vilket efter ganska mycket vinterväder passar bilen perfekt – rekommenderas!!!

Naturligtvis innebär 245/45-18 att snöegenskaper i modd är vad de är men tydligen vinner den kosmetiska effekten 🙂

På den här modellen går det för övrigt inte få på 17-tumsfälgar då bromsskivorna är för stora – värt att notera.

Skärmklipp

Men jag insåg plötsligt något som många andra noterat;
I denna svenska bil uppväxt på västkust med blåst, regn och is (och tidvis snö) så fryser bakre dörrarna fast !?!
Eftersom det bara är där så är konstruktionen undermålig och/eller fel.

Att Volvo inte rättat till det på över tre år är överraskande svagt och en plump i protokollet.

Reflektion 1B – Det bara snurrar och snurrar!

Volvo On Call är ett måste anser jag. Jag valde också till navigation.
Det är ju i sig ett måste för att få in kartorna i förardisplayen och headupen.
Och HUD är ju något som alla bara måste ha (i alla fall jag).

Jag rekommenderar HUD och navigation även om man mest kör via mobilen.

VOC har fungerat kanon och det är praktiskt med (bensin)värmare, lås och larm.
Gör det också lättare att hitta bilen när man är velig som jag 🙂

Det inbyggda modemet fungerar oftast bra och jag tycker om att inte behöva tänkte på mobiluppkoppling men tyvärr verkar medföljande Telenor-abonnemang riktigt dåligt eller t.o.m. uruselt.

20190208_115457

Det här genererar också en ny (ganska onödig) plump i protokollet.

Men samtidigt så är det tydligen bara att byta abonnemang (i mitt fall till Halebop) MEN kunde inte Volvo också göra det så slipper de onödiga klagomål?!

EDIT 2019-03-07: Det verkar också vara som så att vissa problem med uppkoppling uppstod med en ganska ny systemuppdatering – hoppas det löser sig vid nästa!

Reflektion 1C – Varmt, varmare och varmast!

Det är en fantastisk rattvärme i bilden och sätesvärmen både fram och bak är kanoneffektiva. Nästan så effektiva att drömmer man bort sig och inte sänker i tid så börjar det snabbt dofta stekt bacon.

Tillskottsvärme och detta gör att man lätt tar en tur med bilen bara för att värma upp sig.

20190208_115542

Jag som är tekniknörd och gillar SciFi och är därför barnsligt förtjust i V90:ans touchskärm.
Men jag är också över 50 och har 4 barn…

Vissa saker är fortfarande enklare att sköta med knappar.
Det är inte direkt en plump och jag visste vad jag gav mig in på men manövrering via touch är inte alltid perfekt och enkelt.
Röststyrningen är inte heller tillräckligt effektiv för att kompensera detta (men väldigt kul tycker barnen)

En mindre plump är att manövrering av rattvärme och sätesvärme för förare sker via ”undermenyer” vilket känns onödigt komplicerande. Hade varit bättre med åtminstone två separata virtuella knappar.

Reflektion 1D – Åka en hit och en dit!

Rekommenderar att välja elstol till föraren med minne.
Jag är dock förvånad över att den bara har två minnesplatser och där borde man nog haft minst tre kanske fyra.
Visst går det att lösa med förarprofiler och nycklar men det känns inte som en praktiskt hållbar lösning.

Reflektion 1E – Utsikterna…

Min fru klagar på utsikten för förarplatsen och hon har en poäng att ytterspeglarna stjäl en hel del samtidigt som klumpen bakom innerbackspegeln kan vara överväldigande.

Ser fram emot att man byter ut backspeglarna mot kameror och små monitorer på insidan.

Summering

Här noterar jag brister och plumpar men jag kan inte säga annat än jag är nöjd med valet av bil.

Jag som älskar ljus blev mäkta imponerad av det dynaniska LED:en och det interiöra belysningspaketet är helt i min smak. Vissa tycker det är snikigt monokromt men faktum är att jag tycker det är perfekt för mig.

Två saker jag verkligen inte gillade var att vi inte kunde välja integrerade solgardiner eller det mer avancerade armstödet bak. För det krävs en annan klädsel (som vi inte vill ha).

Funderar starkt på att byta armstöd vid tillfälle…

Jag ger bilen 4,5 av 5 rattmuffar och inser att detta kanske är slutet på en era.

Nästa ”huvudbil” blir kanske inte fossilbränsledriven – vi får väl se!

Ny bil – projekt V90…

Huvudbilen, en vit sedan Saab 9-3 1,8t BioPower från 2009, kommer snart fylla 10 år och även om den går bra så böjar åren och milen sätta lite spår. Dessutom känns den inte helt optimal utrymmesmässigt på lite längre turer.

Med de större barnen utflugna så kunde vi nu fokusera oss på en ersättare utan extra stolsrad som vår äventyrliga Renault Grand Espace från 2007 hade haft.
Den hade varit ett riktigt äventyr och måndagsexemplar och efterföljande ägare valde faktiskt att skrota den bara 10 år gammal – det är uppseendeväckande för en så pass dyr bil från en (ö)känd tillverkare…

Madelene var sugen på en Passat och jag tyckte det lät som en bra ide men när offerterna damp ned från både Volkswagen och Volvo så konstaterade vi att pris utrustningsnivåerna inte var jämförbara så blicken föll snabbt på en V90.

Kanske hade den nya V60 också fungerat men inga bra erbjudanden fanns av denna helt nya modell så där mitt i november satt jag och Madelene hos Volvosäljaren och prickade i önskelistan.

v90_splash2

Den ursprungliga offerten var på en enligt mig välutrustad Momentum-version med komfort- och klimatpaket samt lite annat som ingår i ”Special Edition Advanced”.
Efter lite snurrande i listorna upptäckte vi att teknikpaketet innehöll den önskade backkameran och navigationen vilket gjorde att vi ”fick med” Smartphone integration och Dynamiska LED för 300 kronor!
Till detta lade vi också till den jätteläckra HeadUp-displayen, elektrisk förarstol med minne och dubbfria vinterhjul.

Några veckor senare byggdes så bilen i Göteborg och bara på under 7 veckor så kunde vi hämta ut den hos den lokala volvo-handlaren på självaste luciadagen…

leverans_v90

Det är den absolut mest välutrustade (och dyra) som varit i min ägo och jag vill gärna ge en första upplevelserapport så här fem dagar in i ägarskapet 🙂

  • Skatten betald igår och då detta är en bonus malus-bil så blir den ganska saftig i tre år – det ingick dock i vår kalkyl och jag tycker mig kunna se att priset på erbjudandet kanske kompenserar det en hel del.
  • Dyamiska LED – inte bara häftigt utan väldigt trevlig för både mig och Madde som tidvis tycker mörkerkörning är jobbig. Krävs viss tillvänjning av att lysena lever sitt egna liv när man är ute och kör i midvintermörkret.
  • HeadUp anses av merparten vara något ganska onödigt men vi tycker det gör körningen mer avkopplade och säkrare. Det är otroligt behagligt att ha all nödvändig information så lätt tillgängligt utan att släppa trafiken med blicken för ens en bråkdel av en sekund.
  • Det lyser överallt! Belysningspaketet medför att det finns ännu fler belysningspunkter än normalt. En hel del av dessa är väldigt onödiga men visst ökar det trivselfaktorn en hel del.
    Jag personligen har alltid varit barnsligt förtjust i sådant men inser att jag känner att bilen närmare sig en gräns där det kanske blir ”för mycket” av det goda 🙂
  • 8-åringen hatar förändring och denna bil var inte undantagen.
    Men efter kanske 3 första milen hade hatet lagt sig något och efter kanske 12 mil så sa hon nästan förvånat att hon nog tyckte det var den bästa bilen som vi haft.
    Väl sagt det så tycker jag att även om baksätet är rymligt så är det inte alls lika lyxigt som fram. Eftersom vi hade läder/textil så är armstödet inte det lyxiga med inbyggt fack utan bara enkla mugghållare vilket känns lite snikigt.
  • Volvo On Call – jag gillar det här med att vara uppkopplad och hittills fungerar det mesta som jag vill – tycker kanske att det är en miss att app och webbsida visar en uppskattad temperatur från SMHI istället för att hämta från bilens egna sensorer.

Summering så här långt är att vi är väldigt nöjda med denna ekonomiskt vansinniga investering.

Den gör att ”Maddes” bil Saaben kommer kunna hålla några år till som andrabil och så småningom kanske ersättas med en ren elbil.
Men det är ett annat spännande projekt…