Tjat om fem månader

Ja jag vet att jag kanske verkar tjatig men nu efter ha jobbat lite grand i två veckor så slås jag av en massa saker.
Bland annat hur skönt det var att vara hemma med lill-tjejen, hur skönt det är att vara tillbaka på jobbet, hur lite som jag hann med under tiden hemma och hur lite som hänt på jobbet under tiden.

Men visst hade jag nog lite förväntat mig allt detta.

Vad jag inte förväntat mig är att JAG känner mig ganska förändrad.
De här fem månaderna halvvägs fram till pension gav mig tydligen något som jag inte räknat med.
Jag vet ännu inte riktigt vad men det verkar i alla fall vara något riktigt bra.

För övrigt börjar lill-tjejen på dagis nu på måndag så hennes ”ledighet” är nu slut.
Bara att hålla tummarna att inskolningen går bra.
Hon har ju utvecklat en regelrätt separationsångest för allting just nu så det är väl hög tid att träna lite på ”sådant” 🙂

Fem månader går fort… så fort

Okej (ånej?) nu sitter jag på min stol på jobbet igen.
Detta efter fem månader av föräldraledighet.
I handen har jag en kopp med en substans som ska föreställa kaffe.

Det var minst fyra månader sedan jag senast smakade jobbkaffet.
En sipp… och så en till… jo det smakar som förrut.
Jag ska inte klaga för även om jag är lite av en kaffeälskare så överlever jag jobbkaffet.
Beror nog på att jag byggt upp några speciella nervbanor för att förmedla smaken på rätt sätt.
Eller så är smaklökarna helt enkelt utbrända.

Ja ja nu har jag letat igenom de senaste mailen (resten slängs) och pappersposten är genomgången.
Dags att gå till pappersåtervinningen med andra ord.

Vi höres!