De som känner mig vet att jag verkligen brinner för religionsfrågor och teologi.
Jag har under hela mitt vuxna liv förlustat mig i både teori och praktik inom detta intressanta område som jag personligen egentligen ser som ett underområde inom psykologin.
Det är ganska uppenbar idag att de flesta religiösa yttringar är artefakter av hur våra sinnen och medvetande är uppbyggt.
Sannolikt är de flesta organiserade religioner väldigt lätta att härleda till kognitiv dissonans även om de även sedan är kompletterade med många lager av politik och andra mer vardagliga företeelser.
Själv är jag inte troende och tycker tidvis att många religiösa yttringar idag är direkt skadliga och samhället därför aktivt bör arbeta mot dessa…
Jag är således inte bara ateist utan antiteist.
Hos mig är dock den egna tanken mycket viktig och jag är tydlig med att ALLA för tänka VAD DE VILL. Problemet uppstår för när några anser att deras tro är mer korrekt än andras och faktiskt försöker hämma alla andras uppfattning.
Och visst inser jag att detta är en otroligt (spännande) balansgång 🙂
Kanske är det just därför jag senaste tiden inte orkat bekymra mig så mycket om religion.
Jag tog till och med bort min blogg om just detta ämne.
Men samtidigt ska ni veta att nästan varje vecka slår jag upp något i Koranen eller Bibeln bara för att få mig ett skratt…