2444 dagar senare…

Mina tankar gled iväg några sekunder och jag insåg då att det är 2444 dagar sedan jag gjorde det första inlägget på denna blogg.

Det är ganska länge om man betänker att det bara är drygt 7500 dagar sedan jag lade ut mina första webbsidor (och då kände jag mig ganska ensam om det).
Innan dess hade det varit BBS:er och skrikande modem som sett till att tillfredställa informationsbehovet.
Internet och webben kom dock till att bli en riktig guldgruva.

Jag tror inte jag ens i min vildast fantasi kunde föreställa mig hur det skulle bli när jag lödde ihop min Sinclair ZX80 där i början av 80-talet.
Det är inte mer än lite drygt 12000 dagar sedan…

På randen till framtiden…

Så här en vanlig måndag så känns framtiden kanske både avlägsen och allt för påtaglig.
Planer och visioner om framtiden blir snabbt arbetsgrupper och aktiviteter som ska utföras.

Till och och från känns det som framtiden kommer för snabbt och andra gånger så känns väntan som evig.

Det här med framtiden på det lite större planet är enligt mig ett högintressant område.
Vad som är riktigt riktigt spännande är att när man studerar mänsklighetens utveckling så verkar vi stå inför stora förändringar.
Visst är det lätt att säga att ”redan de gamla grekern” tyckte sig se samma sak men det finns otvetydiga bevis för att något nytt är på väg att ske.

Mänskligheten står idag inför spännande utmaningar och vägvalen är många.
Som vanligt så finns det dock tecken på att våra val ofta gör mindre inverkan än vad vi först tror.
Det tycks finnas i slags elasticitet i utvecklingen och den rinner som en flod framåt.

Även om vi simmar fort åt en eller andra hållet så är det mest floden som skapar vår rörelse framåt.

Det är allt mer som talar för att utvecklingen faktiskt går expontentiellt och därmed hela tiden fortare.
Vi talar om saker så som teknologisk singularitet och andra tidvis skrämmande möjliga händelser i framtiden.
Likt ett barn som inte vill växa upp försöker vi ibland vrida klockan tillbaka.

Jag är nog lite annorlunda…

Jag har sedan mer än fyrtio år studerat olika normalfördelningskurvor för en massa saker.
Inte minst hur jag själv hamnar i olika jämförelser.
Det har varit val av betyg, EQ, IQ, BMI, hårfärg, politisk läggning och otroligt mycket mer…

Min slutsats är att jag tidvis hamnar ganska långt ifrån mitten inom vissa områden.

Ett bra exempel på detta belyses nu när min snart fyraåriga dotter uppvisar vilken vikt hon sätter på materiella objekt.
Hennes favoritgosedjur vill hon alltid ha med sig men när skon verkligen klämmer och djuret kläms i en dörr eller riskerar att ätas upp av en krokodil så tittar hon mig djupt i ögonen och säger:
”Han är bara en leksak”.
Ett tag blev jag orolig att lill-tjejen börjat utveckla sociopatiska drag men plötsligt insåg jag att det är jag som är onormal.
Det var egentligen inget nytt utan sedan länge vet jag hur lätt jag fäster mig vid döda objekt.