Jag har inte kunnat låta bli att lägga mig i den politiska debatten så här strax innan riksdagsvalet.
Faktum är att jag dragits med ganska rejält i detta val.
Via inlägg i olika forum har jag ventilerat min politiska syn mer öppet än vanligt.
Tyvärr har jag inte varit direkt konstruktiv utan lite som vanligt har mycket av min input varit ren kritik – men det faktiskt är inte helt mitt fel.
Jag kan direkt slå fast tre saker:
1) Feministiskt Initiativ är ett mycket intressant alternativ.
Feminism definieras olika men de flesta i sverige idag (väljare) anser att det står för bland annat rättvisa.
Naturligt nog är de aktiva i partiet ofta mer insatta och engagerade i feminism än genomsnittsväljaren.
Och då framkommer det att en stor skara av de mer aktiva i FI faktiskt anser att feminism och socialism står väldigt nära varandra.
För mig är det ett gammaldags och tråkigt synsätt som till stora delar mörkas för den breda massan.
Detta ”bevisas” av den så vackra, men osanna, slogan att man ska rösta rosa.
Egentligen handlar det nämligen om att rösta mer blodrött än vad som funnits på den politiska arenan detta årtusende.
FI kan sannolikt inte få bort detta ”problem” inom närtid även om man vill det. Det här går helt enkelt inte att ”tvätta bort” för det är närmast ett grundaxiom för många i partiet.
2) Miljöpartiet har många mycket sunda argument och politiska agendor.
Dock så har man lyckats få in aktiva i partiet som är enkelt uttryckt galenpannor.
Jag har också använt uttrycket ”knäppgökar” vilket dock egentligen orättvist diskriminerar en art av fåglar.
MP behöver och kan tvätta bort sina svarta får.
Att vara knäpp är helt enkelt inte integrerat i miljöpartiets politik så fram med hårdhandskarna precis som inom SD (se nedan).
3) Sverigedemokraterna har tagit upp en del frågor som berör många väljare.
Att de etablerade partierna vägrat tala med SD är bara löjligt och på sandlådenivå. Här har stora partier som S och M spelat helt i händerna på SD vilket är penibelt.
Det finns många saker att säga om detta och många teorier om samverkande faktorer.
Naturligtvis spelar SD:s självrensning in en hel del i att man nu lyckas etablera sig. Dock har man kanske redan tangerat hur långt de kan gå innan grundkonceptet krackelerar.
(Lite som FI:s omöjliga situation att man inte kan ta bort vissa saker oavsett hur illa de ser ut)
En observation är att många, även högt aktiva, inom SD verkar ha en ganska låg begåvningsgrad. Detta leder till att man har svårt att se helheten och ofta ser hot även där det inte finns några sådana.
Det är dock viktigt att inte fnysa åt detta för begåvningen kan lätt beskrivas med en normalfördelningskurva och nästan hälften av alla potentiella väljare har lägre begåvning än genomsnittet !!!
Nää nu måste jag nog sluta för denna gång…
Tommy Blomqvist 