Tänkvärt om rationaliseringar motiverade av e-tjänster

Läste precis en artikel i Computer Sweden om kritik mot regeringens spariver för myndigheter som en följd av (tänkta) rationaliseringar då myndigheterna allt mer använder sig av e-tjänster.
Här hittar du hela artikeln [http://computersweden.idg.se/2.2683/1.548658/myndigheter-oroas-av-regeringens-spariver]

Jag har själv länge arbetat aktivt med dessa frågor för primärt de tjugoen länsstyrelserna.
Med detta arbete i bakhuvudet, mina kunskaper om andra myndigheters arbete samt inte minst styrning och lednings generallt så måste jag hålla med om att det finns saker som oroar.

Delvis beror problemen på att rapportering, uppföljning och information från operativ nivå till högsta styrande nivå av olika skäl inte har den kvalitet som krävs för att alltid fatta korrekta beslut.

Under resans gång så tappas väsentlig information och ibland förvanskas den till och med.
Jag har sett flera fall där informationen till sist anpassats för att mer passa en tidigare prognos eller förstudie än det faktiska utfallet.

Flera stora projekt har motivierats av rationaliseringar eftersom de är de säkraste sättet att få medel och beslut om att de ska genomföras.

Att de i verkligheten är mer att anses som kvalitetshöjande eller till och med bara upprätthållande av kvalitet ställer sedan till en del problem när rationaliseringskraven kommer.

Snälla låt mig slippa detta snart!

Med glatt mod gick jag lite tidigare från arbetet för att hämta upp 3-åringen från dagis.
Drog upp det glänsande nyckelkortet till bilen.
Eftersom de gamla korten börjat trilla i smådelar så lämnade jag in bilen för cirka två veckor sedan för att få en ny programmerad nyckel… kostade ca 2000 kronor.

Var ju inte så farligt om man sätter det i relation till vad det kostat med alla annat som rasat på bilen.

Direkt när jag tryckte på startknappen så var det något som fångade min uppmärksamhet.
Ett ovanligt vinande ljud.

Efter bara ett par hundra meter bryter helvetet ut.

Alla franska varningslampor och texter blinkar och varningssignalerna ylar i mina öron.

Nått ÄR fel och bilen kräver att jag ska stanna NU!

Efter en kort analys i motorrummet inser jag att med 99% sannolikhet har generatorn gett upp. Den luktar som bacon som man kört i mikrovågsugnen på 900 W i cirka 78 timmar.

Jag tappar helt aptiten och sväljer hårt.
Inte på grund av lukten och inte heller på tanken att byta generator för det gör jag på ett par timmar.
Nä mer på det faktum att dessa vattenskylda tingestar kostar drygt 5000 kronor. Kanske kan man hitta en sliten för 3500-4000 vilket inte känns direkt bättre.

Det som får mig mest att tappa aptiten är dock att jag inte ser någon möjlighet att byta bil än på ett tag.
Dels så behöver jag de sju sätena och just nu känns det som jag lagt ned (sålt) min skäl till den.

Problemet löst!

Hur var det nu med Lexbase?!

Naturligtvis borde Bahnhof ha insett att lexbase var något som stred mot deras egna grundläggande värderingar.

Precis som ”thepiratebay” blivit så var lexbase något som på ytan talade för individens frihet och informations rörlighet men i botten stod för helt andra saker.

Det behövs inga ändrade lagar eller regler för att hindra det som gjordes med lexbase.
Visst kanske man agerade inom ramarna för vissa lagar men samtidigt så gjorde man riktiga övertramp på andra.
Så istället för att nu ropa på mer strikta lagar för att minska risken för upprepning bör man kanske se till att alla tillämpliga lagar faktiskt används.

Lexbase var nog en nyttig lärdom för alla men det är tråkigt att vissa drabbats av detta.

Själv var jag snabb att tanka hem hela databasen och en hel del domar innan tjänsten stängde ned så jag i lugn och ro hemma kunde studera informationen.
För uppbyggnaden och säkerheten i tjänsten var ju ett skämt.
Faktiskt trodde jag ett tag att det var gjort så med flit för att sprida informationen men hade det varit tanken så hade man nog ändå försökt göra det lite snyggare.

Nu har jag så klart raderat all information med koordinater, personnummer, namn och domar.
För lite sarkastiskt brukar jag säga att om någon ska döma någon i min närhet så är det jag 🙂