Då testar vi Nike-skor…

Efter att ha kört fyra omgångar med ASICS löparskor (GT-2000) så ville jag testa något nytt och gjorde därför ett besök på Löplabbet i Stockholm för att pröva runt lite. Efter en del analys av löpsteget och testning av olika skor så blev jag lite överraskad över vad som kändes bäst.

Det blev nämligen inte alls en sko med så mycket stabilitet som jag trodde jag behövde utan en ganska neutral sko i form av Nike Vomero 14 med stöd från en extra sula från Icebug.

20191004_1020281608497186799845309.jpg
Nu har jag sprungit ett tjugotal mil i dessa och vågar mig på att göra en liten recension…

Kombinationen sko och sula kändes verkligen oskön och instabil i början och även nu efter att ha blivit insprungen. Plösen är väldigt kort vilket tidvis känns konstigt och onödig i en sko som inte är avsedd för race.
Dämpningen är tydlig i hälen men fram känns den väldigt tunn – kanske lite väl tunn.

Jag var på väg att lämna tillbaka dem men istället valde ja att ge dem en chans på årets upplaga av Midnattsloppet i Stockholm (det femte på raken för mig).

Resultatet är att jag måste erkänna att löpstegen känns mycket lättare än för samtliga mina GT-2000-modeller – faktiskt lättast av alla skor jag haft. Dessutom så försvann min tidvisa värk i knäna efter bara några mil för att inte återkomma.
Rent generellt så har denna sko helt enkelt vuxet på mig och även om jag så sent som 6km-slingan igår kväll kom att tänka på hur lite stöd skon gav mig så orkar jag längre, snabbare och med mindre återhämtning än tidigare.

Jag har inte testat den längre än dryga 10km-sträckar och känner att jag inte skulle vilja springa 20km eller mer för då räcker inte dämpningen till för mig.

Bloggpost från campingplatsen…

Efter ett par spännande dygn vid Idrefjäll så befinner jag mig på Orsa camping.

Som vanligt trivs jag likt en strandsatt fisk i det kaotiska, och i min syn smått dekadenta, campingparadiset. Tänker smått på TV serien ”The good place” där himlen visar sig vara helvetet.

Nog om det och min knusslighet.

De tidigare dagarna av vandring väger gott och väl upp mot detta.

Matilda, Madelene och jag besökte sveriges högsta vattenfall och parkerade bilen på sveriges högst belägna väg.

Och både fika på 1100 m.ö.h. och lunchen några hundra meter lägre var fantastisk och gav mersmak.

Smygsemester…

Denna vecka tar jag två dagar semester lite som en övning för de fyra veckor helsemester som jag och min fru planerat ihop denna sommar.Ovanligt kort för oss med 35 respektive 37 dagar semester men kanske har vi en baktanke om vädret tvingar oss till en klimatförstörande semesterresa söderut senare i år.Fast just nu överlever jag trots det tidvis mindre roliga vädret. Kunde vara värre tycker både jag och min lilla kompis som jag hade på stranden här om dagen…

Och så det här med hästbiten!

Lilltjejen har visar sig gilla hästar och att rida på de små liven.

Jag har alltid varit fruktansvärt allergisk mot hästar men har till min förvåning märkt att just nu känns det lite bättre (även om det inte är perfekt och allergimedicin nästan är ett krav i längden).

Det här betyder dock att både jag och min fru dras med i att hantera dessa fyrfotade djur vilket tidvis är utmanande.

20190405_1637228607803041539629682.jpg

Fast visst är det oftast ganska kul.

Som gruppbilden ovan där Moylena faktiskt lutade sig in i kameran (hon såg väl en obekant häst i telefonen) 🙂

 

Sommartid för sista gången?!

wait-for-it-clipart-1Äntligen har min kropp börjat anpassa sig efter förra helgens omställning till ”sommartid”. Jag har märkt att speciellt denna framflyttning av klockan på våren riktigt förstör min dygnsrytm samtidigt som den inte tillför någonting nyttigt alls.

Här i sverige är det väldigt få veckor som det har någon praktiskt betydelse med ”sommartid” och ”vintertid” då det antingen är för mycket ljus för att utnyttja eller totalt mörker dygnet runt.

Alla mer eller mindre vetenskapliga undersökningar visar också på att nyttan är minimal inom alla områden samtidigt som folk och djur mår sämre och till och med dör!

Nej nu är det dags att GENAST SLUTA med denna förlegade konstruktion…

Riktig sommartid

Mer relevant är så klart byte till sommardäck på alla fordon i hemmet.
För första gången lämnade jag in en bil (gissa vilken) för både byte och däckhotell.
Man kanske börjar bli bekväm på gamla dagar (iofs bytte jag 10 andra hjul så…).

Gissa för övrigt om vädret var med mig…

20190410_0817507534151874043723514.jpg

 

Stång och bräda för Body Pump

screenshot_20190219-085001_instagram7468758378723496861.jpg

När jag och min fru var tillsammans med yngsta dottern på Kreta för något år sedan passade vi på att börja testa olika former av Les Mills gruppträningar.

Vi tyckte de var så givande så vi fortsatte även när vi kommit hem på svensk mark.

Det har blivit bland annat Body Balance, Combat, CXworx och Body Pump.

Jag personligen uppskattar Body Combat men har inte haft möjligheten att köra det på hemmaplan utan fokus har primärt varit på Body Pump och Balance.
Några gånger har vi fått till dubbelpass med först Pump och sedan Balance och det är verkligen är mysigt upplägg.

Ofta blir då jag och min fru minst lika glada som människorna på bilden nedan…

London_Bodypump_BicepCurl_-199

Vi kör en hel del pass hemma och för Body Balance krävs bara en träningsmatta så än klar men Body Pump kräver en viktstång och även helst någon form av ”stepbräda”.

En Les Mills officiell viktstång kallas för Smartbar och är en ganska dyr historia speciellt om man vill ha minst två stycken. Visst är de otroligt smidiga men när priset kryper upp mot 4000 kronor styck så kan det vara värt att testa alternativ.

Vi valde en enklare stång från BilligFitness som inte har samma tokenkla snabbfäste som Smartbar men med en låsring med snabbfästa. Två sådana stänger gick på ca 1500 kronor.

screenshot_20190219-083602_instagram8082860131304333213.jpg

Stången har en kraftig och trevlig gummering och kvaliteten i förkromningen verkar helt okej. Vikterna är och helt gummerade och känns stabila.
Dock måste man nog räkna med att gummeringen slits med tiden och då inte minst i hålet.

De minsta vikterna (1,25 kg) är lite väl små att få grepp om tycker jag när man ska använda dem utan stång.

Min slutsats är att den här stången faktiskt fungerar riktigt bra och duger gott i hemmagymmet. Man får räkna med lite längre tid för att byta vikter och inte samma livslängd som en Smartbar men i övrigt känns kvaliteten hittills väldigt bra.

Och så det här med stepbräda…

För att kunna göra en hel del övningar så är det lämplig att ha en bra stepbräda.

I vårt fall föll valet på Reebok Professionell (W9-IS2554509) som man normalt hittar på nätet för ca 800-1000 kronor.

255-4509

Den här är ingen snikbräda utan samma typ som används på många gym och efter att ha testat den ett tag så konstaterar vi att det inte finns mycket att klaga på.
Justeringen i de tre nivåerna är kanske inte helt smidig (speciellt när den är ny) men i praktiken ställer man nog inte om dem så ofta och aldrig under ett pågående träningspass.

Eventuellt kan man även tycka att mönstret på den är lite väl ”vasst” och det kan göra ont att ligga på den om man känner sig lite känslig.

På det hela taget kan jag dock varmt rekommendera denna stepbräda.