Glömde bort en sak… den här om twitter

Jag har under åren tyckt att plattformen Twitter skapat utrymme för informationsspridning på ett mycket positivt sätt även om även det även där förekommit många ”bubblor” där man primärt bara ser det man vill se.

Utvecklingen för plattformen har dock varit konstant negativ under en ganska lång period och det beror nog inte så mycket på att ägaren nu är Elon Musk utan mer på hur plattformen används och av vilka. Den lilla blå pippin är helt enkelt misshandlad från både brukare och ägare.

Debattnivån på plattformen är så låg att man lätt blir skrämd och även de mest lugna människorna triggas till att bli smått rabiata. Det enda sättet normalt är att ha sin profil väldigt fokuserad på något särskilt område som inte inkluderar politik och samhällsdebatt.

Så därför har jag helt sonika beslutat mig för att behålla min tbastropix-twitter där jag är helt fokuserad på astrofotografering och kanske lite relaterade vetenskapsartiklar men rör inte i andra saker med tång. Det verkar fungera bra än så länge.

Min allmänna twitterprofil har jag dock valt att döda helt.
Känns lite konstigt och nedstämt att efter så många år lägga ned men jag såg inget annat alternativ än det som Homer Simpson lärt oss..

Ja, vad kunde gå fel egentligen?!

I förra inlägget här på bloggen skrev jag sista januari och titeln var lite lekfullt ”Vad kan gå fel?”… Nu har det gått exakt 2 månader och världen är i kris och vi upplever saker som säkert kommer få efterdyningar under lång tid framöver.

Naturligtvis har det med viruset Covid-19, eller Corona, att göra.

Bilden nedan är inte hämtat från något dataspel eller film om zombier utan läget i världen igår den 30/3-2020.

Efter att ha lämnat Kina så blev det snabbt en pandemi som fram tills igår hade tagit totalt 37 582 liv på alla kontinenter. I Sverige avled den första personen onsdagen 11 mars och igår exakt 19 dagar senare hade 146 personer dött i landet.

Vi har alltså troligen bara sett början och än så länge så verkar man kunna räkna med en exponentiell ökning döda med en fördubbling kring var tredje dag – vissa länder lite lägre medan andra högre.

Gäller detta här i Sverige så kommer vi eventuellt nå över 1000 inom en vecka och 10 000 inom två!!!

 

 

 

Kvalitetsarbete är viktigt…

Naturligtvis drog jag lite lätt åå smilbanden när jag fick en förnyad inbjudan till Kvalitetsmässan 14-15 november.

Underrubriken ”den självklara mötesplatsen för offentliga sektor” är både slagkraftig och utmanande.

Tyvärr inser man att arrangörerna säkert skruvat på sig en och annan gång när Anders Borg hängs ut i media och AKB kastar handdukar.

Kanske visar det lite på den utmaning kvalitet och kvalitetsbegrepp medför.
Det är helt enkelt inte alltid lätt och vissa delar hamnar i den där zonen där man saknar kontroll.

Ingen ISO-certifiering i världen skyddar mot ett meteoritnedslag i datahallen och backuperna är ganska irrelevanta om meteoriten är 10 km eller större…

Repris: Män och kön som kollektiv företeelse

Efter ett ovanligt högt antal medialt uppmärksammade fall där män gjort sexuella närmanden mot okända kvinnor i gruppsammanhang så är debatten livlig.
Jag vill direkt säga att jag anser att INGEN ska tillåtas göra några som helst sexuella (eller andra icke önskade) utspel mot NÅGON.
Det är helt enkelt aldrig okej!

Men samtidigt så fastnar ofta debatten i samma gropar hela tiden som gör att samtalet ofta glider snett och lätt kidnappas för helt andra ändamål (t.ex. rasism).
Sedan har vi det här problemet med att se det som statistik och ett kollektivt problem…

Om jag får raljera riktigt, riktigt elakt:

Det är nästan samma sak som att säga ”kvinnor (alla) måste lära sig att inte hela tiden gå och fantisera och hoppas på att bli våldtagna”.

Personligen misstänker jag att uttalanden som detta när man drar någon grupp över ”en och samma kam” antingen är;
– obetänkta
– felaktiga
– helt enkelt menade att vara provocerande.

Mitt citat ovan hamnar definitivt i den sista kategorin för jag tror inte en sekund själv på det jag skriver där för även om det eventuellt finns kvinnor som har fantasier som rör olika former av sexuellt tvång så betyder det ingenting i sammanhanget.

Precis lika lite betyder det att när en Syrier eller Norrlänning gnuggar sina könsdelar mot en 14-årig tjej på en festival så innebär det att jag anser det vara okej eller kan tänka mig göra det själv.
Tvärt om riskerar denna ”man” att få en riktig avhyvling av mig om jag skulle se det.

Inte heller någon av mina kollegor eller vänner (vilka är män, serber, låssmeder, kvinnor, bögar, delfiner, undersköterskor, lesbiska,  ungrare, ingenjörer m.fl.) anser det vara okej.

Så varför dra slutsatsen ”Män behöver en ny uppförandekod”?

Varför göra det så enkelt att säga att ett kön är vållande och måste korrigeras när det endast är få som egentligen tror att det ens är nära sanningen.

Är det bara ren skär lathet?!

Men kanske ska vi här passa på att ta upp företeelsen ”Fifty shades of grey”?!
En (dåligt skriven) bokserie som helt handlar om hur en ung kvinna underkastar sig en man sexuellt. Visserligen finns det nyanser i historien men hennes tankar är tydliga.

Statistiken talar sitt tydliga språk och många, väldigt många, kvinnor har köpt och läst denna fler än en gång.
Få män (inklusive undertecknad) har läst boken och berörts speciellt mycket.
Känner ingen man som läst den mer än en gång (men många som slutat mitt i första boken för att sedan ”tappa bort den”)…

Vad betyder detta för kollektivet ”kvinnor”?!
Svaret är lätt; Absolut ingenting!

Ref:
Debattartikel Expressen 2016-01-16: http://www.expressen.se/debatt/man-behover-en-ny-uppforandekod/
Artikel om Fifty shades of Grey i Amelia (som bara skriver sådant som är sanningar för alla kvinnor (eller hur?): http://www.amelia.se/noje/fifty-shades-of-grey—boken-alla-pratar-om/

Utvärdering Renault Espace 07…

Lite skämtsamt har jag skrivit mer än en negativ kommentar på facebook om min Renault Espace av årmodell 07. Mer seriöst så vill jag direkt säga att jag valde just den bilen eftersom den på många sätt är otroligt trevlig.

När familjen växte så uppstod plötligt ett behov som få vanliga bilar löser.
Vi var nu totalt fem, i princip fullvuxna personer, samt ett mindre barn som krävde både barnstol och barnvagn.
Vi hade också målsättningen att alla skulle kunna åka 40-50 mil utan att behöva uppsöka akut sjukvård efteråt.

Det betyder att de ganska många bilar idag som är femsitsiga med två extrastolar föll bort.
Kvar blev de traditionella minibussarna så som Chrysler Voyager, franska skaran riktiga sjusitsiga men även Volvo XC90.

Tanken var att dem här bilen/bussen skulle vara ett komplement till en mer normal sedan/kombi så det fick något begagnat.

Våren 2010 stod plötsligt valet mellan en mördarsvart Renault Grand Espace -07 och en lika mörk Volvo XC90 -06.

Efter lite provkörning och inspektion så verkade Renault ett bättre alternativ. Köregenskaperna var överraskande positiva men detta ÄR en minibus och man åker mer med den än kör.
Men man åker jäkligt bra.

Vad som ganska snabbt blev uppenbart är att någon slitvarg var det inte.

Vi körde ganska mycket med den men spindelleder, elektronisk brom och andra saker slets helt enkelt ut för fort. Det är enligt mig inte bra om man efter ett par år och inte allt för många mil måste byta halva bilen.

Spindelleder och liknande bytte jag själv så det blev inte så dyrt men på grund av tidsbrist lämnade jag in bilen på verkstad för bland annat bytet av handbroms.
Det kostade 14 000:- vilket är på tok för dyrt och indikerar felkonstruktion.

Samma sak är det med kamdrivningen som i och för sig inte behöver bytas oftare än hos andra modeller utan kedja.
Dock så är konstruktionen så dumt gjord att det är svårt för hemmameckaren att fixa det OCH det är vansinnigt dyrt att lämna in det.
Tar det mer än 1 arbetsdag för en van mekaniker att byta något var 3-5 år så bör man kanske fundera på om detta kunde göras/konstueras bättre.

Just nu är det en annan uppenbar konstruktionsmiss som är aktuell.
Den sciencefiction-doftande nyckelkorten (som används till många Renault-modeller) är kanske snygga men inte speciellt praktiska eftersom det är dumt designade.
Man kan inte sätta dem på nyckelknippa eller ha de i plånboken trots formatet.

Sedan har man tänkt med höger knäskål vid själva konstruktionen.
Man monterar ett litet kretskort med SMD-komponenter i ett ganska flexibelt plasthölje.
Hur många gånger kan den av misstag ligga kvar i bakfickan när man sätter sig innan komponenterna börjar hoppa ifrån kretskortet tror ni?!

Jäpp fransk ingenjörskonst kan ibland vara enastående men precis som i många andra fall så blir prioriteringarn mellan funktion och design inte alltid rätt…

Vice riksåklagaren identifierar terroristernas finansiering!

Kan inte låta bli att förbluffas när jag läser en några månader gammal artikel i Dagens Juridik (se här) rörande ett mål angående piratkopiering.
Jag tänker inte gå in på detaljer utan snor/lånar följande lilla klipp från vice riksåklagares överklagande…

Du kan läsa hela överklagande Dnr ÅM 2013/3179 här (LÄNK)

Jag vill betona att jag absolut inte är för fri kopiering utan anser att upphovsrätten fyller en viktig funktion.
Men det är tydligt att i ren desperation så går vissa, så som Kerstin Skarp, för långt.

Kodnamn Sardine…

Senaste dagarna har det varit många höjda röster och en hel del rubriker kopplat till USAs övervakning av ledare i flera allierade länder.

Det var bara en tidsfråga innan rubrikerna letade sig fram till det faktum att sverige deltagit som en aktiv part i detta.
Det är dock inte direkt någon nyhet (läs mer på http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sverige-deltog-i-nsa-overvakning_8492260.svd).

Jag personligen ser en väldigt stor risk med denna form av organiserade övervakning.

Inte för jag misstror intentionerna i sig utan det faktum att vi har med ”vanliga människor” att göra.

Inget är starkare än den svagaste länken och läckorna inom USA:s underrättelsetjänst visar tydligt på detta.

I mitt stilla sinne undrar jag om hur många rubriker det blivit, eller protester, om Snowden läckt t.ex. viktiga affärshemligheter till ett stort amerikanskt bolag (som inte livnär sig på att sprida nyheter utan t.ex. teknikföretag)?
Kanske hemligheter som fångats in från ett avlyssnat samtal med Angela Merkel.

Jag tror definitivt att absolut ingen skulle ha märkt om Snowden t.ex. sålt hemligheterna mot kontant ersättning om mottagaren hade skäl att hålla det hemligt!!!

Så hur många gånger har detta hänt, och kommer hända, per gång som någon får för sig att sippra information utan vinning och samtidigt få sina liv ödelagda?!

Bara en stilla fundering…
…och svaren oroar mig!

Why WyWallet?

Jag som är tekniknörd och gärna testar nya saker måste erkänna att jag inte alls gillar de nya mobilbetaltjänsterna.

Själv har jag hårdtestat Bart, WyWallet och Swish och även om namnen kanske antyder viss fantasilöshet hos upphovsmakarna så är innehållet fantasifullt så det räcker.

Nu ska jag inte presentera min långa lista med plus och ännu fler minus för dessa tjänster utan bara konstatera att jag igår fick min andra faktura från WyWallet.

Jag använder faktura eftersom jag just nu vill ha lite extra koll på transaktionerna.
Det var i alla fall min teori för fakturan var helt oläsbar med referenser som helt enkelt var omöjliga att förstå.
Ja ja det är väl bara att logga in på webben (det stod så på fakturan) men vad nu då det går inte att logga in?!
Försöker beställa nytt lösen men får upp tekniskt fel.
Ringer kundtjänst dagen efter och de är hjälpsamma och upplyser mig om att jag inte är ensam om dessa problem.

Det intressanta är att de använder engångkoder via SMS och mail samt frågar efter mitt fullständiga namn och personnummer för att säkerställa att jag är den jag utger mig för att vara.
Men om jag var ”skurk” och hittade en smartphone så skulle jag troligen inom 10 minuter snabbt plocka fram just denna information om ägaren.
FAKTISK säkerhet = 0,0 (noll komma noll).

Intressant är också att jag inte använt just WyWallet speciellt mycket senaste tiden utan bara någon liten transaktion per månad.
Totalt 10 stycken om 3 kronor styck (bilfråga till Transportstyrelsen) blir 30 kronor.
Aviavgiften för detta är 19 kronor.
Det betyder ett påslag på drygt 63%.
Så billigt är det inte!
Speciellt om man jämför med de gamla alternativen som hade 0% påslag.

Men den absolut vassaste kritiken jag har mot detta är inte mot dessa företag utan de som skapat lagarna som faktiskt trollat fram detta elände.
För att undvika terrorism och penningtvätt så måste man nu alltså registrera sig för att kunna åka tunnelbana, buss eller köpa en ask halstabletter.

Detta är ju precis de områden som den organiserade brottsligheten inriktat sig på (enligt lagstiftarna). Jag personligen är mycket tveksam på både underlag och förväntat utfall.
Då dyker så klart ett par tankar snabbt upp:
1) lobbyister? (fanns det några som vinner ekonomiskt på detta)
2) allmänt dåligt omdöme? (är det bara ”ren skär idioti”)
3) dolda agendor? (vill man spåra andra än de skurkar man angett)

För man har nu skapat spårningsmekanismer som kan följa helt vanliga, och förmodat oskyldiga, personer.
Och det finnas alltid en en risk för även om informationen inte är avsedd för missbruk så KAN den komma att missbrukas.
Det finns inga absoluta garantier för att databaser inte läcker information via t.ex. insiderbrott och hackning (”pandoras ask”).

Själv är jag en människa med väldiga kontraster just inom detta område.
Samtidigt som jag gärna syns på nätet, lämnar ut massor av information och gillar testa teknisk så vill jag att det ska finnas alternativ för de som vill vara ”off the grid”.
Jag saknar den där eftertanken samt riktigt genomlyst riskanalys på absolut högsta övergripande nivå.

Griniga gubben hittar dödlig lekattraktion!!!

För närvarande har jag en kategori på min blogg som heter ”Gnäll” men det är egentligen konstigt att jag inte har många fler på samma tema.
”Griniga gamla gubben” skulle säkert vara passande namn på en av dem i så fall.

Idag vid lunchen så gnällde jag på två ganska unga byggjobbare som fixade i en tom lokal i en galleria här i stan. Kedjan JC slog igen portarna för ett tag sedan men nu pågår full aktivitet för något nytt (hemligt) där.
Lokalen har två våningar och jag noterade snabbt att de fina glasräckena var utbytt mot tunna plastremsor.

Det betyder att allt som hindrar från praktiska gravitationsexperiment via ett drygt 3,5 meterfall var millimetertunna och kanske 5 centimeter breda plastremsor.

Vad som inte syns på bilden är fiket strax till höger (cirka 4 meter bort) som frekvent besöks av småbarnsföräldrar.
Ni får också föreställa er hur de små (1-6 år) gamla barnen springer omkring och flyr undan sina föräldrar, syskon och jultomten (eller så leker de bara tafatt).

Naturligtvis vet alla som ett år eller äldre att man inte ska springa in i en tom affärslokal där man håller på att bygga om. De som ansvarar för det hela har redan insett detta och har därför inte heller satt upp några varningsskyltar om det är en arbetsplats.
Förskolebarn kan ju i alla fall nästan aldrig läsa ordentligt.

Nästa spännande sak som alla små barn också vet är att om man springer och tar emot sig mot ett räcke så ser den till och man INTE trillar och slår ihjäl sig.
Alla små barn ser naturligtvis direkt skillnaden på dessa skyddande räcken och milimetertunna plastremsor som någon satt upp mellan ett par pinnar.
Fasiken något lär de ju sig på dagis i alla fall (inte byggjobbarna utan barnen menar jag).

Vad som faktiskt syns till höger på bilden är att man faktiskt även öppnat ett andra skyddsgaller också. I det fallet öppnade man det bara 35-40 centimeter eftersom stupet är precis innanför.

Det är smart eftersom om någon överförfriskad eller åldrig pensionär trillar där så finns det en liten chans att personen faktiskt rullar in under gallret och trillar ned och dör. Då genast minskar kostnaderna för socialhjälp (är man full vid lunch så är man alla gånger ett socialfall) och äldrevård.

Och med lite tur så kanske en 3 åring eller så försöker leka kurragömma genom ett krypa under gallret.
Nästan så man kan se den överraskade blicken när 9,82 meter per kvadratsekund accelerar barnet till kanske en 30 km/h innan ansiktet möter betonggolvet.