Lägesrapport…

Insåg att jag inte skrivit något i denna blogg på ett tag. Inget extremt (så som de långs pauserna för några år sedan) men lite lagom långt för att det ska klia lite i tangentbordsfingrarna…

Nu har jag arbetat mer än sex månader på nya jobbet och jag konstaterar att det är ett spännande och utmanande jobb.

Jag konstaterar också att jag behöver strukturera om mitt arbetssätt lite för att optimera upplägget – sådant är alltid nyttigt och kul.

LFV som jag jobbar vid nu är samtidigt i en fas av förändringar har jag insett.
Det är stort fokus på robusthet samt informations- och IT-säkerhet i skuggan av all de hot som förekommer.

Men även om jobbet är en stor del av livet så är privatlivet naturligtvis det primära.
Här har det kanske rullat på lite för ”bara i farten” och i alla fall jag upplever det som jag ibland missar att ta tillvara på vissa dagar utan låter dem smita undan för lätt.

Jag försöker dock styra upp detta och känner att jag har kontroll och hoppas på en rent ut sagt fantastisk vår 🙂

Motorcykelsäsongen närmar sig

Igår tog jag en tur på nya motorcykeln men tog det försiktigt då det bara var en grad över nollan. Måste erkänna att det inte alls minskade suget till torr och vårvarm asfalt. Min nya Street Triple RS är helt enkelt underbar och jag har svårt att vänta.
Nu är det som tur är inte så långt bort.

I garaget står även den gamla Kawasaki ER6:an och väntar på vårluft.
Den kanske blir kvar ett bra tag till och jag hoppas få ut min äldsta på lite övningskörning så fort vädret tillåter.
Har införskaffat intercom som säkert kommer fungerar bra i detta sammanhang.

Lita på att jag kommer återkomma i detta ämne i denna blogg.

Och det här med galaxerna

Det har varit en dålig säsong för astrofoto men jag har förhoppning om att kunna utnyttja vårmånaderna för att fotografera lite eller många galaxer.

Just nu är jag faktiskt väldigt nöjd med min utrustning och det känns nästan lite konstigt att konstatera att jag inte har något på den (realistiska) önskelistan.
Den dåliga säsongen har väl säkert dämpat det hela lite och tanken på en ny monokrom astrokamera med nytt filterset ligger långt borta.
Även sådant som stabilare montering och ny refraktor har trillat ut från priolistan.

Nu är fokus på att lära sig mer om det man har och inte minst efterbearbetning, efterbearbetning och efterbearbetning.

Jo bilden på detta inlägg är på gränsen till astronomisk eftersom det handlar om norrsken som för några veckor sedan tog sig ända ned till Holland och här i Nyköping var det ovanligt fint ljusspel för denna breddgrad. Hade bara med mig min numera lite gamla Samsung S10:a så det blev inga bra bilder så ni får lite på hur fint det var!

Nu skjuts det i närområdet

Nu skjuts det nästan varje dag och natt i sverige.
Våldet har trappats upp extremt mycket inom många områden och utvecklingen är skrämmande.
Vad som kanske är mer skrämmande är samhällets totala brist på att kunna göra något åt detta problem. Helt ärligt finns det nog inga snabba lösningar på detta för det är ett djupare problem där många saker måste klaffa innan det blir bra.

Nej det är inte socioekonomiska aspekter, eller utbildning, eller bakgrund, eller rika eller fattiga eller muslimer eller kristna utan det är samhället som blivit lite dysfunktionellt.

Vi alla har dock den demokratiska skyldigheten att försöka förstå hur detta hänger ihop och hur vi som individer kan bidra och vad vi ska be våra politiker att göra (”all makt utgår från folket” o.s.v.).

Naturligtvis löser vi detta – frågan är bara hur lång tid det kommer ta och hur många som skadas och dödas innan.

Det skjuts också en hel del utanför våra gränser

Här syftar jag på det fullskaliga kriget mellan Ryssland och Ukraina.

Det är tydligt nu att den tendens vi sett sedan 80-talet faktisk är fullt utvecklad.
Avancerad vapenteknik leder inte till snabba konflikter även om man använder klassisk fullskalig krigföring.

Tvärt om får samtliga kombatanter mer förmåga till motståndskraft under längre tid och avgörande slag är svara att få till stånd. Det blir oftast närmast ett utnötningskrig som dock inte alls påminner om första världskrigets skyttegravskrig.

Nej kriget är rörligt och delvis rörig men det stora hela ganska långsamt och trögt.

NATO

Jag är nog inte för eller emot NATO och kan acceptera båda lösningarna.
Nu har vi dock bestämt att gå med och då tycker jag det är sunt att gå vidare.
Om vi inte går med så behöver vi stärka vårt militära och civila förmåga rejält.
Vi måste då återgå till tidigare 4-5% av BNP i försvarsutgifter.

Problemet med NATO, Sverige och Turkiet visar på hur pass lite denna försvarsallians påverkar politiskt, inte minst inom ett lands gränser.
Vissa påpekar att hur kan sverige gå med i en allians där en närmast diktatorisk ledning (Turket) får leda taktpinnen?

Ja kanske just därför säger jag.
Det här visar att även en diktatur, en monarki, en republik och allt annat kan verka inom samma allians.
Alliansen är för försvar mot externa agrepp, INTE mot interna angelägenheter eller politik mellan länder inom alliansen.

Produkttest ASIAIR PRO och EAF

ZWO ASIAIR Pro

Eftersom 2020 blev ett pandemi-år så gavs det lite oväntat stort utrymme för lite annat fokus än normalt.

Bland annat uppgraderade jag min amatörastronomiska utrustning med:
– Ny Skywatcher HEQ5 Pro montering
– ZWO ASIAIR Pro ”astro-dator”
– ZWO Electronic Automatic Focuser

Sedan ganska länge hade jag förlitat mig på en lite äldre laptop full med olika nedtankade programvaror. Men när jag läste lite om ASIAIR Pro (AAP) så blev jag sugen att testa då den verkade skapa en möjlighet till att förenkla en hel del saker.

I botten är den en Raspberry Pi 4 tillsammans med en enkelt ZWO-utvecklat ”power-HAT” monterad i en snygg aluminiumlåda.

Burken känns väldigt välbyggd och är lätt att montera t.ex. på ett sökarfäste.

Hårdvaran inne burken är dock inte direkt imponerande även om vi här talar om den snabbaste Raspberryn. Power-HAT:en ger fyra 12V-uttag som kan användas för att driva utrustning.
Man kan styra on/off på dessa men inget annat (t.ex. värmeband).

Vissa har upplevt störningar om man försöker ta ut för mycket ström totalt sett. Detta har dock inte jag upplevt trots att jag driver HEQ5:an just nu den vägen – kan delvis bero på att jag har separat drivning för min huvudkamera.

Power-HAT:en har även en ”DSLR-koppling” som används för att styra slutaren på kameror som har begränsad slutartid via USB-anslutning (främst Nikon DSLR).

Det finns 2 stycken USB3-portar och lika många USB2-portar. Det kommer nog en del snabbt göra slut på men det löser man lätt via en fristående USB-hubb.
NOTERA: Denna AAP är kompatibel med många DSLR:er men bara med dedikerade astrokameror från ZWO. Flertalet av dessa ZWO-kameror har inbyggd USB-hubb.

Förutom detta så finns en SD-kortläsare som har ett 32GB kort monterat där operativsystem och applikationer lagras (se till att ta backup på denna, inte minst licensnyckel).

Det följer med ett 64GB USB-minne där bilder och sådant lagras.

Till sist så finns även ett ethernet-uttag (vanlig RJ45) som kan användas istället för det inbyggda WiFi-gränssnittet.
NOTERA: Raspberry Pi 4 har inbyggt WiFi med hög hastighet men direkt skrattretande dålig räckvidd. WiFi kan bara användas om man hela tiden står bredvid teleskopet.
Jag rekommenderar att man ansluter AAP via ethernet-uttaget till en egen lösning.
Min lösning är en direktansluten äldre DLINK DIR-655 som får skapa ett eget ”Astro-WiFi”.

Programvaran

ZWO har gjort en lite anpassad NINA vilket inte är fel (jag gillar NINA även på dator).
Den kommer du åt via en ”app” som finns för både IOS och Android och därmed kan köras på mobiler och plattor med dessa operativsystem.

Vill du köra den på dator så går det bra via en emulator. Jag har bara testat på Windows med BlueStacks och det funkar bra.

Väl när det är uppe och snurrar och man gjort en grov pol-inställning så kan man finjustera denna PA via applikationen. Är väldigt smidig och känns mest som ett litet spel.. Här nedan fick jag en glad gubbe efter 3 min och 50 sekunder.


Nästa steg är ofta att göra en ”Plate Solve” som oftast går minst lika smidigt.

I mitt fall har jag kopplat in AAP direkt till min HEQ5 via en EQDIR-kabel.
Jag använder alltså aldrig någon handkontroll (den ligger nedpackad någonstans).
Efter ”platesolven” och med synkad montering så har jag oftast nått avsevärt högre precision än via 1, 2 eller 3-stjärnig justering.

Nu skippar jag detaljerna och vill påstå att här har du två vägar att gå.

Antingen kör man LIVE vilket är en realtidsstackning som ger en EAA-upplevelse som är trevlig (speciellt om man har barn och andra som man vill visa någon DSO).

Eller så lägger man upp ett schema för en komplett fotosession, klickar på kör och går och lägger sig.

Båda dessa metoder gör dock arbetet automatiskt och behöver inte övervakas om man inte vill. Det går perfekt att sitta i soffan och titta på Netflix medans teleskopet samlar in fotoner.

Min slutsats är att allt AAP:n gör kan nog en dator göra bättre men ändå så tillför AAP:n en enkelhet som jag verkligen gillar. Jag tror att jag definitivt gör fler observationer när jag har den och slipper rigga upp laptoppen.

Denna produkt kan jag definitivt rekommendera.

ZWO Electronic Automatic Focuser

En sak som jag länge saknat var automatik för fokusering. Dels är jag dålig som attan (lat?) och får ofta mindre bra fokus när jag observerar men jag inser också att den behöver underhållas under längre pass.

Därför frågade jag min leverantör om de inte kunde se till att jag även fick utvärdera en ZWO EAF 🙂

Jag kan inte säga att jag hunnit utvärdera denna så jättemycket men det jag hittills märkt är att den verkar fungera precis som jag önskat. I min konfiguration har jag ingen extern temperatursensor men hittills har det inte varit något större problem.

Jag sätter upp att EAF:en ska refokusera varje timme eller vid 1 grads förändring.

Det här automatiserar processen ytterligare och är kanske en direkt förutsättning för att på allvar köra detta utan manuellt ingrepp.

Det här betyder att jag rekommenderar även denna lilla röda burk.

Monteringen Skywatcher HEQ5 Pro är helt min egna medans båda röda ZWO-burkarna är på ”öppet köp” från leverantören.

Jag räknar dock med att behålla dessa och redan nu känns det ju naturligt att börja snegla på en kyld DSO-kamera från ZWO istället för min trogna Canon 1100D.

Fast det kanske bara är en önskedröm som aldrig kommer slå in…

Nebulosan på andra sidan häcken

Jag hade en liten plan att försöka påbörja med M101-projekt igår kväll efter att jag kommit hem från yngsta dotterns ridning. De utlovade låga molnen tycktes nämligen utebli så vid 21-tiden slängde jag upp riggen på garageuppfarten som ligger norr om huset.

Inriktningen mot polstjärnan gick snabb och guidningen kickade igång men vid fokusering så insåg jag snabbt att gatubelysning störde på tok för mycket.
Efter en snabb blick runt på himlen insåg jag att Orionnebulosan precis gått över häcken och jag hade någon timma innan den skulle gömma sig bakom garageväggen.

Nu hann jag bara fånga ett 40-tal 60sek (light) frames innan guidningen träffade garaget och gav upp när jag låg i badet (då riktade jag om det mot Andromedagalaxen men det är en helt annan historia).

Kopierar mitt egna facebook-inlägg

Skrev ett facebookinlägg i morse som jag helt sonika kopierar in hit.

Satt i soffan tillsammans med Madde och kollade på en TV-serie där de sliter ut hjärtan och använder som walkie talkies (!?!) Samtidigt lekte jag med teleskopet ute i trädgården (wifi) – hade snabbt lyckats hitta NCP (”himmelsnordpolen”) med 0’52” noggrannhet och guidningen låg mest under 1″, den så kallade plate solvingen gick blixtsnabbt vid byte av objekt och centrerade perfekt.En perfekt kväll med andra ord!

Nu önskar jag mig bara fler molnfria kvällar och kanske en autofokus-lösning 🙂

* kanske även en skål chips och en öl


Ett lagom småtramsigt inlägg men det stämmer så väl med känsla av det här med EAA (Electronically-Assisted Astronomy) som de senaste åren förändrat situationen ganska mycket för oss som inte måste frysa och få orginalfotonerna från avlägsna deep sky objekt skjutna direkt på hornhinnan.

Ganska kul faktiskt att fotoner som färdats genom rymden i miljontals, ja ibland flera miljarder år, snopet hamnar på ett CMOS-chip och registreras som en elektrisk signal med elektroner för att digitaliseras i en dator och skickas via elektromagnetiska fält till en annan burk som omvandlar det igen till elektroner som i sin tur till nästa burk…
Tänk vilken chock efter att ha levt ett så långt och lugnt liv att plötsligt bli omvandlad och analyserad i rasande tempo!

Fast egentligen händer nästan samma saker om fotonen träffar hornhinnan.
Det riktigt ”magiska” är väl hur våra hjärnor registrerar strukturer och faktiskt tänker på vad de innebär och betyder.

Min vana trogen kunde jag inte låta bli att ta ett tiotal lights som oprocessat påminner mycket av det man kan se direkt via ett okular.

M31 10x30s lights oprocessat utan darks

Jag upplever att ASIAIR pro passar mig perfekt även om det så klart alltid finns mer att önska.

Den här gången gjorde jag en snabb inställning med monteringens polsökare. Efter en sekundsnabb plate solve så körde jag en PA från soffan som tog några minuter eftersom jag var tvungen att gå ut och justera lite.

Kalibreringen för guidningen tuggade på ett tag (kanske två minuter) men det kan berodde nog på fel gain för guidekameran. Efter att ha skruvat upp den ett snäpp gick det blixtsnabbt och guidningen fungerade perfekt resten av passat när jag panorerade till andra objekt.

Mars i oktober…

Tog ut teleskopet på baksidan kanske mest för att titta lite närmare på Mars som är väldigt trevlig på himlen just nu. Men kanske var jag trött för det blev mycket strul och trots en del fipplande med filter och okular så blev det långt ifrån perfekt.

Jag övergav därför snabbt mina visuella planetobservationer och riktade in teleskopet på zenit och lät min EOS-kamera få jobba lite istället.
Inget avancerat utan bara några bilder med 5-60 sekunders slutartider.

De obehandlade bilderna på ett område visade tydligt hur lite vi egentligen ser!

En annan bild använde jag för att studera hur pass mycket komaproblem jag egentligen har med mitt paraboliska f/5-teleskop – är det värt att investera ett par tusen i en komakorrektor eller kan jag leva så här ett tag till?

Här är resultatet…

Ovan är hela bilden från kamera
Tittar man närmare uppe till vänster på bilden see man en hel del koma och kometer 🙂
Uppe till höger på bilden verkar dock komaproblemet omvänt – troligen sabbade jag kollimeringen någonstans på vägen (gjorde en ganska noggrann i början av kvällsaktiviteterna)

Slutsatsen är att komakorrektor inte står högst upp på priolistan just nu.

Full rulle under tunga moln!

Nu är det oktober och detta år rusar på med en hel del konstiga ”knixar”. En del bra, en del dåliga, en del bara konstiga.

Lite undrar man hur länge det ska vara så här. Är det bara nu (i år) eller kommer detta prägla hela 20-talet?

På mitt arbete är det verkligen fullt upp och det är i praktiken ca 150% beläggning. Sådant känns lite konstigt när många grannar varit permiterade. Jag sitter ju också hemma eftersom jag nästan helt arbetar på distans i dessa coronatider (direktiv från arbetsgivaren). Min fru gör som tur är mig sällskap så helt ensamt blir det inte.

Samtidigt försöker jag få tid att fixa lite i backloggen i hemmet. Bytte kyl och frys och då blir det naturligt att fixa lite av det som inte blev så bra (eller färdigt) vid köksrenoveringen.

Jag har inte hunnit få på vindskivorna efter takomläggningrn eftersom grävarna dök upp. Nu är dräneringsarbetet inne på andra veckan och det börjar bli klart.
Känns skönt att för en gångs skull inte göra allting själv utan leja bort det som helenterprenad.
Blir ändå en massa efterarbete i trädgården och återuppbyggnad av altanen.

Spa-poolen behöver också återställas så man kan ta sig sina välbehövliga varma dopp…


Parallellt med jobbet och hemmaarbetet så klämmer jag så klart in lite fritidsintressen också.

Motorcykeln är troligen parkerad för året och kanske blir det lite service på den så allt är klart när nya säsongen är här. Istället så låter jag amatörastronomin ta lite mer plats även om vädret varit riktigt uselt senastentiden.

Min budgetram för denna hobby har jag satt ganska lågt. Inom astrofoto är dock begrepp som ”billigt” väldigt relativt.

Jag är nöjd med min nuvarande konfiguration förutom att min ASI 120MM mini vägrar arbeta med min primära astro-dator pga USB3-problem. Får istället köra en äldre dator som tidvis inte orkar med tror jag.

Men i övrigt är min Skywatcher 150PDS på en HEQ5 perfekt för mig. Tillräcklig för visuellt bruk, snabb nog för DSO-foto, stabilt nog, tillräckligt portabelt (nära min övre gräns) o.s.v.

Passade för övrigt på att använda 3d-skrivaren (ytterligare ett fritidsintresse) för att göra lite nyttiga saker inför säsongens astro-sessioner.

Ska fixa en del saker till och ska nog sen planera in familjekvällar under stjärnhimlen. De flesta av dem är intresserade av lite visuella observationer men jag har varit dålig på att hjälpa dem med det.

Ja ja det snurrar som sagt på och imorgon ska jag testa att rida häst på Matildas ridskola (efter hennes lektion). Får se hur många blåmärken det genererar…

Himla kul leksaker

Då har jag nog börjat få kläm på min nya utrustning för att studera natthimlen – ett par kvällar med övningar i att kalibrera med polstjärnan och nu idag en första kollimering med laser har gett mersmak.

Laserkollimering pågår

Ikväll tänkte jag primärt köra lite visuellt och testa lite av Meade Serie 4000-okularen. Har totalt fem stycken (6, 9, 13, 18 och 32mm brännvidd) samt en 2x barlow samt en gigantisk Skywatcher 28mm med 2 tums fattning.

Jämförde dem med ett gammalt 6mm HM-okular som jag hade i min gamla 114mm reflektor som jag fått av min farmor – viss skillnad i storlek!

När solen gått ned en bit under horisonten påbörjas kvällen experimenterande under Bortle 5-himlen (ganska ljust mörker med andra ord) i sällskap med 32 miljoner små blodsugande kompisar.

Idag är det bara lek och jag konstaterar att jag måste bli bättre på att justera in polstjärnan eftersom jag ser en uppenbar ”drift” även på korta exponeringar med kameran (använder en Canon EOS 600D i primärfokus).

Fångade något ”oidentifierbart” framför M31 på en av de korta exponeringarna.

Trots ganska mediokra bilder och ett ganska slött visuellt observerande så var det skitkul (R) att återuppta sin hobby efter så många år – och denna gång med mycket modernare och bättre utrustning 🙂

Naturäventyr med astronomiska dimensioner…

Min fru, jag och den yngsta är hemma själva nu då den äldsta gör GMU och de två mellankidsen flyttat hemifrån.

Så det var ingen som frågade om varför vi packade tre ryggsäckar med liggundetlag, sovsäckar och hängmattor. Vi valde åka till en plats som vi testat förrut som ligger en bit in på sörmlandsleden vid kusten mot Bråviken. Natten skulle bli lite kallare visste vi och det slutade med att det blev två personer i en av hängmattorna…

Dock var det ett underbart väder och vi spelade spel och hade det mysigt fram till solnedgången.

Väl nedkrupna i sovsäckarna kunde vi blicka ut över vattnet genom myggnätet. Denna natt så sken månen så starkt att man lätt kunde läsa en bok!

Dock var den inte ensam utan solsystemets två jättar tävlade om uppmärksamhet strax bredvid månen. Faktum är att bilden jag tog med min Samsung S10 fångade hur åtminstone Jupiters sken reflekteras tydligt i Östersjöns vatten – häftigt!