Effektiv eposthantering

Denna vecka har jag tagit höstlov eftersom jag kände jag behövde det.
Även min snart 5-åring kändes också lite sliten så nu har hon och jag tagit det ganska lugnt.
Speciellt i början av veckan var det mesta annorlunda då mammakvinnan var på konferensresa och alla tre storasyskon på egna små uppdrag ute i världen.

Naturligtvis så sneglar man in på sina jobbmail och funderar då på det här med effektiv e-posthantering…

20151029_075355

Faktum är att det är lite tråkigt att se hur folk lätt slänger iväg ett e-postmeddelande och sedan släpper ärendet.
Det har blivit lite av en folksjukdom inom vissa arbetsområden.

Skärmklipp2Det är inte bra, eller speciellt effektivt, att man ser att 30-40 mer eller mindre kvalificerade frågor skickas in och trots autosvar så förväntar sig vissa att detta innebär att de lämnat över frågan utan krav på att bevaka den själva.

I vissa fall förväntas dessutom snabb återkoppling och i extrema fall möts det med förvåning att man inte tagit del av meddelandet under t.ex. kvällar eller ledigheter.

Nu låter jag kanske bara gnällig men jag tror verkligen det finns en stor förbättringspotential och just nu arbetar i alla fall jag med olika generella modeller och verktyg som ska underlätta personer och organisationer att arbeta mer effektivt med e-post.
Detta är ett viktigt område som intresserar mig väldigt mycket.

Det är naturligtvis viktigt att hålla kontakten men dagens teknik ger ibland fler möjligheter än våra kroppar och hjärnor riktigt kan klara av.

20151009_100606

Jämställdhet i praktiken…

Ganska ofta har jag kallat mig för feminist och ansett mig stå för absolut jämställdhet mellan könen men inte nödvändigtvis individer. Vi är nämligen alla olika och det samhälle där alla ska vara lika och krävas på samma förmågor så överlever troligtvis ingen en längre tid.

Nu på senaste tiden så känner jag att ordet ”feminist” smakar allt mer illa i min mun.

Dels beror det på att man valt en benämning för arbetet och synen på en relativ könsneutralitet som i sig är genusladdat.
Men det beror än mer på att ordet är kidnappat av, tidvis rabiata, individer och element i samhället.

För den absoluta massan individer i Sverige är detta med jämlikhet helt enkelt sunt förnuft och ingen egentlig stridsfråga.
Men för en minoritet så är detta inte bara en stridsfråga utan en krigsfråga.
De har ofta tappat kontakten med verkligheten och ibland även det som vi andra kallar för sunt förnuft.

Kanske får jag kalla mig för jämställdhetshumanist istället?!

Igår träffade jag vår nya förskolechef…

Hon verkade vara en trevlig och jordnära individ även om jag naturligtvis skruvade lite på mig när hon kastade bort ett par välsignelser på mig. De hade nog gjort bättre nytta någon annanstans och vid närmare eftertanke så kanske hon med andra ord inte var helt ”jordnära”… ja ja vi är alla olika!

Vad jag dock reflekterade på var just det här med jämställdhet.
På den avdelning där min yngsta dotter går var det:

6 mammor kom utan respektive
3 mammor kom med män
3 pappor kom med sina kvinnor
0 pappor kom utan respektive
3 fröknar
1 kvinnlig förskoleklasspedagog
1 kvinnlig förskolechef
Summa: [oooooooooooooo][xxx].

Det var med andra ord över 80% kvinnor.
Det är inte jämställdhet!

Var det bara att männen inte hann, kunde eller prioriterade annorlunda?
Är det samma sak som när männen bestämmer vilket hus, husdjur, soffa, bil eller filmjölk man ska köpa?
Njae… beslut om hur förskolemöten prioriteras och bemannas sker nog av båda parterna.
Ingen part kan sedan ställa sig bredvid och peka finger och säga ”det var han som inte ville”.
Det handlar om prioriteringar av sina strider och sunt förnuft.

Jag är rädd för att att minst en mamma tyckte det var väldigt praktiskt att ”slippa” ha med sin respektive där.
Och där är början till ojämlikhet och samtidigt det synsätt som oavsett kön tvingar fram det.

Rå-feminismen drar detta till absurdum.
Man står på muren och kräver skrikandes jämlikhet samtidigt som man tydligt pekar ut ett kön som primärt vållande.
Är det någon annan än jag som ser den mörka ironin i detta?

Ett desperat inlägg…

Inser att det var ganska länge sedan jag skrev något på min blogg.

Det beror dock inte på att det finns lite att säga utan snarare tvärt om så händer det massor av saker samtidigt som tankar och idéer flyger genom mitt huvud.
Dock så är tiden begränsad och det är svårt att sålla och prioritera.

Att säga att detta inlägg är ”desperat” är så klart att överdriva…
…det är ett försök att hitta en okej men intetsägande titel innan man egentligen vet vad man kommer skriva 🙂

1 – Barn som växer upp…

Nu känns det som läget för mitt äldsta barn är stabiliserat på sina egna fötter.
Hon har nu börjat plugga på Stockholm Universitet och även om det bara är en timma bort så innebär det att hon flyttat ut och att det blir långt mellan samtalen och än längre mellan mötena.

Jag skriver ”hon” även fast hen nog helst vill att jag skriver ”han”.
Hens könstillhörighet har varit ett ämne under några år.

Personligen så är jag precis som de flesta andra i hennes omgivning ganska ointresserade av könstillhörigheten.
För mig är hen i första hand mitt barn och det finns tusentals andra egenskaper som kommer innan jag ens funderar på kön. Är det inte till och med lite ”creepy” om man är väldigt fokuserad vid ens barns könstillhörighet?!

Tyvärr känns det som hen misstror omgivningen lite och att andra går omkring och ”tycker saker” när det inte alls är så.
Det där med självuppfyllande profetior finns alltid där i kulissen någonstans…

2 – Gränserna mellan vetenskap, filosofi och religion…
…och varför religionen ska slängas ut genom fönstret!

De som känner mig vet att jag aktivt arbetar mot religion men naturligtvis anser att alla människor är fria att tycka och tro vad de vill.
Vissa undrar hur detta hänger ihop; hur kan jag säga att folk inte ska ha en religion samtidigt som jag säger att de får tro vad de vill?!

Svaret är enkelt:
Alla människor har fria tankar utifrån de skapar sin verklighet och bild av vad som är sant.
Få vet allt med säkerhet och de som verkligen funderar mycket inser att nästan ingen, eller kanske faktiskt verkligen inget, kan sägas säkert.

Men en religion är när mer än en person, oftast via kompromisser och en komplex process, kommer överrens om en (oftast imaginär) gemensam övertygelse, tanke och världsbild utan någon påtaglig bevislig grund.
Religion är med andra ord inte en ”fri tanke” utan en artifakt av den som oftast inte är sund.

Filosofi är samma sak men där är man öppen för att det bara handlar om teorier och tankar.

Politik drar vidare i samma spår men där är målet att skapa ett fungerande samhälle baserat på teorier som man omsätter i praktiken. Politik är dock också till stor del baserat på sakliga fakta.

Och till sist så är vetenskap helt baserat på sakliga fakta.
Så fort någon ny information dyker upp som tydligt motsäger en vetenskaplig teori kastas teorin (inte som i religionen faktainformationen) ut genom fönstret…

3 – Livet, universums och allting annat…

På tal om filosofi och vetenskap så befinner jag mig ofta där när jag funderar på det här med livet, universum och allting.

Man kan lätt tro att jag är en torr vetenskapsnörd som bara refererar till mätbara saker och bevis. Men som tur är så är sådana personer väldigt få och jag hör absolut inte till den skaran.

Att förklara hur allting uppstått, hur det hänger ihop och hur det utvecklas är i grunden vetenskaplig. Men vetenskapen idag lämnar stort utrymme för kvalificerade spekulationer och idéer.
Ärligt så tror jag att vi i praktiken vet 0% av vad som finns att veta.
Jag sannolikt mindre än 0,00000% (d.v.s. att vi på sin höjd vet 0,000004999999%).

Ibland låter jag mina idéer flyta fritt och då blir jag mycket tveksam till vissa saker som vi idag nästan tar som vetenskapliga fakta.

I botten är jag nämligen på gränsen till övertygad om att hur vi uppfattar universum skiljer sig avsevärt från hur det faktiskt är uppbyggt.
Detta inkluderar alla krafter, objekt och dimensioner inklusive tiden.

Ser man mer abstrakt på t.ex. tiden så upptäcker man att flödet både ur makro och mikroperspektiv snabbt kan omdefinieras så det delvis förlora betydelse.
Och då plötsligt faller frågan om ”hur uppstod det, hur utvecklas det och hur slutar det” platt på marken eftersom allting aldrig kommer ske alternativt sker just nu (fast naturligtvis finns inte nu (då det inte finns ett då eller senare)).

Upp och ned och fram och tillbaka faller också tillsammans med krafterna som de obefintliga objekten verkar utöva på varandra.

Den stora frågan (som i dagsläget är rent filosofisk) är vad som är kvar då?!
Är det kanske det som är den egentliga frågan…

Plocka bort allt ”bling-bling” och förvillande och se vad som egentligen lurar där i botten.
DET är spännande det!

Och här över krönet på kullen väller det fram religiösa individer som tillhör många grupper och skriker högt ”vad var det vi sa” … ”vi har svaret”!
Men näää… de har inte svaret på dessa frågor för i samma ögonblick som de objektifierar sin religion med allsmäktiga väsen har de per automatik diskvalificerat sig och blir för mig helt ointressant.
Filosofi och teorier kan jag acceptera men inte religion som är ett satans påfund (om han, hon, den, det fanns).

4 – En slutsats bland många…

Jag tycker det är ganska tydligt i texten ovan att mitt huvud är fullt av tankar och då inte bara på hur jag ska göra med installationen av nya spabadet eller det närstående 5-årskalaset för minstingen.
Nä huvudet är så fullt att det tidvis blir jobbigt att bära och än svårare att tanka ur på denna blogg.

Så med ren omtanke på min omvärld så ligger jag tidvis lågt 🙂

5 – Avkoppling…

Jag behöver förnya mina hobbies.
Kanske borde jag försöka spela lite FPS-spel trots mina begränsningar inom just det området.

fps-1a