20 år av konstant närvaro i rymden

I november sattes en ny milstolpe för mänskligheten men det var nog inte många som tänkte så mycket på det.
Då hade internationella rymdstationen varit konstant bemannad i 20 år.
Först var bemanning med minst två personer om gången men under de senaste tio åren har det i snitt varit minst sex personer i omloppsbanan.

Jag har följ utvecklingen av ISS och övrigt rymdverksamhet noga i mer än 30 år.

Men jag tror det kanske kommer hända mer under kommande tio åren än under dessa tre decennier.

ISS ser ut att kunna utvecklas vidare och det är inte helt otroligt att människor återvänder till månen och denna gång kanske med lite långsiktigt även om vi naturligtvis inte talar om någon kolonisering än på ett tag.

Samma sak gäller för mars även om utmaningarna där är avsevärt större.
Det börjar helt enkelt bli lite svårt att ibland se skillnad på SciFi och verklighet.

En annorlunda jul

Då blev det julafton även detta år.

2020 som till stora delar kantats av den värsta pandemin sedan spanska sjukan.

Det innebar kanske lite mindre julstress och julshoppingen var till största delen via nätet. Blir intressant att se hur mycket av detta som kommer stanna kvar även när pandemin klingat av…

Vi var bara fyra i hemmet som firade fysisk julen ihop men vi fick även till en kort julsammanskomst via skype 🙂

Julen innebar även att vi lånade ut en tomte (vi själva hoppade över det momentet) till grannarna.

Produkttest ASIAIR PRO och EAF

ZWO ASIAIR Pro

Eftersom 2020 blev ett pandemi-år så gavs det lite oväntat stort utrymme för lite annat fokus än normalt.

Bland annat uppgraderade jag min amatörastronomiska utrustning med:
– Ny Skywatcher HEQ5 Pro montering
– ZWO ASIAIR Pro ”astro-dator”
– ZWO Electronic Automatic Focuser

Sedan ganska länge hade jag förlitat mig på en lite äldre laptop full med olika nedtankade programvaror. Men när jag läste lite om ASIAIR Pro (AAP) så blev jag sugen att testa då den verkade skapa en möjlighet till att förenkla en hel del saker.

I botten är den en Raspberry Pi 4 tillsammans med en enkelt ZWO-utvecklat ”power-HAT” monterad i en snygg aluminiumlåda.

Burken känns väldigt välbyggd och är lätt att montera t.ex. på ett sökarfäste.

Hårdvaran inne burken är dock inte direkt imponerande även om vi här talar om den snabbaste Raspberryn. Power-HAT:en ger fyra 12V-uttag som kan användas för att driva utrustning.
Man kan styra on/off på dessa men inget annat (t.ex. värmeband).

Vissa har upplevt störningar om man försöker ta ut för mycket ström totalt sett. Detta har dock inte jag upplevt trots att jag driver HEQ5:an just nu den vägen – kan delvis bero på att jag har separat drivning för min huvudkamera.

Power-HAT:en har även en ”DSLR-koppling” som används för att styra slutaren på kameror som har begränsad slutartid via USB-anslutning (främst Nikon DSLR).

Det finns 2 stycken USB3-portar och lika många USB2-portar. Det kommer nog en del snabbt göra slut på men det löser man lätt via en fristående USB-hubb.
NOTERA: Denna AAP är kompatibel med många DSLR:er men bara med dedikerade astrokameror från ZWO. Flertalet av dessa ZWO-kameror har inbyggd USB-hubb.

Förutom detta så finns en SD-kortläsare som har ett 32GB kort monterat där operativsystem och applikationer lagras (se till att ta backup på denna, inte minst licensnyckel).

Det följer med ett 64GB USB-minne där bilder och sådant lagras.

Till sist så finns även ett ethernet-uttag (vanlig RJ45) som kan användas istället för det inbyggda WiFi-gränssnittet.
NOTERA: Raspberry Pi 4 har inbyggt WiFi med hög hastighet men direkt skrattretande dålig räckvidd. WiFi kan bara användas om man hela tiden står bredvid teleskopet.
Jag rekommenderar att man ansluter AAP via ethernet-uttaget till en egen lösning.
Min lösning är en direktansluten äldre DLINK DIR-655 som får skapa ett eget ”Astro-WiFi”.

Programvaran

ZWO har gjort en lite anpassad NINA vilket inte är fel (jag gillar NINA även på dator).
Den kommer du åt via en ”app” som finns för både IOS och Android och därmed kan köras på mobiler och plattor med dessa operativsystem.

Vill du köra den på dator så går det bra via en emulator. Jag har bara testat på Windows med BlueStacks och det funkar bra.

Väl när det är uppe och snurrar och man gjort en grov pol-inställning så kan man finjustera denna PA via applikationen. Är väldigt smidig och känns mest som ett litet spel.. Här nedan fick jag en glad gubbe efter 3 min och 50 sekunder.


Nästa steg är ofta att göra en ”Plate Solve” som oftast går minst lika smidigt.

I mitt fall har jag kopplat in AAP direkt till min HEQ5 via en EQDIR-kabel.
Jag använder alltså aldrig någon handkontroll (den ligger nedpackad någonstans).
Efter ”platesolven” och med synkad montering så har jag oftast nått avsevärt högre precision än via 1, 2 eller 3-stjärnig justering.

Nu skippar jag detaljerna och vill påstå att här har du två vägar att gå.

Antingen kör man LIVE vilket är en realtidsstackning som ger en EAA-upplevelse som är trevlig (speciellt om man har barn och andra som man vill visa någon DSO).

Eller så lägger man upp ett schema för en komplett fotosession, klickar på kör och går och lägger sig.

Båda dessa metoder gör dock arbetet automatiskt och behöver inte övervakas om man inte vill. Det går perfekt att sitta i soffan och titta på Netflix medans teleskopet samlar in fotoner.

Min slutsats är att allt AAP:n gör kan nog en dator göra bättre men ändå så tillför AAP:n en enkelhet som jag verkligen gillar. Jag tror att jag definitivt gör fler observationer när jag har den och slipper rigga upp laptoppen.

Denna produkt kan jag definitivt rekommendera.

ZWO Electronic Automatic Focuser

En sak som jag länge saknat var automatik för fokusering. Dels är jag dålig som attan (lat?) och får ofta mindre bra fokus när jag observerar men jag inser också att den behöver underhållas under längre pass.

Därför frågade jag min leverantör om de inte kunde se till att jag även fick utvärdera en ZWO EAF 🙂

Jag kan inte säga att jag hunnit utvärdera denna så jättemycket men det jag hittills märkt är att den verkar fungera precis som jag önskat. I min konfiguration har jag ingen extern temperatursensor men hittills har det inte varit något större problem.

Jag sätter upp att EAF:en ska refokusera varje timme eller vid 1 grads förändring.

Det här automatiserar processen ytterligare och är kanske en direkt förutsättning för att på allvar köra detta utan manuellt ingrepp.

Det här betyder att jag rekommenderar även denna lilla röda burk.

Monteringen Skywatcher HEQ5 Pro är helt min egna medans båda röda ZWO-burkarna är på ”öppet köp” från leverantören.

Jag räknar dock med att behålla dessa och redan nu känns det ju naturligt att börja snegla på en kyld DSO-kamera från ZWO istället för min trogna Canon 1100D.

Fast det kanske bara är en önskedröm som aldrig kommer slå in…

Snabb utveckling i rymden

Rymdkapplöpningen mot månen hade sådan fart att den gled in i 80-talet men flera faktorer medförde att den där började tappa farten.

Man kan säga att denna kapplöpning pågick från 1957 ända fram till 1975 då man inte längre hade någon större politisk drivkraft kvar.

Nu mer än 60 är efter första stegen ut i rymden ser vi dock en ny utveckling där kommersiella aktörer (äntligen) letat sig ut i rymden. Som så ofta räcker det med att några få visar vägen (att det går) så kanske många andra följer efter.

SpaceX cargo Dragon närmar sig ISS samtidigt som SpaceX crew Dragon är dockad.

Nebulosan på andra sidan häcken

Jag hade en liten plan att försöka påbörja med M101-projekt igår kväll efter att jag kommit hem från yngsta dotterns ridning. De utlovade låga molnen tycktes nämligen utebli så vid 21-tiden slängde jag upp riggen på garageuppfarten som ligger norr om huset.

Inriktningen mot polstjärnan gick snabb och guidningen kickade igång men vid fokusering så insåg jag snabbt att gatubelysning störde på tok för mycket.
Efter en snabb blick runt på himlen insåg jag att Orionnebulosan precis gått över häcken och jag hade någon timma innan den skulle gömma sig bakom garageväggen.

Nu hann jag bara fånga ett 40-tal 60sek (light) frames innan guidningen träffade garaget och gav upp när jag låg i badet (då riktade jag om det mot Andromedagalaxen men det är en helt annan historia).

Nya experiment i en petriskål…

Vi dränerade om huset för någon månad sen och det märks en stor förändring i källaren. Det beror sannolikt mest på att vi passade på att isolera med Optidrän och väggarna är märkbart och mätbart varmare.

Vi misstänkte att fuktigheten i väggarna börjat stiga så det var hög tid (45 år sedan sist) att göra detta småtråkiga arbete. Även om mätningar inte visade för hög fukt så fanns det tecken på att något inte var helt ok.

Lite i efterhand började jag fundera på om vi fått något mögelangrepp så nu innan allt hunnit torka upp så passar jag på att göra ett mögeltest i en petriskål.

Tog luftprov idag och nu ska det få stå orört i fyra dygn så får vi se hur många mögelkolonier jag lyckats odla fram. Lite spännande faktiskt…

Och där dog min smartwatch…

För fem år sedan gav min fru mig min första riktiga smartwatch i julklapp. En precis lagom Samsung Gear S2 classic.

Den passade perfekt som komplement till mina ”beaters” som oftast är något bombsäker Casio-quartz när jag meckar bil eller bygger hus, eller någon smått överdimensionera Garmin sportklocka när jag tränar eller är ute i naturen.

Till fest, eller när jag bara vill vara lite offline, kör jag oftast någon trevlig osmart automat.


Så Samsungen var perfekt till t.ex. jobbet eller vanliga vardagen.

Men så i förra veckan så dog den bara helt plötsligt under en promenad. För ett år sedan bytte jag batteri i den så jag var bekant med innehållet och slet snabbt upp boetten för att identifiera eventuella problem.

Noterade att en av de två knapparna åkt ur läge inne i boetten samt att det var en hårfin spricka i en flatkabel… och faktum är att jag är tveksam om jag löser detta 😦

Så jag började snegla på en ny smartwatch då det ändå hänt en hel del på dessa fem år…

…eller har de det?

Jag läste recensioner och test från olika fabrikat och insåg att utvecklingen för smartwatch gått ganska trögt – min fem år gamla klocka var så klar långsammare än de senaste modellerna men det kvittar lite när de nya inte hade några funktioner som utnyttjar denna ökade processorkraft.

Dessutom så verkade batteritiden nästan bara bli sämre!?!

Endast Garmin verkade ha fart på sin utveckling men deras modeller är ofast riktad mot sport och träning både i fysiskt design och OS och det har jag ju redan.

Nej jag vill ha en någorlunda diskret men stilig boett, gärna med ett bekvämt läderband (kommer inte bada med klockan) och funktioner för avisering och allmän hälsomätning.

Får se om jag sträcker mig och köper en ny Samsung Watch 3 som precis kommit ut eller om jag avvaktar. Den större boetten tror jag blir lite stor egentligen (45mm) men den finns i svart vilket jag gillar och dessutom har den lite bättre upplösning samt batteritid…

Men innan dess så ska jag gå igenom min classic en gång till för att se om jag inte kan pressa ur något år till ur den.

Kopierar mitt egna facebook-inlägg

Skrev ett facebookinlägg i morse som jag helt sonika kopierar in hit.

Satt i soffan tillsammans med Madde och kollade på en TV-serie där de sliter ut hjärtan och använder som walkie talkies (!?!) Samtidigt lekte jag med teleskopet ute i trädgården (wifi) – hade snabbt lyckats hitta NCP (”himmelsnordpolen”) med 0’52” noggrannhet och guidningen låg mest under 1″, den så kallade plate solvingen gick blixtsnabbt vid byte av objekt och centrerade perfekt.En perfekt kväll med andra ord!

Nu önskar jag mig bara fler molnfria kvällar och kanske en autofokus-lösning 🙂

* kanske även en skål chips och en öl


Ett lagom småtramsigt inlägg men det stämmer så väl med känsla av det här med EAA (Electronically-Assisted Astronomy) som de senaste åren förändrat situationen ganska mycket för oss som inte måste frysa och få orginalfotonerna från avlägsna deep sky objekt skjutna direkt på hornhinnan.

Ganska kul faktiskt att fotoner som färdats genom rymden i miljontals, ja ibland flera miljarder år, snopet hamnar på ett CMOS-chip och registreras som en elektrisk signal med elektroner för att digitaliseras i en dator och skickas via elektromagnetiska fält till en annan burk som omvandlar det igen till elektroner som i sin tur till nästa burk…
Tänk vilken chock efter att ha levt ett så långt och lugnt liv att plötsligt bli omvandlad och analyserad i rasande tempo!

Fast egentligen händer nästan samma saker om fotonen träffar hornhinnan.
Det riktigt ”magiska” är väl hur våra hjärnor registrerar strukturer och faktiskt tänker på vad de innebär och betyder.

Min vana trogen kunde jag inte låta bli att ta ett tiotal lights som oprocessat påminner mycket av det man kan se direkt via ett okular.

M31 10x30s lights oprocessat utan darks

Jag upplever att ASIAIR pro passar mig perfekt även om det så klart alltid finns mer att önska.

Den här gången gjorde jag en snabb inställning med monteringens polsökare. Efter en sekundsnabb plate solve så körde jag en PA från soffan som tog några minuter eftersom jag var tvungen att gå ut och justera lite.

Kalibreringen för guidningen tuggade på ett tag (kanske två minuter) men det kan berodde nog på fel gain för guidekameran. Efter att ha skruvat upp den ett snäpp gick det blixtsnabbt och guidningen fungerade perfekt resten av passat när jag panorerade till andra objekt.

Rubriksättaren strejkar

I förra helgen fick jag följa med min snart 10-åriga dotter och tre av hennes ridkompisar när de red vid Prinsens araber som ligger vid Yxtaholms slott (Flen).

Det var en fantastisk höstdag med massor av färger där de tränade lite dressyr och galopp i paddocken innan en stillsam ritt i närområdet.

Vi avslutade med en gemensam fika i anslutning till stallet.

Det var mysigt och kul dag som naturligtvis medförde rinnande ögon och massor av nysningar trots att jag stoppat i mig antihistamin.

Beror kanske lite på att vi även varit på ridskolan dagen innan så mitt imunförsvar var redan rejält upptaggat.

Ytterligare en epok gick i graven…

För några veckor sedan sålde jag den lilla Hyundai Getz som jag tog över efter mina föräldrar och som egentligen ungdomarna använt och då ganska sporadiskt (vilket syns av bilden).

Efter 15 år uppnådde odometern till sist 10 000 mil men rosten började äta upp tröskellådorna, både sommar och vinterdäcken slut och några bromsrör behövdes byta. Men det kändes bra att någon köpte den istället för att den skulle gå till skrot.


Men detta innebar också slutet på en epok insåg jag.
Sedan 80-talet har jag nämligen alltid stått som ägare på minst två personbilar men nu plötsligt så hade jag bara en kvar enligt bilregistret eftersom Madde står för familjens andra bil.

Kvar var motorcykeln, en släpkärra från 80-talet och V90:an som numera nog kan ses som primärfordon. Den sistnämnda är en formidabel lastvagn när man hämtar upp matkassarna som man beställt online i dessa coronatider…