Som vanligt så var klockan mellan 07:17 och 07:23 när yngsta dottern Matilda och jag satte oss i storbilen.
Två snabba tryck på fönsterhissarna och vips var sidorutorna helt rena från dis, dimma och is.
Tappert slog tag på torkarna men min förhoppning om en snabb avfärd slogs i spillror medans gummibladen dansade över den kalla gropiga ytan.
Jag letade fram skrapan (första gånger för denna höst) och klev ur bilen.
Satte kanten på plastbiten mot isen och stötte till…
…PANSARIS!!!
Uppdaterat lite senare:
Barnen och även min fru har gått omkring och varit småkrassliga i någon vecka.
Bara två barn har varit hemma men alla har nog fått det mer eller mindre.
Min hals har värkt ett tag nu och i samband med lunch idag kändes det som luften gick ur mig.
Jag har nu omgrupperat till hemmet och med en Alvedon i kroppen hoppar jag ned i dagens andra bad.
Med mig har jag datorn och jag jobbar på med lite ”småsaker” (oftast ganska stora) i avvaktan på att energin ska räcka till för dagens stora jobb som är att sammanställa en ganska stor leverans som jag jobbat på ända sedan innan sommaren.
Men just nu gäller alltså lugnt tempo ett tag till.