Saker och ting kan ur vissa perspektiv försöka hållas statiskt och på så sätt inte utgöra någon form av rörelse, utveckling eller riktning.
Sådana system kan vara hållbara under lång tid men…
- De flesta system kan inte vara statiska då de antingen i sig är dynamiska eller påverkas av externa (statiska eller dynamiska) faktorer.
En sten som placeras i luften kommer som bekant att relativt omgående falla och när stenen träffar marken så stannar den plötsligt. Eller om du trycker gasen i botten på din bil så accelererar den relativt konstant i början men snart börjar accelerationen avta för att till sists helt sluta.
Kommer ett samhälle som är konstant i förbrukning, antal invånare, kultur, produktion och allt annat väsentligt att vara konstant likt en för evigt svävande sten eller otroligt snabb bil?
Sannolikt inte. - De flesta system vill inte vara statiska.
Människan, vårt psyke och våra verksamheter är i botten inte statiska utan vi utför hela tiden en förändring och rörelse som tidvis är svårt att prognostisera.
Denna rörelse kan medföra negativa konsekvenser och artefakter men även oftast en massa positiva effekter.
Hållbar utveckling för mig innebär att i system där det finns förändring så ska man alltid eftersträva att arbeta för minimalt negativt avtryck och konsekvenser samtidigt som man försöker förstärka de positiva effekterna maximalt.
Verkligheten sätter stopp ibland
Jag gillar holistisk syn på saker och ting och det underlättar ofta när man eftersträvar en så hållbar utveckling som möjligt. Jag ogillar lika starkt olika esoteriska tankar i dessa sammanhang då de är irrelevanta och tidvis direkt skadliga.
Men vi ska komma ihåg att vår verklighet ibland sätter gränser för vad vi kan göra och inte göra. Vi måste alltså tidvis anamma en viss pragmatisk hållning, i alla fall tills vi kommit fram till någon lösning eller work-around.
