På väg mot mörkare tider?!

Jag har i många sammanhang tagit upp det faktum att jag personligen tycker mig se kraftiga signaler på att vi är snabbt på väg mot mörkare tider.
Visst blir dagarna längre och luften varmare men sinnena hos många känns mörka, inskränkta och tankarna minst sagt svala eller direkt kalla.

Jag läst precis i DN Kultur ett text från Björn Wiman som är en ganska garvad journalist.
Jag har INGENTING emot honom och hans resonemang är naturligtvis på ytan mycket sunt; ”Varför rensat inte Facebook upp i rasismen, sexismen och hoten

160216_prt

Björn tycks inte inte se faran med att blanda ihop det som står i bland annat artikel 19 i FN-konventionen (om allas rätt till yttrande- och åsiktsfrihet) med en gammal svensk lag (1949:105) som skyddar press samt YGL (1991:1469).

Om man bortser från lagarna (som i sig själva är ganska lätta att förstå) så måste vi ha en grundläggande syn på att ALLA har rätt att ha en åsikt, även om den skiljer sig från majoriteten.

Det är normalt väldigt lite fara med denna grundregel eftersom den också innebär att alla andra också kan invända mot åsikter som inte är riktigt sunda.

Problemet är att dock denna grundprincip riskerar att underminera sig själv.
Precis som när en demokrati röstar fram en diktatur så finns det tidvis tillfällen då det inom ramen för åsiktsfrihet tas upp krav på att inskränka samma åsiktsfrihet.

Åsikter kan ibland läcka ut på sociala medier och liknande. Det är dock varken tillåtet eller lagligt att direkt eller indirekt omsätta vissa saker i handling.

Man får tycka vad man vill men man får inte gå omkring och slå folk i huvudet och man får inte heller be någon annan slå folk i huvudet. Vi HAR redan fullt fungerande lagrum för detta och behöver faktiskt inte (enligt mig) ytterligare stärka eller förtydliga dessa lösningar.

Björns tankar kring att Facebook tar inte höjd för de praktiska problemen, vems åsikter som ska rensas bort eller vem/vad som bestämmer vad som är rätt?
Tänk noga på att idag nästan alltid talar ur ett globalt perspektiv och inte ur ankdammen Sverige… Eller vill Björn ha en censurgräns på Internet som sammanfaller med Sveriges?

Lite ironi i sammanhanget:
1) en journalist som egentligen inte tror på åsikts- och yttrandefriheten
2) en journalist som är tveksam till tryckfriheten
3) en person som vill förhindra spridning av människors inskränkta påståenden och påhopp genom att föra fram en, enligt mig, något inskränkt syn på verkligheten

Jag ger dock Björn full frihet att tycka precis vad han vill – jag till och med välkomnar det!

Annonser

Systemkollaps!?

Staffan Landin skrev en tweet häromdagen som fick ganska stort genomslag.
Han använda lätt tillgänglig statistik för att visa att samhället inte alls är nära den systemkollaps som en del påstår.

Staffan valde med glimten i ögat att tagga inlägget #systemkallops vilket så klart medförde stor förvirring. Aldrig tidigare hade ordet ”kalops” slagits upp så mycket i Svenska Akademiens ordlista… för inte kan det väl stavas med två ”L”?!
kalops2

Men efter att första förvirringen lagt sig så började i alla fall jag läsa det blogginlägg som Staffan lagt upp rörande detta (http://staffanlandin.se/?page_id=1745).

Och naturligtvis har han rätt i det mesta.
Jag delar helt hans uppfattning om att skriket om systemkollaps är överdrivna även om det finns stora utmaningar och problem.

Staffan antyder i ett stycke att det faktisk finns problem med fördelningen och det kanske är just detta som många känner som ett problem men som de har svårt att sätta fingret på.

Alla som faktiskt räknar på samhällskostnader och -nyttor inser att det i långa loppet och stora perspektiven alltid är med t.ex. alla former av invandring.
Men i det mindre perspektivet, speciellt i närtid, så kan vissa dra stora fördelar (”Bert Karlssons”) och för andra innebär det stora negativa konsekvenser.

Vi saknar helt enkelt idag bra styrmedel för hur samhället snabbt ska kunna anpassa sig för de nya förutsättningarna.

Det går runt-och-runt

En viktig aspekt som man ofta väljer att glömma bort är att kostnader för olika insatser i samhället skapar arbetsuppgifter för personer och företag.
Att det ”kostar samhället 50 000 per natt” betyder ganska exakt att 50 000 kronor per natt går till några leverantörer, företag och människor. Dessa betalar ofta skatt och om de lyckas undvika det så kommer pengarna till sist nästan alltid konsumeras.

Här bör man kanske fundera på vilka leverantörer man väljer och se till att använda ”närodlade” produkter och tjänster.

Har vi ett problem?

Jo det kvittar hur mycket arbetslösheten minskar, hur mycket rikare vi blir eller hur bra vi mår enligt olika statistiska undersökning om personer i vårt samhälle drabbas negativt eller mår extremt illa på grund av att de inte ges korrekta förutsättningar.

Märk väl att det inte alltid är möjligt för samhället att hjälpa alla – oavsett egna medborgare eller flyktingar. Att må dåligt, hat, konflikter och liknande kommer nämligen alltid, alltid… ALLTID från den egna individen.

Men hur mår vi EGENTLIGEN?!

Att mäta hur ”man mår” är inte helt lätt.
Dock pekar övervägande delen av nationella och internationella studier på sådant som att kunskapsnivåerna, livslängden, välbefinnandet ökar och nästan alla blir rikare.
Fattigdomen är på väg att utplånas men dyker likt pesten som enstaka fall lite här och var.

Även populära slagträn så som våld minskar konstant och på det hela taget har vi allt mindre att gnälla om.
Det är faktiskt riktigt jobbigt för vissa 🙂

Pengar och livslängd är inga bra mått på hur vi mår men mycket pekar på att våra förutsättningar blir allt bättre för den absoluta majoriteten av människor som bor på vår planet.