Livstecken

Livstecken?!
Inser att det nästan var en månad sedan jag gav ifrån mig något livstecken här på mitt space.
Beror nog på att jag har prioriterat andra saker och helt enkelt inte haft något att skriva om.
Eller det är ju inte alls sant…. det finns ja alltid massor att skriva och prata om men det är inte alltid så lätt att komma till skott.

Sommaren är här enligt kalendern och kanske även vädermässigt för morgonfikat på jobbet ute i det fria var jättevarm.
Skönt

Tyvärr så förstördes lugnet av ett par riktiga kvinnor-kan-"tjejer" (30+, 40+ samt 50+) vid bordet.
De spydde galla över alla med fel kromosonuppsättning för att i nästa stund bara fördjupa alla eventuella obefogade könsroller som finns.
Jag måste säga att jag blir förvånad över att vissa kvinnor (nä inte alla och inga som jag känner nära) har sådant behov att förverkliga sig själva men samtidigt inte kan erkänna detta utan gömmer sig bakom det här med rättvisa mellan könen.
Det som utmärker dessa kvinnor är att de inte egentligen bryr sig speciellt mycket om rättvisorna mellan könen utan (o)rättvisan mot dem.
De har nämligen oftast egon som är större än globen men verkar samtidigt väldigt måna om sitt, på gränsen till rädda.
Det handlar inte om "vi, oss, dom" utan egenligen oftast om "jag, mig, jag och migsjälv".

Män brukar glatt erkänna sitt ego och skratta åt det.
Andra män brukar ibland fnysa lite smått eller skratta med dem… ibland skratta åt dem om de misslyckas.

De kvinnor som erkänner sina ambitoner får dock utstå massor av skit från andra kvinnor så det är inte sant.
Vissa kvinnor klarar dock av detta med en mobb av avundsjuka (?) könskollegor och blir då oftast extremt framgångsrika.
Men för varje framgångsrik kvinna i ledningsposition finns säker nio som gett upp efter den interna häxjakten.

Oj det blev mycket om vad som på ytan ofta kallas könsdebatten men egentligen alltså är något annat.
Nästa gång tror jag att jag tar upp några enklare saker som världsfreden och religion i sverige idag.