Motorcyklar och andra fordon

Jag har en ganska lång historia kopplat till bilhobby och motorcyklar.
Det ärvde jag lite från min pappa och det hjälpte ju inte att jag hade möjlighet att köra lite motorcross på den fina Suzuki RM80 på 70-talet och snabbt tog körkort för lätt MC så jag kunde susa omkring på min Yamaha RD125LC.

Har fina minnen med crosscykeln från spektakulära krascher och att köra ikapp med min pappas Norton 850 Commando (samt kombinationer av dessa) samt äventyrliga tripper i Sverige som MC-buren 16-åring.

Faktum är att just det här med motorcyklar är något som varit ett konstant intresse som även om det inte varit prioriterat så har det aldrig nått något lågvattenmärke.

Så även idag lufsar jag tidvis omkring på min brukshoj som är en modest Kawa 650 (ER-6n) som är extremt billig i drift och underhåll men ändå lagom rolig.
Blir liksom aldrig några ”måsten” med en sådan hoj.

Bilhobbyn har egentligen varit mer omfattande med ett par totala renoveringar av olika hobbyfordon ofta med fokus på prestanda. Det första riktiga projektet var nog min Volvo 142:a från 1974 som fick en Garretturbo för ökat flås.
Den lindade jag dock kring en björk 😦

Efter det var det nog mest min Camaro (också från 1974) som under extremt många år fick vara med mig. Köpte den 89 i ganska risigt skick och renoverade den från grunden med helt ny och ganska vältrimmad 350.

Men någon gång efter millenieskiftet så tappade jag nog intresset och den stod mest och rostade tills jag sålde vidare den 2018.

Sedan kan man nog inte säga att jag gjort mycket bilhobbyrelaterat.
Frugans SAAB 9-3 från 2010 har lite sleeper-potential och den ger en och annan kick men det är primärt en bruksbil.

Den primära vardagsbilen är dock vår Volvo V90 (2019) som faktiskt är lite rolig.
Inte som något räser (en T4-motor inbjuder inte till allt för mycket gasande) men som en ganska fin bil som man åker bra i.