Jag är nog bara lite trött…

Efter en unik situation med en världsomspännande dödlig pandemi som fortsatt pågår om än något avklingande så genomfördes att vinter-OS i Kina.
Likt en mörk novell så pågick samtidigt mörka planer hos ledningen i Ryssland.

Visserligen hade varningarna kommit många år tidigare när de invaderat Krim-halvön och upprustningen senaste tiden kunde egentligen bara förklaras på ett sätt trots den ibland knepiga retoriken från den ryska ledningen.

Strax innan klockan 02:00 på natten den 24 februari så påbörjade Ryssland en regelrätt invasion mot grannlandet Ukraina. Sannolikt med en förhoppning om en blixtinsats där Ukrainas försvar snabbt skulle bekämpas.
Ryssland hade nog också räkna med samma ganska bleka protest från omvärlden som vid Krim-invasionen…

Men nu några veckor senare verkar planerna inte alls infriats utan Ryssland är i princip isolerat (tillsammans med Belarus) från och av resten av världen. Sällan har vi sett världen gå ihop så tydligt mot någon makt.
Samtidigt som omvärlden stöttat Ukraina med militär materiel så undviker man klokt nog att snabbt ingripa militärt.
Jag tolkar detta som världen denna gång visar tecken på en ny grad av mognad.

Tyvärr gäller det inte den ryska ledningen som nu flyttat tillbaka sitt land otaliga årtionden eller än värre.

Min lekmanna-bedömning är således ganska positivt trots allt elände och jag tror vi faktiskt kommer ut ur detta klokare. Men jag är samtidigt väldigt osäker på mycket i denna soppa…