Det kändes som saker och ting började trilla på plats vilket jag också skrivit lite om här på bloggen.
Var riktigt glad och lycklig för första gången på ett tag och såg fram emot en lugn och mysig helg.
Kände verkligen att jag nu behövde just lite lugn och ro för att slicka mina sår.
Fast igår kväll insåg jag att jag nog ropat hej för tidigt… det finns mycket elände kvar att bearbeta.
Fick mig att fundera på vilket brist det är att man inte är troende och kan skylla på någon gud.
Jag tror ju inte ens på karma utan måste helt enkelt finna mig i att slumpen och världen är grym ibland.
Ja, hur som helst så slog jag på TV:n och såg att ett turkiskt plan tappat motorn och störtat.
En hemsk historia med många jätteskadade och en hel del döda
Sådant brukar ju ge lite distans till sina egna problem.
Även om det kanske inte hjälpte så fick jag ett litet brev idag som hjälpte massor