Silkestunn kokt… ?!

Igår åt jag lunch med min kära fru på ett gatukök här i den lilla staden Nyköping.
Just det här matstället heter Vips men går ofta under benämningen ”Petterssons” och det är ett ställe med anor.
I alla fall jag har lite levt hela mitt liv i skuggan av detta kulinariska paradis.

Ja ja det är inte helt ironi för potatismoset är faktiskt ”guda-gott” som man brukar säga.

Jag äter där ganska ofta och då gärna nått med mos vilket lägligt nog alltid är ”dagens”.
Aldrig fel med ett par grillade med mos eller varför inte en tunnbrödsrulle alternativt en grillad special?!

Nått jag dock aldrig beställt är en silkestunn kokt…
Men det kan dock bero på att det främst är ett anagram för Teknisk Konsult.

Jag jobbar med data…

Alla svenskar som arbetar med IT har säkert en eller annan gång känt sig som Mia i filmen Masjävlar från 2004. För det här med att ”jobba med data” är ju ett ganska vedertaget begrepp för de som inte gör det 🙂

https://www.youtube.com/watch?v=IW-CT938ZUM

Självaste Saga Noren från länskrim Malmö får här slåss i motvind med att få förståelse för den krassa och inte alltid helt glamorösa verkligheten många IT-arbetare har varje dag.

Många IT-arbetare vet också att det finns många andra ”sanningar” inom IT-världen.

Feminism och jag?!

Eddie Izzard är en av mina favoritkomiker och likt honom så kan jag mycket väl tänka mig att klä ta på en en schysst klänning om jag känner det passar. Han påstår att han är transvestit men ibland undra jag inte om han mest gör det för att få uppmärksamhet.
För min del kanske det är detsamma…
…eller så är jag bara avundsjuk på klänningarna.

Jag och feminism?!

Jag har länge kallat mig för feminist men inser att jag troligen inte längre bör kalla mig för det så ofta.

Det beror kanske på att jag misstolkat vad feminism faktiskt var och är eller så har begreppet har förändrats över tiden…

Det är nog lite som så att begreppet tidvis helt enkelt ”kidnappats” via tämligen extrema tolkningar. Det är dock bara ett begrepp så jag rusar inte till undsättning för att rädda det.
De som har tagit över får helt enkelt nu förvalta det på bästa sätt.

Det gäller att välja sina strider och denna känns inte som min.

Men vad är jag då?!

Kön, ras eller andra tillhörigheter ska nämligen aldrig spela någon större roll i vilka förutsättningar samhället ger dig.

Det betyder att jag bland annat anser att det ska vara helt (100,00%) jämlikt mellan könen.
Det är den enkla sanningen och tydligen inte feminism.

Kom-i-håg: 100,00%

 

 

Realfeminism?

Jag har redan kommenterat Måns Vestins debattartikel i aftonbladet rörande kvinnoförtryck på ett antal ställen. Måns är likt jag intresserad och engagerad i genusfrågor och invandring.
Han är vänsterorienterad medan jag är liberal och mycket nära mitten i de flesta frågor.
Jag har inget emot Måns som person men ser det som belägg för en, kanske långtgående, felaktig kollektiv bild av verkligheten som råder inom våra vänsterläger.

Då feminism idag ofta tenderar att vara vänsterorienterad så orsakar detta stora negativa konsekvenser för jämställdhetsarbetet i stort.

Artikeln beskriver kort vissa händelser ur Måns uppväxt samt en incident vid ett krogbesök för inte allt för länge sedan. Som rubriken antyder så gjorde Måns en sexuell handling mot en kvinna som absolut inte var korrekt.

Måns beskriver att han skäms och det är förstår jag.

Men sedan brister tankekedjan rejält för debattörens slutsats är att ”kvinnoförtrycket är så införlivat i manskulturen att vi knappt märker det”.

Jag tolkar inte alls det som detta utan att Måns karaktär inte var, eller är, riktigt i harmoni med hans egna ideal. Han vill vara den perfekta ”hen” men i ruset av alkoholhaltiga drycker överraskas han av sig själv.

Det är inte ett problem med ”manskulturen” utan ett problem med ”Måns”.

Jag faller kanske in i en väldigt känd stereotyp när jag säger att jag aldrig, aldrig, ALDRIG har låtit min hand vandra någonstans på någon kvinna utan att jag varit säker på att hon önskat det. Om jag hade märkt att jag missbedömt det hela (vilket aldrig inträffat) så hade jag bett om ursäkt och förklarat misstaget.

Jag hade aldrig skrivit en debattartikel där jag förklarat att jag gjort det med flit mot hennes vilja och samtidigt skuldbelagt män på ett kollektivt sätt så som Måns försöker göra.

Måns har nog mer än en sak att vara  generad över…

Undersköterskor mot män!?!

Läste en ledarkrönika i Aftonbladet skriven av Eva Franchell.

”Tjata inte mer om pampvälde” är titeln och det är föranledd av den nu heta debatten rörande att flera personer med hög ställning inom Kommunal missbrukat förtroendet på ett fragrant sätt.

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/evafranchell/article22105654.ab

Det som tas upp i denna krönika är inte alls unikt men åter igen är det värt att notera en katastrofal och kontraproduktiv inställning:

En undersköterska tjänar runt 20 000 kronor i månaden. I årets avtalsrörelse har Kommunal planerat att prioritera de lågavlönade kvinnorna och vi får väl se hur det går. En undersköterska tjänar nästan 3 000 kronor mindre än en industriarbetare. Kvinnor värderas lägre än män.

Eva jämför lönerna mellan undersköterskor och industriarbetare och har helt rätt i att dessa skiljer sig på ett sätt som inte alls verkar vara motiverat av arbetsuppgifterna eller ansvaret.
Något är onekligen fel (kanske hur de olika facken arbetat och arbetar?).

Men sen är det slutklämmen som får hela resonemanget, krönikan, logiken och trovärdigheten att falla rejält;
”Kvinnor värderas lägre än män”

Jag har arbetat inom vården OCH industrin och vill påstå att det mycket väl finns grund för vissa antaganden, så som t.ex:
Vårdyrken värderas lägre än industriyrken som värderas mindre än hantverkaryrken som värderas mindre än vissa tjänstemannayrken…

Hur könet kommer in i det hela förstår jag helt enkelt inte!?!

Tragisk lättsamhet

Eftersom jag rekommenderade Blade Runner för ett par inlägg sedan så passade jag naturligtvis på att se om den igen.
Den börjar få lite patina men är fortfarande, eller kanske just därför, väldigt sevärd.

Så om du inte har sett den så planera in det inom kort.
Visst är den kanske inte direkt kul.
Fast det är väl sällan dystopier är det…

Repris: Män och kön som kollektiv företeelse

Efter ett ovanligt högt antal medialt uppmärksammade fall där män gjort sexuella närmanden mot okända kvinnor i gruppsammanhang så är debatten livlig.
Jag vill direkt säga att jag anser att INGEN ska tillåtas göra några som helst sexuella (eller andra icke önskade) utspel mot NÅGON.
Det är helt enkelt aldrig okej!

Men samtidigt så fastnar ofta debatten i samma gropar hela tiden som gör att samtalet ofta glider snett och lätt kidnappas för helt andra ändamål (t.ex. rasism).
Sedan har vi det här problemet med att se det som statistik och ett kollektivt problem…

Om jag får raljera riktigt, riktigt elakt:

Det är nästan samma sak som att säga ”kvinnor (alla) måste lära sig att inte hela tiden gå och fantisera och hoppas på att bli våldtagna”.

Personligen misstänker jag att uttalanden som detta när man drar någon grupp över ”en och samma kam” antingen är;
– obetänkta
– felaktiga
– helt enkelt menade att vara provocerande.

Mitt citat ovan hamnar definitivt i den sista kategorin för jag tror inte en sekund själv på det jag skriver där för även om det eventuellt finns kvinnor som har fantasier som rör olika former av sexuellt tvång så betyder det ingenting i sammanhanget.

Precis lika lite betyder det att när en Syrier eller Norrlänning gnuggar sina könsdelar mot en 14-årig tjej på en festival så innebär det att jag anser det vara okej eller kan tänka mig göra det själv.
Tvärt om riskerar denna ”man” att få en riktig avhyvling av mig om jag skulle se det.

Inte heller någon av mina kollegor eller vänner (vilka är män, serber, låssmeder, kvinnor, bögar, delfiner, undersköterskor, lesbiska,  ungrare, ingenjörer m.fl.) anser det vara okej.

Så varför dra slutsatsen ”Män behöver en ny uppförandekod”?

Varför göra det så enkelt att säga att ett kön är vållande och måste korrigeras när det endast är få som egentligen tror att det ens är nära sanningen.

Är det bara ren skär lathet?!

Men kanske ska vi här passa på att ta upp företeelsen ”Fifty shades of grey”?!
En (dåligt skriven) bokserie som helt handlar om hur en ung kvinna underkastar sig en man sexuellt. Visserligen finns det nyanser i historien men hennes tankar är tydliga.

Statistiken talar sitt tydliga språk och många, väldigt många, kvinnor har köpt och läst denna fler än en gång.
Få män (inklusive undertecknad) har läst boken och berörts speciellt mycket.
Känner ingen man som läst den mer än en gång (men många som slutat mitt i första boken för att sedan ”tappa bort den”)…

Vad betyder detta för kollektivet ”kvinnor”?!
Svaret är lätt; Absolut ingenting!

Ref:
Debattartikel Expressen 2016-01-16: http://www.expressen.se/debatt/man-behover-en-ny-uppforandekod/
Artikel om Fifty shades of Grey i Amelia (som bara skriver sådant som är sanningar för alla kvinnor (eller hur?): http://www.amelia.se/noje/fifty-shades-of-grey—boken-alla-pratar-om/

Det här med energislöseri…

Under många år har vi i I-länderna arbetat med att minska vårt slöseri av råvaror och energi. Vi ser därför med fasa när tidigare U-länder snabbt kommer ikapp och förbrukar de vi lyckats minska och mycket där till.

Det finns råvaror, så som naturgrus och sand, som är svåra eller till och med omöjliga att ersätta om de förbrukas. Även olika naturvärden är viktiga att skydda.
Hela planeten kan också drabbas hårt eller till och med fatalt av t.ex. för högt utnyttjande av fossila bränslen.

Men i botten är dock det här med energislöseriet troligen ett övergående problem för i alla fall jag tror vi är väldigt nära att kunna producera energi från källor med minimal miljöpåverkan.

Det innebär att oavsett hur mycket du värmer huset, badvattnet eller tvättar så inverkar det bara genom en marginell höjning av värmen via det klassiska entropi-problemet.
Även våra bilar, bussar och liknande kommer sannolikt lämna fossila bränslen och övergå till helt miljövänliga alternativ. Naturligtvis kvarstår problem med partiklar från däck och hela produktionskedjan men även dessa kan adresseras på olika sätt och reduceras till ett minimum.

Själv funderar jag en hel del på att låta nästa bil vara en laddhybrid eller ren elbil.
Finns ju en del intressanta alternativ redan idag och fler är nog på väg…

För övrigt så pendlar jag liten mellan att ha dåligt samvete över allt jag förbrukar men ibland närmast förvånas över hur pass lite man gör av med.

Vi har totalt tre bilar men redan idag är två av dem högt miljöklassade och vi kör totalt sett otroligt lite (ca 300mil/per och år).
Vi använder spa-bad, ovanmarkpool, massor av lampor och mängder av elektronisk utrustning. Men det handlar mycket om moderna apparater (induktionshäll m.m.) och LED-lampor i överflöd. Det nya spa-badet är naturligtvis en energitjuv men tillhör toppklassen energimässigt.

Kanske är det därför vår elförbrukning visar att vi förbrukar ganska lite om man jämför med snittet…

 

Filmtips: Blade Runner (1982)

Det är ingen hemlighet att en av mina favoritfilmer är Blade Runner från 1982.
Jag såg den först några år senare, kanske som 17 åring, även om jag läst boken ”Do Androids Dream of Eletric Sheep?” ett par gånger många år innan.

Det som jag främst gillar hos filmen är inte historien i sig eller hur den berättas utan bland annat den fantastiska miljöbeskrivning som Ridley Scott lyckas prestera.
Beskrivningarna av karaktärerna är tidvis ganska flata i filmen och starkt influerade av 80-talet om man bortser från Deckard (Harrison Ford) och Rachael (Sean Young).

Dessa karaktärer skapar i kombination med den dystopiska spänningen en atmosfär som är ovanligt intensiv.

Men naturligtvis glömmer man inte heller monologen som Rutger Hauer har strax innan livet lämnar honom… all those moments will be lost in time, like tears…in…rain.

Sen start för 2016…

Vid jul och nyår i år (ja förra året rent tekniskt) så höll jag en väldigt låg profil både på Internet och i verkligheten. Efter en ganska lång period med hög belastning så kände jag helt enkelt att det var dags att kontemplera lite och ta det allmänt lugnt.

Under jul och nyårshelgen har jag sysslat med tapetsering, pulkaåkning, spa-bad  och andra mycket praktiska saker för att avlasta de grå cellerna så mycket som möjligt. Just det här med spa-bad var en höjdare för i precis vid jul så fick vi vår nya Hydropool levererat och efter lite trixande så var vattnet behagligt varmt.
Detta uppskattas av ett flertal i familjen…

Men allt roligt har sitt slut och idag den 11:e januari är det hög tid att dra igång år 2016 ”på riktigt”…

Jag vill dock så här lite i efterhand önska Er alla en riktig Gott Nytt År samt en god fortsättning!