Sprang runt södern efter ett par års uppehåll

Då var det dags igen och förra helgen klistrade jag fast ett startchip på min högre sko.

På grund av pandemin har jag inte sprungit lopp med tidtagning på ett par år. Senast var faktiskt midnattsloppet i Stockholm 2019.
Nu var det då alltså dags igen att springa runt Södermalm tillsammans med en massa andra löpare.
Det här var min sjunde gång som jag sprang midnattsloppet och trots ett ”personsämsta” så misstänker jag att det blir samma visa nästa år också.

Denna gång sprang jag med min svåger och äldsta ”barn” vilket naturligtvis gör det hela ännu roligare. Faktum var att det var samma svåger som jag sprang mitt första midnattslopp med 2015.

Jag har haft ont i mina knän och gett upp lite och därför inte tränat alls i tempo eller distans. Det gjorde att jag närmast lunkade vissa delar av loppet och lät helt bli att spurta.
Det gjorde att mina 63 minuter inte alls kändes som en förlust utan snarar förvånande bra och inte alls så mycket sämre än de gånger jag känt mig mer i form.

Matteus fick personbästa och började planera att göra en sub-50 i framtiden.
Låter kul och helt i en annan liga än mig som sannolikt inte kan komma ned till 55 utan att det innebär livshotande skador 🙂

Dags för nya löparskor

För några dagar sedan övertygade mitt äldsta barn mig att anmäla mig till Midnattsloppet i Stockholm så vi kunde ha lite trevligt ihop. Sannolikt blir jag rejält frånsprungen även om vi hamnade i samma startgrupp (55-60 min).

Det ska bli riktigt kul inte minst eftersom pandemin gjort att jag inte sprungit några riktiga lopp på flera år. Visst har det blivit virtuella millopp och en halvmara men känslan blir inte riktigt den samma.

Jag insåg att det nog var hög tid att börja fasa in ett par nya skor då de jag mängdtränar med faktiskt var de enda funktionella. Efter lite tester med Brooks och Nike så konstaterar jag krasst att Asics fortfarande är mitt ”go-to”-märke.

Därför blev det ännu en gång ett par Asics GT-2000, denna gång version 11. Det känns väldigt bra så här långt men vi får se hur de utvecklas med lite distans och tempo.

Naturligtvis så är mitt fokus inte helt på bara löpning utan min fru Madelene och jag är även bokade för dubbla styrketräningspass kommande period.

Dessutom misstänker jag att det blir en hel del körning med nya Triumph Street Triplen. Just nu är även två bandagar bokade…

Alla hjärtansdagsklocka…

Lite i förskott fick jag en ny smartwatch från min kära fru.
Hon sa det var en allahjärtansdagspresent i förskott 🙂

Min ganska gamla Samsung Gear S2 Classic hade nämligen lagt av och trots ganska stor ansats så hade jag inte fått igång den igen – kan vara backlighten i displayen som lagt av helt enkelt för logiken verkar fortfarande fungera.

Jag har haft lite ångest ett tag för den senaste Samsung Watch 3 har helt enkelt känts lite ”si-så-där” med sin relativt korta batteritid speciellt om man väljer 41mm versionen. En annan sak som talar för 45mm versionen var att den gick att få i mysigt helsvart vilket jag gillar.

Men då blir klockan ganska stor och kanske var det ångesten verkligen kom in i bilden. Men nu fick det bli en 45 mm version och efter att ha burit den i kanske 4 timmar tycker jag den passar helt perfekt.
Kanske hade 43 mm varit bättre men 41 hade nog känts för litet även på mina ynkliga armleder.

En närmare produktutvärdering kommer om ett tag…

Så nu var jag ett nytt ekosystem med wearables som jag använder dagligen.

Mesta delen av tiden är det den nya Smartwatch 3:an som trots eget eSim i praktiken lever sitt liv på armen men tajt kopplat till mobiltelefonen (just nu en Samsung S10:a) – klockan kan fortfarande inte ersätta mycket av det jag konstant vill ha telefonen till.

Men ett par timmar om dagen så är det träning eller liknande som gäller och då blir det istället min Garmin Fenix 3 HR. Den börjar bli ganska gammal men är en riktig ”beater”. Den är perfekt vid träning och naturupplevelser och har varit med på höga bergstoppar och simturer i salta medelhav.
Även denna är tajt kopplad till telefonen även om den (oftast) får vara kvar på land vid simning 🙂

När jag tränar kopplar jag dock nästan alltid klockan till min Garmin HRM-PRO pulsband. Det är ett ganska nytt pulsband som jag verkligen kan rekommendera till alla som använder Garmin-träningsklockor.
Finns ingen större anledning att skaffa något av de ”billigare” Garmin pulsbanden då detta inte är så mycket dyrare (ca 1000-lappen) och kan det mesta.
Ja kanske är det om man simmar i bassäng då textilbandet kanske inte sitter tillräckligt bra vid vändningarna (frånskjutet) och då kan SWIM-bandet vara ett bättre alternativ.

Den tredje klockan som åker på ibland är raka motsatsen till de tidigare två.
Det är en Victorinox Officers Date Day automat med ett ETA-urverk.
Helmekanisk med 25 juveler och helt befriad från alla digitalteknik.

Egentligen borde det väl vara slut där men ärligt så har jag en fjärde klocka som är den riktigt rå-beatern.
En numera gammal stål-Casio med rostfritt armband som utan problem tål att vara med när man snickrar, mekar med bil eller motorcykel eller kanske bara gjuter en betongplatta…

Men jäpp där är jag nog nöjd.
Jag konstaterar att fyra klockor räcker för mig.
Jag konstaterar också jag faktiskt behöver fyra klockor.

Årets första träningsinlägg

2020 var ett snurrigt år och jag tror ärligt inte 2021 blir ett helt normalt år heller…

Något som varit relativt konstant senaste åren är min och min frus gemensamma löpträning. I vår favoritapp Endomono har vi kunnat följa våra löprundor i skogen bakom huset, i kullarna bakom Chania på Kreta, Danska kusten, fjäll och genom Paris gator samt mycket mera.

Så det kom lite som en chock att Endomondo skulle lägga ned vid årsskiftet och vi började direkt spana efter en värdig ersättare men otroligt nog finns det inte!
Det är främst den trevliga överblicken som helt enkelt helt saknas i alla andra appar oavsett om man betalar för dem eller inte.

Jag har valt att primärt låta min klocka synka till Garmin Connect som i sin tur just nu tankar över till MapMyFitness och Runkeeper – kanske lägger jag även in Strava lite senare.

Men för att få överblicken så lägger jag manuellt in träningspassen i en Excel-matris!
Detta trots att Endomondo haft denna funktion i hur många år som helst så måste jag alltså göra detta manuellt!!! Klar besvikelse

Besvikelse #2

I april skrev jag ett inlägg om att jag hade köpt ett par nya löparskor då jag upplevde mina Nike Vomero som slitna. I efterhand inser jag också att de snabbt tappat för mycket av dämpningen vilket mina knän klagade på.
Jag ville inte heller gå tillbaka till ASICS då jag efter sex par av GT-2000 började känna att de inte blev bättre utan snarare sämre för mig.

De nya skorna var ett ”longshoot” för mig då jag testade ett par Brooks Adrenaline GTS 20. Visst hade jag haft ett par billiga Brooks-skor för länge sedan men dessa var på en annan nivå.

Dessa GTS 20 var definitivt INTE en besvikelse utan tvärt om.
Redan efter ett par löpturer tänkte jag ”är det så här det ska kännas?!” på ett mycket positivt sätt.

Men bakslaget kom innan 70 mil då plötsligt vänsterskon sprack framme vid stortån!

• 

• 

• 

• 

• 

Jag reklamerade detta till Intersport som i sin tur tog kontakt med Brooks.
Under tiden testade jag ett par av mina gamla ASICS GT-2000 samt Vomero och kände verkligen att jag behövde något bättre.

Fick snabbt besked om att reklamationen godkänts men redan innan dess hade jag beställt ett par nya Brooks Adrenaline GTS 21 (som släppts två månader tidigare) från Löplabbet.

Nu har jag hunnit springa en 5:a och en 7,5:a med dessa i maklig takt och kan vara konstatera att de är underbara så här långt. Nu håller jag tummarna för att de håller lite längre än de tidigare.

Då testar vi ett par Brooks…

Pandemitider ger lite annat utrymme för träning på ett sätt som jag inte är van vid. Det blir fler lite kortare pass och det känns riktigt kul.

Tyvärr bråkar min knän (igen) och är tidvis väldigt ömma efter att jag sprungit. Det försvann nästan helt vid förra skobytet förra sensommaren.

Då valde jag ett par neutrala Nike Vomero 14 med inlägg från IceBug vilket fungerat bra trots att känslan tidvis varit… ja konstigt kanske är bästa ordet.

Tyvärr så slets dessa snabbare än vad jag trodde och redan efter ett halvår började jag se tecken på att de skulle ge upp ganska snabbt.

Jag kommer dock behålla dem ett tag till och varva med dem precis som jag gjorde med mina senaste GT-2000.

Efter en hel del forskning och lite provning hamnade jag nu på ett par Brooks. Nu gick jag tillbaka från neutral till mer stabilt i form av Adrenaline GTS 20… så här efter en 5 km-tripp kan jag inte säga mycket men jag lovar berätta mer så fort jag sprungit in dem lite.

EDIT:

I december och efter ganska exakt 62 mil upptäckte jag plötsligt att ena skon hade gått sönder. Ovandelen hade lossnat från sulan utan synbart yttre ”våld” och inget motsvarande kunde ses på andra skon.

Det betydde att jag misstänkte någon form av dolt fel och tog kontakt med Intersport som i sin tur kontaktade Brooks (fick pengarna tillbaka).

I avvaktan på nya skor så gick jag tillbaka till mina gamla (nike samt asics) och inser nu hur mycket jag uppskattat Brookarna.

Nu hade Brooks precis släppt nya modellen (21) så det är dem jag väntar på nu (beställt från löplabbet).

Träning i coronatider…

Löpningen har känts lite seg senaste tiden men enligt min trotjänare ligger mitt vo2max på 49 ml/kg… något säger mig att jag inte borde lite på den helt för det känns minst 10 snäpp lägre just nu!

Lite därför har jag nollställt min statistik och tänkte köra med pulsband ett tag för att få lite mer säkra siffror.

Då testar vi Nike-skor…

Efter att ha kört fyra omgångar med ASICS löparskor (GT-2000) så ville jag testa något nytt och gjorde därför ett besök på Löplabbet i Stockholm för att pröva runt lite. Efter en del analys av löpsteget och testning av olika skor så blev jag lite överraskad över vad som kändes bäst.

Det blev nämligen inte alls en sko med så mycket stabilitet som jag trodde jag behövde utan en ganska neutral sko i form av Nike Vomero 14 med stöd från en extra sula från Icebug.

Nu har jag sprungit ett tjugotal mil i dessa och vågar mig på att göra en liten recension…

Kombinationen sko och sula kändes verkligen oskön och instabil i början och även nu efter att ha blivit insprungen. Plösen är väldigt kort vilket tidvis känns konstigt och onödig i en sko som inte är avsedd för race.
Dämpningen är tydlig i hälen men fram känns den väldigt tunn – kanske lite väl tunn.

Jag var på väg att lämna tillbaka dem men istället valde ja att ge dem en chans på årets upplaga av Midnattsloppet i Stockholm (det femte på raken för mig).

Resultatet är att jag måste erkänna att löpstegen känns mycket lättare än för samtliga mina GT-2000-modeller – faktiskt lättast av alla skor jag haft. Dessutom så försvann min tidvisa värk i knäna efter bara några mil för att inte återkomma.
Rent generellt så har denna sko helt enkelt vuxet på mig och även om jag så sent som 6km-slingan igår kväll kom att tänka på hur lite stöd skon gav mig så orkar jag längre, snabbare och med mindre återhämtning än tidigare.

Jag har inte testat den längre än dryga 10km-sträckar och känner att jag inte skulle vilja springa 20km eller mer för då räcker inte dämpningen till för mig.

Stång och bräda för Body Pump

När jag och min fru var tillsammans med yngsta dottern på Kreta för något år sedan passade vi på att börja testa olika former av Les Mills gruppträningar.

Vi tyckte de var så givande så vi fortsatte även när vi kommit hem på svensk mark.

Det har blivit bland annat Body Balance, Combat, CXworx och Body Pump.

Jag personligen uppskattar Body Combat men har inte haft möjligheten att köra det på hemmaplan utan fokus har primärt varit på Body Pump och Balance.
Några gånger har vi fått till dubbelpass med först Pump och sedan Balance och det är verkligen är mysigt upplägg.

Ofta blir då jag och min fru minst lika glada som människorna på bilden nedan…

Vi kör en hel del pass hemma och för Body Balance krävs bara en träningsmatta så än klar men Body Pump kräver en viktstång och även helst någon form av ”stepbräda”.

En Les Mills officiell viktstång kallas för Smartbar och är en ganska dyr historia speciellt om man vill ha minst två stycken. Visst är de otroligt smidiga men när priset kryper upp mot 4000 kronor styck så kan det vara värt att testa alternativ.

Vi valde en enklare stång från BilligFitness som inte har samma tokenkla snabbfäste som Smartbar men med en låsring med snabbfästa. Två sådana stänger gick på ca 1500 kronor.

Stången har en kraftig och trevlig gummering och kvaliteten i förkromningen verkar helt okej. Vikterna är och helt gummerade och känns stabila.
Dock måste man nog räkna med att gummeringen slits med tiden och då inte minst i hålet.

De minsta vikterna (1,25 kg) är lite väl små att få grepp om tycker jag när man ska använda dem utan stång.

Min slutsats är att den här stången faktiskt fungerar riktigt bra och duger gott i hemmagymmet. Man får räkna med lite längre tid för att byta vikter och inte samma livslängd som en Smartbar men i övrigt känns kvaliteten hittills väldigt bra.

Och så det här med stepbräda…

För att kunna göra en hel del övningar så är det lämplig att ha en bra stepbräda.

I vårt fall föll valet på Reebok Professionell (W9-IS2554509) som man normalt hittar på nätet för ca 800-1000 kronor.

Den här är ingen snikbräda utan samma typ som används på många gym och efter att ha testat den ett tag så konstaterar vi att det inte finns mycket att klaga på.
Justeringen i de tre nivåerna är kanske inte helt smidig (speciellt när den är ny) men i praktiken ställer man nog inte om dem så ofta och aldrig under ett pågående träningspass.

Eventuellt kan man även tycka att mönstret på den är lite väl ”vasst” och det kan göra ont att ligga på den om man känner sig lite känslig.

På det hela taget kan jag dock varmt rekommendera denna stepbräda.

 

 

50+ löpträning…

Under flera år har jag deltagit vid samma brödrostlopp varje maj och kört en ganska kuperad 5km-slinga tillsammans med ett 30-tal andra löpare med varierande kondition och kön.

Och varje år har en Åke korsat mållinjen strax innan mig vilket jag alltid gillat eftersom det visar på att jag eventuellt har många år kvar att springa.
Han är nämligen 28 år äldre än mig och även om jag inte är någon snabblöpare så kan jag inte låta bli att bli imponerad när någon närmare 80 år springer snabbare.

Kanske kommer jag slå honom i år nu när jag köpt min 4:e iteration av GT-2000 🙂

Tidigare var sub 55 ganska lätt även utan träning och sub 50 kom alltid om jag kört några sträckor veckorna före. Att min personliga tider stannade på närmare 45 än 40 berodde nog mest på att jag aldrig tränade direkt seriöst.

Men NU så känner jag att inte ens sub 50 är inom räckhåll och jag skyller nu helt på åldern.

För att kompensera detta har jag försökt förbättra teknik och löpstrategi och det fungerar hyfsat.

Min Fenix 3:a rapporterar i alla fall att vo2max är hyfsade och även om siffrorna inte alltid är rätt så ger det en viss indikation på trenden.

 

Infekterade av zombies!

I lördags så var jag på ”Run for your lives” i Örebro med de tre stora barnen.

Starten var ganska seg (och kall) men väl ute på banan med alla zombisar så steg både puls och värme ganska snabbt. Som vanligt reagerade vi olika på spänningen och kylan… och alla kanske inte helt normalt!

Det här var första gången för mig att testa något sådant här och upplevelsen är klart positiv. Min Garminklocka påstod att det var ett bra träningspass och i efterhand kunde jag se att det var bra intervallträning med en maxpuls på 192 bpm vilket är nära max för mig…

Tyvärr är jag dock en dålig förälder och ledarfigur och räddade mitt eget skinn samtidigt som ungdomarna i slutet av loppet blev avlivade då de förlorat samtliga tre…