Nebulosan på andra sidan häcken

Jag hade en liten plan att försöka påbörja med M101-projekt igår kväll efter att jag kommit hem från yngsta dotterns ridning. De utlovade låga molnen tycktes nämligen utebli så vid 21-tiden slängde jag upp riggen på garageuppfarten som ligger norr om huset.

Inriktningen mot polstjärnan gick snabb och guidningen kickade igång men vid fokusering så insåg jag snabbt att gatubelysning störde på tok för mycket.
Efter en snabb blick runt på himlen insåg jag att Orionnebulosan precis gått över häcken och jag hade någon timma innan den skulle gömma sig bakom garageväggen.

Nu hann jag bara fånga ett 40-tal 60sek (light) frames innan guidningen träffade garaget och gav upp när jag låg i badet (då riktade jag om det mot Andromedagalaxen men det är en helt annan historia).

Nya experiment i en petriskål…

Vi dränerade om huset för någon månad sen och det märks en stor förändring i källaren. Det beror sannolikt mest på att vi passade på att isolera med Optidrän och väggarna är märkbart och mätbart varmare.

Vi misstänkte att fuktigheten i väggarna börjat stiga så det var hög tid (45 år sedan sist) att göra detta småtråkiga arbete. Även om mätningar inte visade för hög fukt så fanns det tecken på att något inte var helt ok.

Lite i efterhand började jag fundera på om vi fått något mögelangrepp så nu innan allt hunnit torka upp så passar jag på att göra ett mögeltest i en petriskål.

Tog luftprov idag och nu ska det få stå orört i fyra dygn så får vi se hur många mögelkolonier jag lyckats odla fram. Lite spännande faktiskt…

Och där dog min smartwatch…

För fem år sedan gav min fru mig min första riktiga smartwatch i julklapp. En precis lagom Samsung Gear S2 classic.

Den passade perfekt som komplement till mina ”beaters” som oftast är något bombsäker Casio-quartz när jag meckar bil eller bygger hus, eller någon smått överdimensionera Garmin sportklocka när jag tränar eller är ute i naturen.

Till fest, eller när jag bara vill vara lite offline, kör jag oftast någon trevlig osmart automat.


Så Samsungen var perfekt till t.ex. jobbet eller vanliga vardagen.

Men så i förra veckan så dog den bara helt plötsligt under en promenad. För ett år sedan bytte jag batteri i den så jag var bekant med innehållet och slet snabbt upp boetten för att identifiera eventuella problem.

Noterade att en av de två knapparna åkt ur läge inne i boetten samt att det var en hårfin spricka i en flatkabel… och faktum är att jag är tveksam om jag löser detta 😦

Så jag började snegla på en ny smartwatch då det ändå hänt en hel del på dessa fem år…

…eller har de det?

Jag läste recensioner och test från olika fabrikat och insåg att utvecklingen för smartwatch gått ganska trögt – min fem år gamla klocka var så klar långsammare än de senaste modellerna men det kvittar lite när de nya inte hade några funktioner som utnyttjar denna ökade processorkraft.

Dessutom så verkade batteritiden nästan bara bli sämre!?!

Endast Garmin verkade ha fart på sin utveckling men deras modeller är ofast riktad mot sport och träning både i fysiskt design och OS och det har jag ju redan.

Nej jag vill ha en någorlunda diskret men stilig boett, gärna med ett bekvämt läderband (kommer inte bada med klockan) och funktioner för avisering och allmän hälsomätning.

Får se om jag sträcker mig och köper en ny Samsung Watch 3 som precis kommit ut eller om jag avvaktar. Den större boetten tror jag blir lite stor egentligen (45mm) men den finns i svart vilket jag gillar och dessutom har den lite bättre upplösning samt batteritid…

Men innan dess så ska jag gå igenom min classic en gång till för att se om jag inte kan pressa ur något år till ur den.

Kopierar mitt egna facebook-inlägg

Skrev ett facebookinlägg i morse som jag helt sonika kopierar in hit.

Satt i soffan tillsammans med Madde och kollade på en TV-serie där de sliter ut hjärtan och använder som walkie talkies (!?!) Samtidigt lekte jag med teleskopet ute i trädgården (wifi) – hade snabbt lyckats hitta NCP (”himmelsnordpolen”) med 0’52” noggrannhet och guidningen låg mest under 1″, den så kallade plate solvingen gick blixtsnabbt vid byte av objekt och centrerade perfekt.En perfekt kväll med andra ord!

Nu önskar jag mig bara fler molnfria kvällar och kanske en autofokus-lösning 🙂

* kanske även en skål chips och en öl


Ett lagom småtramsigt inlägg men det stämmer så väl med känsla av det här med EAA (Electronically-Assisted Astronomy) som de senaste åren förändrat situationen ganska mycket för oss som inte måste frysa och få orginalfotonerna från avlägsna deep sky objekt skjutna direkt på hornhinnan.

Ganska kul faktiskt att fotoner som färdats genom rymden i miljontals, ja ibland flera miljarder år, snopet hamnar på ett CMOS-chip och registreras som en elektrisk signal med elektroner för att digitaliseras i en dator och skickas via elektromagnetiska fält till en annan burk som omvandlar det igen till elektroner som i sin tur till nästa burk…
Tänk vilken chock efter att ha levt ett så långt och lugnt liv att plötsligt bli omvandlad och analyserad i rasande tempo!

Fast egentligen händer nästan samma saker om fotonen träffar hornhinnan.
Det riktigt ”magiska” är väl hur våra hjärnor registrerar strukturer och faktiskt tänker på vad de innebär och betyder.

Min vana trogen kunde jag inte låta bli att ta ett tiotal lights som oprocessat påminner mycket av det man kan se direkt via ett okular.

M31 10x30s lights oprocessat utan darks

Jag upplever att ASIAIR pro passar mig perfekt även om det så klart alltid finns mer att önska.

Den här gången gjorde jag en snabb inställning med monteringens polsökare. Efter en sekundsnabb plate solve så körde jag en PA från soffan som tog några minuter eftersom jag var tvungen att gå ut och justera lite.

Kalibreringen för guidningen tuggade på ett tag (kanske två minuter) men det kan berodde nog på fel gain för guidekameran. Efter att ha skruvat upp den ett snäpp gick det blixtsnabbt och guidningen fungerade perfekt resten av passat när jag panorerade till andra objekt.