Funderingar på ny bil

Barnen blir större och behovet av den sjusitsiga bilen håller på att minska allt mer.
Det gör att jag gått och sneglat en hel del på en ersättare.

Helst kanske jag hade velat haft något riktigt kul alternativt en premium-bil eller helst en kul premiumbil.
Men men jag försöker leva i verkligheten och måste erkänna att jag inte prioriterar det så mycket att det motiverar den insats som krävs från min sida – inte bara barnen börjar bli gamla helt enkelt.

Så nu har sneglingarna allt mer glidit åt ett håll som jag aldrig trodde var möjligt…
…en Mazda 6:a!!

Mitt val är i så fall en vit sedan med 2,5-litersmotorn på 192 hästar, d.v.s. en klassisk ”bensinare” utan överladdning.
Jag tilltalas av den relativa kvalitetskänslan, designen, köregenskaperna och inte minst kombinationen av ”lull-lull” och priset.
För 310 tkr får man en bil med MASSOR av skoj teknik och 10 års garanti…

Det enda jag saknar är soltak – knäppgökarna (importörerna) anser inte det finns marknad för det i Sverige (om det hade funnits det så hade jag beställt en ny bil redan i förrgår).

Lite funderingar…

En mycket intelligent person sa en gång att han hade lagt märke till att även de som konsekvent påstod att allt i deras och alla andras liv är förutbestämt och inte går att påverka faktiskt tittar åt båda hållen när de går över vägen.
Paralleller finns till även inom många religioner där de flesta även djupt troende agerar irrationellt och mot deras egna övertygelser.
De har en världsbild där livet bara är ett mycket litet steg mot en evighet av lycka.
Ändå fruktar de döden – oftast mer än icke troende.

Frågan är vad sådana här exempel egentligen bevisar?
Sannolikt mest hur vårt medvetande är uppbyggt.

Fermi paradoxen…
Personligen är jag som bekant allt annat än troende och jag anser att när signalerna i min hjärna avstannat så är det finito för mig som individ.
Visst lever delar av mig kvar i världen i form av det jag tillfört den men JAG som unik individ slutar att existera.

Eller?!

Det finns alternativa förklaringar till Fermi paradoxen som inte är helt orealistiska och som faktiskt helt omkullkastar den världsbild som jag ser det. Fasiken vissa religioner förklarar Fermi paradoxen bättre än vad jag kan (irriterande).

Det som oroar mig (och många andra) är det att vi eventuellt kan stå inför ett oövervinnerligt hinder.
Att vi helt enkelt är dömda att inte bara som individer utan som civilisation.
Och i många av sådana scenarion är inte bara vi utan hela planeten dömd.

Jag lever dock vidare i nervös ovisshet men känner ofta att vi kanske är extremt unika och har en SKYLDIGHET att göra vårt absolut maximala för att se till att vi och alla annat liv på denna planet lever vidare.

Det leder tillbaka till det här med trafikvett.
Jag kommer även i fortsättningen titta åt båda hållen innan jag kliver ut i vägen.

Och så var det här med vintern… ?!

För bara lite drygt en veckan sedan skrev jag att vintern kommit hit…

Det passade bra eftersom vi har sportlov denna vecka och båda jag och min fru hade investerat i nya längdskidor.

Vi har faktiskt hunnit åkt en hel del med dem på tidvis väldigt bra underlag.
Dels på iordningställda spår men ännu bättre på de som vi gjort helt själva ute på landet.

Där kan man åka nästan hur långt som helst utan att stöta på andra saker än djurspår och ett och annat djur.

Men precis som så många år tidigare så känns det att våren redan är på väg. Temperaturen som legat kring noll (oftast över) stiger nu till +5 och +10 grader och snötäcket kryper snabbt tillbaka.
Kan snabbt konstatera att om det inte kommer en hel del nysnö inom max två veckor så är vintern slut.
Snopet!

Nu är det vinter även här…

Någon gång under andra halvan av 80-talet så råkade jag knäcka min högra långfärdsskida.
Det var en gammal vallningsfri historia med borst på undersida.
Jag tänkte då att ”jag köper nya skidor när det är fint före igen”.

Åren gick och även om jag hyrde ny utrustning ett par gånger när jag var i fjällen men kunde aldrig riktigt motivera att köpa egen ny utrustning.
Men saker förändras och inte minst då min fru älskar skidåkning kunde jag till sist inte längre låta bli.
Så för lite drygt en vecka sedan så gjorde jag ett impulsköp.

Det blev Salomon Equipe för hela slanten för  klassisk skidåkning (så klart)…

Nu har jag hunnit ett par mil på ganska skakiga ben och hunnit trilla omkull ett antal gånger.
Och jag älskar det.
Känns som väldigt skön variation till löpträningen som vi hållit på med de senaste åren.