Snart är september också slut…

2020 är som bekant ett annorlunda år och kanske har jag nu resignerat lite och tänkte följa med strömmen ett tag och inte kämpa emot. Sommaren har varit väldigt bra men tyvärr kanske jobbet drog igång lite väl mycket på en gång men det är sannolikt högst övergående.

Privat så händer också en hel del med takomläggningar, bankbyten (och omförhandlade lån), en nioåring som verkligen vuxit och nu nästa vecka en helt egen vallgrav då vi börjar dränera om huset.

På det mer personliga planet så inser jag att nog har ett behov av att faktiskt underhålla några hobbies. Lite att prioritera kvalitet framför kvantitet.
Träning och friluftsliv räknar inte in i detta för det är en hygienfaktor både för mig och min fru.

Nej min hobbisar just och en tid framåt är nog det här med motorcykel och amatörastronomi … det känns liksom som jag landat lite där.

Extraordinära tider…

Corona-tiderna fortsätter och jag tycker mig se tecken på att många börjar bli mindre försiktiga.

Personligen tror jag det tyvärr är som så att vi kanske än så länge bara sett toppen på ett ganska obekvämt isberg…

Naturligtvis hoppas jag ha fel men personligen kommer jag även fortsättningsvis ha samma försiktighetsåtgärder som tidigare.

Endast en totalt avklingad smittspridning, vaccin eller effektivt antiviralt medel kan i nuläget få mig på andra tankar.

Effektivt utnyttjade av tiden…

Har arbetat hemifrån nu i ett par veckor vilket inte är helt onormalt men samtidigt så förvånas jag över hur mycket man får gjort när det inte finns så mycket störmoment.
Jag hinner t.o.m. någon extra joggingrunda på lunchen och ändå mycket mer än vanligt.
Har ju inte långt till kontoret så jag kan inte skylla det på restid utan mest på bättre fokus.

nanoKEY1 Har fått lite mer tiden är till lek också.
3D-skrivaren jobbar lite mer än vanligt och bildredigeringsprogrammen dammas av.

T.o.m. mitt sällan använda Korg nanoKEY studio har fått se ljuset lite mer än vanligt…

Frågan är hur/om man ska kunna anpassa sig tillbaka till den ”normala vardagen” ?!

 

Vad kan gå fel?

Fredag förmiddag och jag passar på att ta en snabb fika vid min arbetsplats.

Nu är det inte långt kvar till #TGIF men som för många andra så innebär inte detta några stora utsvävningar utan mest att umgås med främst familjen, ha lite #fredagsmys och kanske se nått bra på televisionsapparaten.

Som vanligt håller jag mitt kortisol på lagom hög nivå fram till strax efter lunch då man går in i något småpsykedeliskt stabsläge och börjar gå igenom vad som helt enkelt får flyttas till nästa vecka.
Eventuellt blir det något extra möte om något som borde fungera annorlunda i något IT-system…
 
Jag menar, vad kan gå fel ?!
ingetfel

Vilket skämt det här blev!!!

Jag konstaterar att jag i årtionden kallat denna blogg för min mest officiella men inser att den inte alls speciellt konstruktiv eller upplysande för någon mer än mig själv.
s-l640
Jag lider nämligen av patologiskt dåligt minne (har jag för mig) och sådana här sidor hjälper mig att komma ihåg vad jag tänkt och gjort för något år sedan – eller kanske bara igår.

Ja ja jag får bjuda på det och kanske finna mig i att jag kanske på nytt får försöka att skapa en mer konstruktiv blogg parallellt med den här.

 

Andra årtiondet snart slut…

Nu är det snart nyårsafton igen.
Naturligtvis är varje nyår unik då det alltid handlar om att ta farväl av ett år som aldrig återkommer och inviga ett nytt. Men just på år som slutar med en nia så blir det lätt som så att man börjar summera hela årtiondet.

Jag gjorde inte detta som 2-åring december 1969 men kommer väl ihåg detta från 79, 89, 99 och 09. Nu är det alltså dags en femte gång för min del.

Jag konstaterar att för mig personligen så har livet varit väldigt bra under hela 10-talet.
00-talet hade delvis varit kaotiskt och jag omgrupperade helt, skilde mig och byggde nytt. Det var den plattform som jag gick in i vid 10-talets början med bland annat en lite ”sladdis” i en delvis ny konstellation.
Även arbetet var nytt från med 2009 och det kändes helt rätt då men naturligtvis så kan man tidvis känna behov av andra utmaningar nu elva år senare.

Men precis lika mycket som mitt personliga liv med nära och kära varit väldigt bra under 2010-talet så anser jag att samhällsklimatet och därmed politiken glidit snett.
För mig som växt upp under 70 och 80-talet samt fått barn under 90, 00 och 10-talet märker verkligen hur samhället polariserats.
Det är som man inte längre orkar analysera olika företeelser utan det stämplas direkt av olika ytterfalanger som svart och/eller vitt.

Alla vi som är någonstans i mitten och önskar basera sina antaganden och åtgärder på fakta får väldigt lite utrymme. De extrema tar tidvis allt syre.

Jag skyller inte på någon politisk falang eller gruppering. Nej detta är inte nynazisters fel, vänsterradikala eller muslimska krigare utan samhället i stort.
Det handlar med om rubriksättning, clickbaits och snabba ogrundade slutsatser.
Samhället VET detta men gillar fortfarande utvecklingen… skumt!

Ska man vara filosofisk och dra liknelser så kan man kanske hoppas att dessa extrema syreförbrukare faktisk slocknar när det konsumerat allt och då kan de mer nyanserade tankar åter få komma tillbaka.

 

 

Funderar på en annorlunda klocka…

Jag är lite löjligt intresserad av armbandsur men har en mycket sparsam budget för införskaffande av klockor rent generellt. Till vardags kör jag oftast med en smartwatch (just nu oftast en Samsung Gear S2 som har fler år och ett batteribyte bakom sig) men när det blir lite mer friluftsaktiviteter åker min Garmin Fenix 3 på armen istället.
Men ska jag vara lite mer representabel så blir det nästan alltid en automat.
Min favorit är en ganska anspråkslös och diskret Victorinox.

Nu har jag dock länge gått och sneglat på 24-timmarsklockor och kan inte släppa Botta-klockorna. Tycker verkligen t.ex. UNO 24 är kanonintressant och kul !!!
Vad tycker ni?

https://www.botta-design.de/en/watchmodels/uno-24/uno24-titan-black-green-quartz/a-10000/

Då, nu och mot oändligheten…

20190905_1534387382466471766721797.jpgSom vanligt är den här bloggen allt annat än prioriterad och när jag väl lägger ut något så kan man säkert ifrågasätta kvaliteten…

Hur som helst så drog det igång ordentligt efter den underbara sommaren. Det var ingen kanonvärme i år men både jag och familjen är nöjda.

På jobbet har det rusat på med många spännande utmaningar och jag tycker jag fått ett rejält flyt förutom när det kommer till löneförhandling 😉

Har blivit en hel del resor till bland annat Göteborg för att träffa kollegorna.

Nu när termometrarna faller så inser jag att det är dags att flytta in sommarväxterna från trädgården, tömma poolen ned till utloppet och göra allt det där andra som måste göras (vinddruvorna som mognade är redan inplockade).

Inser också att det nog inte blir så mycket mer motorcykelåkande till i år.
Kanske hinner jag med en sista tur nästa vecka…
…jag menar vad kan gå fel med ett sista åk ?!

2d81e62fe23160f754a6ea4947762da8--funny-wallpapers-sport-sport6702782278442164688.jpg

Men framtiden är svår att sia om så istället begrundar jag det trevliga besöket på Nils Oscars bryggeri här i Nyköping, den oplanerade bekantskapen med en autonom minibuss i Göteborg och att få sitta på i en V90 istället för bakom ratten!

 

Smygsemester…

Denna vecka tar jag två dagar semester lite som en övning för de fyra veckor helsemester som jag och min fru planerat ihop denna sommar.Ovanligt kort för oss med 35 respektive 37 dagar semester men kanske har vi en baktanke om vädret tvingar oss till en klimatförstörande semesterresa söderut senare i år.Fast just nu överlever jag trots det tidvis mindre roliga vädret. Kunde vara värre tycker både jag och min lilla kompis som jag hade på stranden här om dagen…