God Jul och Gott Nytt År

Tiden rusar som vanligt på och nu har julen 2023 passerat och nyårsafton är inte så långt bort.

Som vanligt skickade vi inte några julkort så jag har inte glömt bort just dig. Istället så blev det en julhälsning på sociala medier och jag tror nog det är en tradition som kommit för att stanna.

Det är lite som att nu verkar det vara en tydlig trend om minskad kvantitet av fyrverkerier kring tolvslaget på nyårsafton.
Tror inte raketerna kommer sluta helt inom min livstid men jag tror inte heller att de kommer bli flera.

I år tog vi för övrigt en mysig promenad i vinterlandskapet på julaftonen tillsammans med vår foderhäst Noelle som dagen till ära hade en tomtehuva på sig 🙂

Noelle har för övrigt flyttat till ett nytt stall eftersom det blev lite bråkigt i lösdriften där hon gick. Ja hon var väl den bråkigaste och efter ett antal incidenter med sparkar så var det dags för miljöombyte.

Hon tycks trivas enormt med att få ha en egen box som hon kan vila i under natten.
På dagen har hon just nu också en helt egen hage.

Fast själv är hon definitivt inte för under natten sover hon med fjorton andra hästar och det går en drös av dem i angränsande hagar under dagen.

Vi människor saknar dock lite vår möjlighet till slow-TV-lösningen vi riggade upp på det gamla stället. Den baserade sig på en Teltonoka RUT241 4G-router och två TP-Link-kameror.


Nu till jul dristade jag mig att ta ledigt de tre dagarna mellan jul och nyår.
Kanske borde jag ha tagit några fler dagar för tidvis har jag känt mig lite stressad och ansträngd för det är många saker som ska klaffa så här vid årskiftena.
Men det får bli senare och jag ser nog framför mig lite ledigt till sportlovsveckan då även Madde fyller jämnt.

Arbetet vid LFV (luftfartsverket) rullar verkligen på och jag har nu under hösten fått helt gå över till kanban-lösningar för att hantera aktiviteterna som snurrar omkring. Jag använder dock inte någon whiteboard eller system för min personliga kanban utan ser bara till att hantera uppgifterna i ett skrivblock som även är strukturerat efter veckor.
Det är ett system som jag även använder privat för att då lite styrsel på saker som inte alltid vill styras 🙂

På jobbet så finns dock naturligtvis en massa andra kanban-tavlor som man ska vara aktiv i.
Just idag har jag tre Jiira-boards som är högintensiva och en som är halvintensiv.
De övriga bevakar jag inte aktivt om jag inte får någon form av avvisering.

I övrigt inser jag att jag inte hunnit med så mycket mer än jobb och hästar.
Jag hade definitivt hållit på lite mer med astrofoto om det inte var som så att det helt enkelt varit värdelöst väder för sådant hela hösten.
Det här har medfört att jag nu planerar att ta mig till en mörkare plats när nästa observationstillfälle inträffar (för någon gång borde det ju bli klar himmel och inte fullmåne). Är månen uppe så kanske jag kör något enklare hemma med smalbandsfilter men annars blir det fulladdade powerbanks och sovsäck samt en kall natt i bil.

Jag ser också fram emot försommaren och sommaren eftersom jag har ett riktigt sug att åka motorcykel och det finns förhoppningsvis även tid att köra några dagar på banan.

Sprang runt södern efter ett par års uppehåll

Då var det dags igen och förra helgen klistrade jag fast ett startchip på min högre sko.

På grund av pandemin har jag inte sprungit lopp med tidtagning på ett par år. Senast var faktiskt midnattsloppet i Stockholm 2019.
Nu var det då alltså dags igen att springa runt Södermalm tillsammans med en massa andra löpare.
Det här var min sjunde gång som jag sprang midnattsloppet och trots ett ”personsämsta” så misstänker jag att det blir samma visa nästa år också.

Denna gång sprang jag med min svåger och äldsta ”barn” vilket naturligtvis gör det hela ännu roligare. Faktum var att det var samma svåger som jag sprang mitt första midnattslopp med 2015.

Jag har haft ont i mina knän och gett upp lite och därför inte tränat alls i tempo eller distans. Det gjorde att jag närmast lunkade vissa delar av loppet och lät helt bli att spurta.
Det gjorde att mina 63 minuter inte alls kändes som en förlust utan snarar förvånande bra och inte alls så mycket sämre än de gånger jag känt mig mer i form.

Matteus fick personbästa och började planera att göra en sub-50 i framtiden.
Låter kul och helt i en annan liga än mig som sannolikt inte kan komma ned till 55 utan att det innebär livshotande skador 🙂

Ett uppsamlingsinlägg…

WOW vad tiden rusar på (när man har kul).

Den absolut första delen av sommaren (försommaren?) var ganska kall men efter det kom en lång period av sol och värme. Nu kanske det vänt lite för vi har sett en del regn och temperaturerna är lite lägre men fortfarande är det acceptabelt.

Det är fortsatt fullt med hästrelaterade saker som händer inte minst nu när Matildas medryttarhäst omvandlades till foderhäst ända fram till årsskiftet. Noelle som hästen heter är väldigt fin och det är nog väldigt bra erfarenhet för Matilda.
Vi vuxna får dock dra ett stort strå till stacken och det tar sin lilla tid.
Nu den ljusa årstiden märker man kanske inte det så tydligt men kvällarna blir så sena att de egentligen ska definieras som natt innan det blir någon möjlighet till vila.

Som tur är har jag dock haft möjlighet att köra snart en 400 mil på den nya motorcykeln.
Det har varit till hästar, till och från jobbet, på service, tillsammans med Anneli och Dennis o.s.v.

Den visade sig vara en väldigt trevlig maskin som är perfekt på alla sätt utom ett.
Madde blir nämligen totalt ledbruten redan efter 100 meter 😦

Funderar på vad man ska ha för maskin som passar bättre för detta?
Funderade ju ett tag på en Ninja 1000SX men jag undrar om man inte sitter ganska illa på en sådan också… tänkte vi skulle prova en sådan någon gång. Om inte så kanske vi byter ut den gamla Kawan mot något mer kul och ergonomiskt – en äventyrshoj kanske?!

Jag har ju också haft möjlighet att övningsköra MC med Matteus som faktiskt verkar riktigt intresserad av att ta A-körkort. Blir nog inte i år men jag bedömer risken som stor att det inte blir allt för långt bort.

Redan direkt visade han sig ha bra balans men naturligtvis krävs en hel del vana innan man fullt ut är mogen – jag är dock inte någon expert eller god pedagog och kan mest stå för ”mängdträning” och någon annan för det lite mer finare nyanserna.

Kanske är jag helt enkelt för gammal för detta?
Faktum är att mitt A-kort fyller 40 år på Lucia-dagen i år… Tiden rusar på!

Tyvärr har vi inte hunnit med ut och vandra i skog och mark så mycket.
Förhoppningsvis hinner vi ta någon tur med vår K2:a nästa vecka då det är ridläger.
Vår semester börjar dock först veckan efter och då kommer Madde och jag faktiskt ta en resa till vårt östra grannland för att besöka hennes (och kanske min) släkt som bor där.

Lägesrapport…

Insåg att jag inte skrivit något i denna blogg på ett tag. Inget extremt (så som de långs pauserna för några år sedan) men lite lagom långt för att det ska klia lite i tangentbordsfingrarna…

Nu har jag arbetat mer än sex månader på nya jobbet och jag konstaterar att det är ett spännande och utmanande jobb.

Jag konstaterar också att jag behöver strukturera om mitt arbetssätt lite för att optimera upplägget – sådant är alltid nyttigt och kul.

LFV som jag jobbar vid nu är samtidigt i en fas av förändringar har jag insett.
Det är stort fokus på robusthet samt informations- och IT-säkerhet i skuggan av all de hot som förekommer.

Men även om jobbet är en stor del av livet så är privatlivet naturligtvis det primära.
Här har det kanske rullat på lite för ”bara i farten” och i alla fall jag upplever det som jag ibland missar att ta tillvara på vissa dagar utan låter dem smita undan för lätt.

Jag försöker dock styra upp detta och känner att jag har kontroll och hoppas på en rent ut sagt fantastisk vår 🙂

Motorcykelsäsongen närmar sig

Igår tog jag en tur på nya motorcykeln men tog det försiktigt då det bara var en grad över nollan. Måste erkänna att det inte alls minskade suget till torr och vårvarm asfalt. Min nya Street Triple RS är helt enkelt underbar och jag har svårt att vänta.
Nu är det som tur är inte så långt bort.

I garaget står även den gamla Kawasaki ER6:an och väntar på vårluft.
Den kanske blir kvar ett bra tag till och jag hoppas få ut min äldsta på lite övningskörning så fort vädret tillåter.
Har införskaffat intercom som säkert kommer fungerar bra i detta sammanhang.

Lita på att jag kommer återkomma i detta ämne i denna blogg.

Och det här med galaxerna

Det har varit en dålig säsong för astrofoto men jag har förhoppning om att kunna utnyttja vårmånaderna för att fotografera lite eller många galaxer.

Just nu är jag faktiskt väldigt nöjd med min utrustning och det känns nästan lite konstigt att konstatera att jag inte har något på den (realistiska) önskelistan.
Den dåliga säsongen har väl säkert dämpat det hela lite och tanken på en ny monokrom astrokamera med nytt filterset ligger långt borta.
Även sådant som stabilare montering och ny refraktor har trillat ut från priolistan.

Nu är fokus på att lära sig mer om det man har och inte minst efterbearbetning, efterbearbetning och efterbearbetning.

Jo bilden på detta inlägg är på gränsen till astronomisk eftersom det handlar om norrsken som för några veckor sedan tog sig ända ned till Holland och här i Nyköping var det ovanligt fint ljusspel för denna breddgrad. Hade bara med mig min numera lite gamla Samsung S10:a så det blev inga bra bilder så ni får lite på hur fint det var!

Nu skjuts det i närområdet

Nu skjuts det nästan varje dag och natt i sverige.
Våldet har trappats upp extremt mycket inom många områden och utvecklingen är skrämmande.
Vad som kanske är mer skrämmande är samhällets totala brist på att kunna göra något åt detta problem. Helt ärligt finns det nog inga snabba lösningar på detta för det är ett djupare problem där många saker måste klaffa innan det blir bra.

Nej det är inte socioekonomiska aspekter, eller utbildning, eller bakgrund, eller rika eller fattiga eller muslimer eller kristna utan det är samhället som blivit lite dysfunktionellt.

Vi alla har dock den demokratiska skyldigheten att försöka förstå hur detta hänger ihop och hur vi som individer kan bidra och vad vi ska be våra politiker att göra (”all makt utgår från folket” o.s.v.).

Naturligtvis löser vi detta – frågan är bara hur lång tid det kommer ta och hur många som skadas och dödas innan.

Det skjuts också en hel del utanför våra gränser

Här syftar jag på det fullskaliga kriget mellan Ryssland och Ukraina.

Det är tydligt nu att den tendens vi sett sedan 80-talet faktisk är fullt utvecklad.
Avancerad vapenteknik leder inte till snabba konflikter även om man använder klassisk fullskalig krigföring.

Tvärt om får samtliga kombatanter mer förmåga till motståndskraft under längre tid och avgörande slag är svara att få till stånd. Det blir oftast närmast ett utnötningskrig som dock inte alls påminner om första världskrigets skyttegravskrig.

Nej kriget är rörligt och delvis rörig men det stora hela ganska långsamt och trögt.

NATO

Jag är nog inte för eller emot NATO och kan acceptera båda lösningarna.
Nu har vi dock bestämt att gå med och då tycker jag det är sunt att gå vidare.
Om vi inte går med så behöver vi stärka vårt militära och civila förmåga rejält.
Vi måste då återgå till tidigare 4-5% av BNP i försvarsutgifter.

Problemet med NATO, Sverige och Turkiet visar på hur pass lite denna försvarsallians påverkar politiskt, inte minst inom ett lands gränser.
Vissa påpekar att hur kan sverige gå med i en allians där en närmast diktatorisk ledning (Turket) får leda taktpinnen?

Ja kanske just därför säger jag.
Det här visar att även en diktatur, en monarki, en republik och allt annat kan verka inom samma allians.
Alliansen är för försvar mot externa agrepp, INTE mot interna angelägenheter eller politik mellan länder inom alliansen.

Det blev en Triumph…

Nu har det gått nästan tre månader sedan mitt förra inlägg där jag skrev lite om nytt jobb, hästar och faktiskt även motorcyklar. Ni som känner mig inser att jag därmed undvik mitt intresse för astronomi och astrofoto men det beror ju på att sådant försöker jag mest lägga upp på min andra blogg (tbastropix.wordpress.com)

När det gäller motorcykel så har jag nu kompletterat med en ny Triumph Street Triple RS som jag hittade på MC-konsult i Lidköping. Det är en 2022 och kanske borde jag väntat på en 2023:a men samtidigt vet man inte när man kan få tag på en sådan och färgen på denna kändes helt rätt (blank Carbon black).

Madde var kanske lite tveksam om hur bekvämt det är att åka bak på denna och vi får väl se hur det känns i sommar. Vi kommer behålla ER6:an ett tag till så den kan säkert hoppa in ibland om det blir allt för obekvämt på denna.

Sen får man väl se om man byter mot något annat i framtiden och då kanske det blir mer åt sport-touring-hållet.

Faktum är att jag har testat den lite även om det naturligtvis inte går att gasa på något nu med allt grus och kalla vägar. Men en tur för att tanka upp med lite fräsch bensin kunde jag inte låta bli…

Lite bakgrund och bortförklaring

Naturligtvis skyller jag på min syster (och hennes man) som båda köpte nya hojar i våras i form av en svart Triumph Trident 660 och gröm Kawa Z650RS (kolla bilden på inlägget från 25/8). Det var dock mer det faktum att de strax bytte till en Triump Street Triple RS och Speed Triple RS som gjorde sugen lite för påtagligt 🙂

Jag fick provköra båda två en hel del och insåg att Street Triple:n nog skulle passa mig bra.

Plötsligt en kväll hittade en ”Carbon black” version som var lite ovanliga i sverige men som jag fastnat för i reklambilderna.

Priset var nedsatt till cirka 115 tusen så naturligtvis klickade jag i bokning redan samma kväll.

Det var dock först nu I helgen som jag och Madde var och formaliserade sista delarna i affären. Bara att vänta och se fram emot leverans med lastbil inom ett par veckor.

Och så det här med jobbet då…

Nu har jag snart jobbat tre månader vid Luftfartsverket och pendlar nästan dagligen de 6,7 milen till Norrköping. Både pendling och arbete har gått riktigt bra och jag ser fram emot att få lära mig mer, få nya erfarenheter och inte minst kunna hjälpa till länge till – inser att jag inte kommer kunna ducka detta med NOR-medaljen i alla fall.

55 år går snabbt ibland…

Jaha där ser man – igår var jag 54 år och idag 55 😀

Livet snurrar på och jag försöker koncentrera mig lite mer på några få saker än allting på en gång – det här med problemet ”många bollar i luften” bör om så möjligt undvikas på så sätt… kanske

Snart är det dags för nytt jobb och att börja pendla lite vilket blir spännande och kanske lite utmanande. På fritiden är det fortsatt fokus på träning, friluftsliv, MC på sommaren och hobbyastronomi på vintern.

Funderar lite på att skaffa en ny lite kraftogare mc till våren. Bara väldigt svårt att välja… Först stod det mellan Z900SE eller Street Triple RS men nu börjat Ninja 1000SX kännas intressant. Den är kanske inte snyggast och tung som ett ”as” men den är skön, sportig och praktisk.

Bisysslorna som jag haft avvecklas jag för tillfället vilket också skapar lite utrymme för egen kvalitet.

En sak som dock ökar en del hela tiden är det här med ridning. 12-åringen rider på skola en dag och är medryttare till två hästar två dagar i veckan.

Som bekant kan inte jag heller låta bli att rida lite då och då men det är inget ”fokusområde” utan bara kul och socialt 😀

Dags att flyga vidare i verkligheten…

Känns som sommaren kom igång lite sent men nu har jag precis börjat en veckas semester (den riktiga kommer först om några veckor) och som tur är har vädret passat på att blir riktigt bra.

Det har blivit många besök vid olika vatten med både K2:a och SUP och vattentemperaturen steg snabbt i sommarvärmen.

Igår vände dock vädret (första dagen på den här veckolånga semestern) och vi passade dessutom på att åka mot Idre. Temperaturer på upp emot 30 grader ligger här tidvis under 10 grader mitt på dagen.

Men EIR (Elefanten I Rummet) är väl att jag idag bara har tretton arbetsdagar kvar på länsstyrelsen.

Efter snart 28 år vid dessa statliga myndigheter byter jag nämligen arbetsgivare helt och går över till LFV (luftfartsverket) från och med den första september…

Känns inspirerande, spännande och lite konstigt med ny arbetsgivare, uppgifter och även gå över till pendling till grannorten Norrköping.

Produkttest ASIAIR PRO och EAF

ZWO ASIAIR Pro

Eftersom 2020 blev ett pandemi-år så gavs det lite oväntat stort utrymme för lite annat fokus än normalt.

Bland annat uppgraderade jag min amatörastronomiska utrustning med:
– Ny Skywatcher HEQ5 Pro montering
– ZWO ASIAIR Pro ”astro-dator”
– ZWO Electronic Automatic Focuser

Sedan ganska länge hade jag förlitat mig på en lite äldre laptop full med olika nedtankade programvaror. Men när jag läste lite om ASIAIR Pro (AAP) så blev jag sugen att testa då den verkade skapa en möjlighet till att förenkla en hel del saker.

I botten är den en Raspberry Pi 4 tillsammans med en enkelt ZWO-utvecklat ”power-HAT” monterad i en snygg aluminiumlåda.

Burken känns väldigt välbyggd och är lätt att montera t.ex. på ett sökarfäste.

Hårdvaran inne burken är dock inte direkt imponerande även om vi här talar om den snabbaste Raspberryn. Power-HAT:en ger fyra 12V-uttag som kan användas för att driva utrustning.
Man kan styra on/off på dessa men inget annat (t.ex. värmeband).

Vissa har upplevt störningar om man försöker ta ut för mycket ström totalt sett. Detta har dock inte jag upplevt trots att jag driver HEQ5:an just nu den vägen – kan delvis bero på att jag har separat drivning för min huvudkamera.

Power-HAT:en har även en ”DSLR-koppling” som används för att styra slutaren på kameror som har begränsad slutartid via USB-anslutning (främst Nikon DSLR).

Det finns 2 stycken USB3-portar och lika många USB2-portar. Det kommer nog en del snabbt göra slut på men det löser man lätt via en fristående USB-hubb.
NOTERA: Denna AAP är kompatibel med många DSLR:er men bara med dedikerade astrokameror från ZWO. Flertalet av dessa ZWO-kameror har inbyggd USB-hubb.

Förutom detta så finns en SD-kortläsare som har ett 32GB kort monterat där operativsystem och applikationer lagras (se till att ta backup på denna, inte minst licensnyckel).

Det följer med ett 64GB USB-minne där bilder och sådant lagras.

Till sist så finns även ett ethernet-uttag (vanlig RJ45) som kan användas istället för det inbyggda WiFi-gränssnittet.
NOTERA: Raspberry Pi 4 har inbyggt WiFi med hög hastighet men direkt skrattretande dålig räckvidd. WiFi kan bara användas om man hela tiden står bredvid teleskopet.
Jag rekommenderar att man ansluter AAP via ethernet-uttaget till en egen lösning.
Min lösning är en direktansluten äldre DLINK DIR-655 som får skapa ett eget ”Astro-WiFi”.

Programvaran

ZWO har gjort en lite anpassad NINA vilket inte är fel (jag gillar NINA även på dator).
Den kommer du åt via en ”app” som finns för både IOS och Android och därmed kan köras på mobiler och plattor med dessa operativsystem.

Vill du köra den på dator så går det bra via en emulator. Jag har bara testat på Windows med BlueStacks och det funkar bra.

Väl när det är uppe och snurrar och man gjort en grov pol-inställning så kan man finjustera denna PA via applikationen. Är väldigt smidig och känns mest som ett litet spel.. Här nedan fick jag en glad gubbe efter 3 min och 50 sekunder.


Nästa steg är ofta att göra en ”Plate Solve” som oftast går minst lika smidigt.

I mitt fall har jag kopplat in AAP direkt till min HEQ5 via en EQDIR-kabel.
Jag använder alltså aldrig någon handkontroll (den ligger nedpackad någonstans).
Efter ”platesolven” och med synkad montering så har jag oftast nått avsevärt högre precision än via 1, 2 eller 3-stjärnig justering.

Nu skippar jag detaljerna och vill påstå att här har du två vägar att gå.

Antingen kör man LIVE vilket är en realtidsstackning som ger en EAA-upplevelse som är trevlig (speciellt om man har barn och andra som man vill visa någon DSO).

Eller så lägger man upp ett schema för en komplett fotosession, klickar på kör och går och lägger sig.

Båda dessa metoder gör dock arbetet automatiskt och behöver inte övervakas om man inte vill. Det går perfekt att sitta i soffan och titta på Netflix medans teleskopet samlar in fotoner.

Min slutsats är att allt AAP:n gör kan nog en dator göra bättre men ändå så tillför AAP:n en enkelhet som jag verkligen gillar. Jag tror att jag definitivt gör fler observationer när jag har den och slipper rigga upp laptoppen.

Denna produkt kan jag definitivt rekommendera.

ZWO Electronic Automatic Focuser

En sak som jag länge saknat var automatik för fokusering. Dels är jag dålig som attan (lat?) och får ofta mindre bra fokus när jag observerar men jag inser också att den behöver underhållas under längre pass.

Därför frågade jag min leverantör om de inte kunde se till att jag även fick utvärdera en ZWO EAF 🙂

Jag kan inte säga att jag hunnit utvärdera denna så jättemycket men det jag hittills märkt är att den verkar fungera precis som jag önskat. I min konfiguration har jag ingen extern temperatursensor men hittills har det inte varit något större problem.

Jag sätter upp att EAF:en ska refokusera varje timme eller vid 1 grads förändring.

Det här automatiserar processen ytterligare och är kanske en direkt förutsättning för att på allvar köra detta utan manuellt ingrepp.

Det här betyder att jag rekommenderar även denna lilla röda burk.

Monteringen Skywatcher HEQ5 Pro är helt min egna medans båda röda ZWO-burkarna är på ”öppet köp” från leverantören.

Jag räknar dock med att behålla dessa och redan nu känns det ju naturligt att börja snegla på en kyld DSO-kamera från ZWO istället för min trogna Canon 1100D.

Fast det kanske bara är en önskedröm som aldrig kommer slå in…

Nebulosan på andra sidan häcken

Jag hade en liten plan att försöka påbörja med M101-projekt igår kväll efter att jag kommit hem från yngsta dotterns ridning. De utlovade låga molnen tycktes nämligen utebli så vid 21-tiden slängde jag upp riggen på garageuppfarten som ligger norr om huset.

Inriktningen mot polstjärnan gick snabb och guidningen kickade igång men vid fokusering så insåg jag snabbt att gatubelysning störde på tok för mycket.
Efter en snabb blick runt på himlen insåg jag att Orionnebulosan precis gått över häcken och jag hade någon timma innan den skulle gömma sig bakom garageväggen.

Nu hann jag bara fånga ett 40-tal 60sek (light) frames innan guidningen träffade garaget och gav upp när jag låg i badet (då riktade jag om det mot Andromedagalaxen men det är en helt annan historia).

Kopierar mitt egna facebook-inlägg

Skrev ett facebookinlägg i morse som jag helt sonika kopierar in hit.

Satt i soffan tillsammans med Madde och kollade på en TV-serie där de sliter ut hjärtan och använder som walkie talkies (!?!) Samtidigt lekte jag med teleskopet ute i trädgården (wifi) – hade snabbt lyckats hitta NCP (”himmelsnordpolen”) med 0’52” noggrannhet och guidningen låg mest under 1″, den så kallade plate solvingen gick blixtsnabbt vid byte av objekt och centrerade perfekt.En perfekt kväll med andra ord!

Nu önskar jag mig bara fler molnfria kvällar och kanske en autofokus-lösning 🙂

* kanske även en skål chips och en öl


Ett lagom småtramsigt inlägg men det stämmer så väl med känsla av det här med EAA (Electronically-Assisted Astronomy) som de senaste åren förändrat situationen ganska mycket för oss som inte måste frysa och få orginalfotonerna från avlägsna deep sky objekt skjutna direkt på hornhinnan.

Ganska kul faktiskt att fotoner som färdats genom rymden i miljontals, ja ibland flera miljarder år, snopet hamnar på ett CMOS-chip och registreras som en elektrisk signal med elektroner för att digitaliseras i en dator och skickas via elektromagnetiska fält till en annan burk som omvandlar det igen till elektroner som i sin tur till nästa burk…
Tänk vilken chock efter att ha levt ett så långt och lugnt liv att plötsligt bli omvandlad och analyserad i rasande tempo!

Fast egentligen händer nästan samma saker om fotonen träffar hornhinnan.
Det riktigt ”magiska” är väl hur våra hjärnor registrerar strukturer och faktiskt tänker på vad de innebär och betyder.

Min vana trogen kunde jag inte låta bli att ta ett tiotal lights som oprocessat påminner mycket av det man kan se direkt via ett okular.

M31 10x30s lights oprocessat utan darks

Jag upplever att ASIAIR pro passar mig perfekt även om det så klart alltid finns mer att önska.

Den här gången gjorde jag en snabb inställning med monteringens polsökare. Efter en sekundsnabb plate solve så körde jag en PA från soffan som tog några minuter eftersom jag var tvungen att gå ut och justera lite.

Kalibreringen för guidningen tuggade på ett tag (kanske två minuter) men det kan berodde nog på fel gain för guidekameran. Efter att ha skruvat upp den ett snäpp gick det blixtsnabbt och guidningen fungerade perfekt resten av passat när jag panorerade till andra objekt.