Ketchupeffekt

Det är fredag morgon och jag konstaterar en massa saker.

Bland annat det faktum att jag faktiskt fått riktigt, riktigt mycket gjort på jobbet.

Jag har producerat, levererat, delegerat, makulerat i ett rasande tempo så projekt, uppdrag, ärenden och en massa annat har bara flugit förbi.
Kanske var det lite min energibudget som visade sig ha en hel del kvar inför årsskiftet.
I och med den relativt omfattande julledigheten så räknar jag med en nytt ramanslag för energi när man börjar i januari igen.

För några månader sedan skapade jag en (komisk) liten wikipedia-artikel rörande jobbet.
Konstaterar på det mer seriösa planet att jag kanske just nu märker av en sådan här ”ketchupeffekt” men av det mer positiva slaget.

141015_ketchup

Äntligen semester…eller?

ego3
Idag är det måndag den 16:e juni anno 2014.
Det är också min första sommarsemesterdag.

I år har jag planerat att ha två veckor semester, jobba två och sedan har fyra veckor ledigt och börja jobba i mitten av augusti igen.
Som statsanställd och över 40 år så har jag ju totalt sju veckor.

Tyvärr så inser jag att min planering inte varit den bästa.
Just nu sitter jag t.ex. i ett möte och känner att minst två andra aktiviteter helt enkelt bara måste fixas till innan jag kan slappna av.
Rent konkret så är i alla fall min första semesterdag mest en ”pappersdrake”.

Men sådant är livet…

Funderingar på arbete

Jag måste erkänna att det känns skrämmande att konstatera att jag i november kan/måste säga att jag arbetat vid länsstyrelserna i 20 år.
Dock har jag många gånger bytt uppgifter radikalt och även bytt mellan länsstyrelserna.
Det är väl först de senaste fem åren jag börjar se en tendens till att fasta i arbetssätt och organisation.

Jag hoppas det inte beror på att jag låst mig utan att det är de yttre faktorerna som medför detta.

Hur som helst så konstaterar jag att stora delar av min arbetstid förenklat kan beskrivas i en simpel skiss.

EOW

Den kanske ser lustig ut men beskriver att jag under arbetstid verkar ha 3+1 primära initiatorer.

Den första (i skissen) är ärendehanteringssystemet (MS System Center Service Manager).
Min förhoppning är att minst en gång varje arbetsdag gå igenom öppna ärenden för att se vad som eventuellt ligger på mitt bord.
Som förvaltningsledare ska det inte bli så många incidenter från användare utan kanske mer förfrågningar från beställare och liknande.

Den andra kanalen är så klart mailen som man kanske i snitt en gång i timmen.
En del kan man snabbt hantera medan andra genererar aktiviteter eller måste bevakas.

Den tredje, och kanske trevligast, vägen in är via dialog.
Det kan vara via ett lync-samtal eller på ett möte som man identifierar en fråga eller aktivitet.

Den fjärde vägen är naturligtvis jag själv.
Via tankar, erfarenheter och information bör det ganska vara som så att jag själv initierar aktiviteter.

Men hur håller man ordning på allt detta nu då…?!

Det som ligger i ärendehanteringssystemet brukar kunna ligga där.
Vissa ärenden kräver dock underaktiviteter som inte lämpar sig att hantera internt i systemet.
Då hamnar det i mitt egna ”system”.

Mail hanteras och lite på samma sätt.
Antingen hanteras de direkt eller läggs på bevakning.
Ofta hamnar dock aktiviteter i mitt egna ”system”.

Samma sak med dialog och eget initierade aktiviteter.

Vad är nu ”systemet”…?!
Mitt system är tvådelat.
Dels är det aktivitetslistan i Outlook som jag använder när det passar.
Funderar väldigt bra kopplat till bevakade mailbaserade aktiviteter eftersom de hanteras på samma sätt.

Den andra delen av systemet är ett linjerat kollegieblock i A4-storlek.
Här skriver jag sekventiellt ned allt jag kommer på och stryker raden när den är klar.

Detta är HI TECH 🙂

eow3

Ännu en projektledningskurs avklarad…

projectmanagement

Nu i veckan deltog jag i en liten kurs i projektledning som vi hade internt på länsstyrelsen.
En av våra mer erfarna projektledare höll då en egenkomponerad utbildning med stöd av Bo Tonnquists böcker (ISBN 9789152312650 och ISBN 9789152317419) på gamla residenset på Marieholm.
Alltid en lika trevligt ställe att mötas på.

Nu har jag gått projektledarutbildningar tidigare men jag ville ändå delta eftersom det kunde ge mig en gemensam plattform med några av mina kollegor varav vissa inte gått någon utbildning alls.
Flera andra på utbildningen var där på precis samma grunder.

9789152312650 Jag ger kursledaren gott betyg och blev glatt överraskad av litteraturen.

Den är kantat med korrekturfel och kanske ett och annat sakfel men ger ändå ett mycket gott intryck.

Den är nämligen fantastiskt lätt att ta till sig och ger en mycket bra överblick utan att bli direkt tungrodd.

Kära dagbok, idag är fredag den 13:e och dag 16822…

Det är fredag och arbetsvecka 37 anno 2013 börjar ta slut.
Denna helg planerar jag att helt avstå från ”normalt” jobb utan tänkte göra nyttiga saker som att byta toa-stol på ena toan hemmma.

Men jag hade precis ett samtal med en kollega till mig som konstaterade att i alla fall han ibland hade blandade känslor på fredagarna.

Visst är det skönt att man kan se fram emot en ledig helg men samtidigt så finns det oftast saker kvar som man tänkt man skulle hinna med.
Jag försökte dämpa fredagsångesten genom att säga sådant som ”jobbet finns kvar på måndag” och ”du har hela helgen på dig”.
Han var bara måttligt road.

Personligen lider jag inte av sådant som fredagsångest.
Kanske beror det på att jag har ett utmanande och varierande arbete vilket så klart minskar känslan av ekorrhjul…
…eller kattrutschbanor (?)

Nej jag kan släppa det mesta nästan oförskämt lätt. Ibland i den grad att det nästan verkar patologiskt!!!

Agresso-rapporter och motion

Sitter och svettas lite över länsstyrelsernas Agresso-miljö som tycks ha lite konstigheter för sig sedan vi uppgraderade till SQL 2012 för ett par veckor sedan.
Majoriteten av användarna är på semester och använder sig normalt av webbgränssnittet som tycks fungera bra.
Även det mesta via klienten fungerar men allting verkar lite segare än vanligt.
Men rapporterna går jättelångsamt till och från.

Jag är förvaltningsledare för systemet och har inte någon massiv djup kompetens i systemet eller infrastrukturkomponenterna så det blir att slita sitt hår tillsammans med experterna.
Just nu gör vi en del justeringar men om det inte blir bättre får vi ta till storsläggan och skapa en ny databas-server som kan hantera mera minne.

Men men det löser sig säkert till sist.

Mer positivt kan jag konstatera att mitt vänstra knä faktiskt värker men mycket mindre än tidigare.
Madde och jag har försökt springa 4-5 km varannan dag i lite ”lunkande” tempo vilket passar perfekt för mitt knä.
För skoj skoll kollade jag lite på ”statistiken” igår.
Som förväntat märks en stadig tempo-ökning under den senaste månaden…
…vem vet kanske blir det riktigt bra till sist?!

För övrigt stod det plötsligt still igår när jag skulle konvertera tempo (min/km) till hastighet (km/h).
Satt och funderade i säkert nästan en minut innan jag kom på hur man räknar – så hjärnan går kanske inte direkt snabbare…

Jag vet inte vart riktigt hur jag hamnade här…

Jag anser mig vara en ganska filosofiskt lagd människa.
Vissa säger att detta betyder att det är mycket snack och lite verkstad.
Och jäpp visst är det så ibland.

Igår lyssnade jag ett antal timmar på Christer Olsson som skrivit boken ”Vart är du på väg och vill du dit?” Jag har inte läst boken men jag tror att lite av budskapet kom fram i hans föreläsning.
Min personliga reflektion var dock att jag ibland så klart undrar hur jag hamnade ”här” och ännu oftare var ”här” egentligen är. Jag är dock oftast mer säker på var jag är på väg och i vilken grad jag vill dit!

Christer försöker knyta ihop sådant som de flesta av oss redan känner till.
Exempelvis att vi inte är stressade av det vi gör utan av det vi anser vi borde ha gjort eller ska göra.

Jag får känslan av att Christer har en jättebra förmåga att ta dessa sanningar, slå in det i ett färgglatt presentpapper och lämna över det så åhörarna känner sig upprymda och informerade på ett nytt sätt.
Han gör det mycket bra och med ett sätt som ibland väldigt lätt att förväxla med några de entusiastiska frikyrkopastorer som jag stiftat bekantskap med.
Det är han i och för sig inte alls ensam om…

130419_christer_olsson_1

Vad gör man med en död häst?

Jag brukar säga att jag är en IT-människa ut i fingerspetsarna.
Tyvärr har jag själv inte en blekaste aning om vad det begreppet innebär.
Det är bara något som jag hittat på för att komma undan komplicerade och svårbesvarade frågor.

Mitt arbete är nu för tiden till stora delen inriktat på förvaltning med en hel del applikationsdrift som bisyssla.
Rollen kallas för tekniskt förvaltningsledare.
Tidigare har jag arbetat som bland annat teknisk kommunikationsanalytiker, UNIX-specialist, ADB-tekniker, dataoperatör, IT-ansvarig och systemadministratör.
Det är dock nästan aldrig lätt att lista ut de faktiska arbetsuppgifterna från namnet på rollen.

Nu för tiden kanske man även ska titulera sig språkpolis.
För visst måste jag erkänna att det är tråkigt att mina barn verkligen tror att det heter micro eller microugn bara för den är liten.
Det är tråkigt för en miljondel heter faktiskt ”miKro” och dessutom så handlar det om våglängden på det elektromagnetiska fältet som värmer upp maten och inte storleken på ugnen.

Men ibland ska man kanske inte lägga ned för mycket tid på att vara språkpolis.
Som t.ex. I mitt jobb där jag väntar med spänning på att få implementera IT-stöd för hantering av döda hästar.
Jag eller hur man får dom att försvinna.

Länsstyrelsens språkexperter tvistar nämligen om hästen nedgrävs eller nergrävs i marken…

Full rulle in i det sista…

Okej det är väl inte sista skälvande minuten men bara 18,5 arbetsdagar (ca 150-200 arbetstimmar) kvar innan jag ska gå på FEM månaders föräldraledigt.
Känns rikigt spännande men just nu blandat med en stor dos press av att bli klar med allt som jag inte VILL lämna över till kollegorna.
Men jag är full av tillförsikt och vet att det hela säkert kommer att lösa sig till sist.
Och I mina tankarna är jag redan framme i hur det kommer vara den där måndagen om mindre än fyra veckor då allt är annorlunda 😀